Idag fyller Åsiktstorped ett år. För 365 dagar sedan postade jag första inlägget, Asylkineser.
Samtidigt vill jag passa på och säga tusen tack till stammisarna som läser bloggen, och en miljon tack till alla som dessutom kommenterar. Det betyder mycket mer än ni tror.
Sista texten handlar såklart om hela komma ut-processen. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan på ”när jag kom på det”, men nångonstans kände jag att det behövdes en text som beskrev hela processen.
Just ja. En miljon tack, var det (helt oironiskt).
Ett år – så fort det gått!
Grattis & kram
Ett år – så fort det gått!
Grattis & kram
Med en enkel tulipan
till en bloggnarkoman
jag har den äran, jag har den äran
att kommentera
:P
Med en enkel tulipan
till en bloggnarkoman
jag har den äran, jag har den äran
att kommentera
:P
Grattis! Vad tiden går fort, heh?
Grattis! Vad tiden går fort, heh?
Åhh, hurra!!!! :-)
Åhh, hurra!!!! :-)
Gratulerar!!! *kastar massvis med konfetti*
Gratulerar!!! *kastar massvis med konfetti*
Ett år redan? Ja tänka sig. Börjat pensionsspara ännu?
Ett år redan? Ja tänka sig. Börjat pensionsspara ännu?
Darlings, tack tack. Det är ni som gör det hela roligt!
(Förutom när Pojkfröken ställer frågor som är högst relevanta och rejält ångestladdade, nu när jag fyller 30 om ett halvår :-)
Darlings, tack tack. Det är ni som gör det hela roligt!
(Förutom när Pojkfröken ställer frågor som är högst relevanta och rejält ångestladdade, nu när jag fyller 30 om ett halvår :-)
Grattis i efterskott då!
Grattis i efterskott då!
Va? Är inte du 30 år än?!? :P
Va? Är inte du 30 år än?!? :P