Etikett: visa

Ett enklare kontantlöst liv

De tio dagarna utan kontanter är till ända. Idag är sista dagen. (Det är bara tidig morgon här i Kalifornien, så tekniskt har jag hela sista dagen framför mig.)

Det är inte svårt att leva utan kontanter i Sverige (eller Los Angeles, för den delen). På sin höjd småirriterande, och det skulle kunna bli mer friktionsfritt. Under de här tio dagarna har jag sett ett gäng punkter som skulle göra livet enklare för oss som aldrig har cash:

  • Möjlighet att få kvitton elektroniskt när jag betalar med kortet – en av anledningarna till att jag inte ids med kontanter är att de tar plats. Med kort räcker ett tunt fodral där jag har Visa-kortet, körkortet och SL-kortet. Om jag ska samla på alla kvitton försvinner hela den här vinsten. Papperskvitton tappas bort, bleknar, slits. Elektroniska är för evigt.
  • Enklare småsummehantering – en av anledningarna till att vissa önskar kontanter framför kort är att kort tar lite längre tid i hanteringen. De nya korten med chip har informationen krypterad, vilket är bra ur säkerhetssynpunkt. Problemet är att vissa terminaler är lite långsamma på dekrypteringen, vilket gör att det skulle gått snabbare att läsa magnetremsan. Lägg till momentet ”slå in kod” eller ”skriv under” och det kan ta längre tid. Ta bort all verifikation på köp under, säg, 100 kronor på samma sätt som 7-eleven och Starbucks i Los Angeles gör. Inför biometrisk verifikation istället för kod för köp över 100:-
  • Luffartecken för kontantlösa – Jag skulle älska om Visa tryckte upp klistermärken med luffartecken som man kunde sätta upp på dörrposter till ställen för att berätta för kommande kontantlösa vilket bemötande de kan räkna med.
  • Integrera ID-kort i Visa-kortet – Jag kan få ett ID-kort utfärdat av min bank. Jag kan få ett Visa-kort utfärdat av min bank. Det bästa vore om dessa två integrerades i ett. Det skulle bli svårare att utnyttja någon annans kort, och plötsligt skulle man klara sig med ett kort mindre.

Det liksom inte bonuspoäng och fringisar som billigare hyrbil som är det intressanta. Det är enkelheten.

Andras blogginlägg om , , ,

En måndagkväll regisserad av livet

När jag gjorde mitt ofrivilliga kontantuttag undrade jag vad jag skulle göra av tjugolappen och femman jag fått. Jag tänkte på kvinnan som tigger på tunnelbanan och tänkte att jag inte sett henne på länge. Jag tänkte skriva något om henne i avslutet, men det kändes så pretentiöst att avsluta inlägget med att jag skulle ge dem till en tiggande kvinna – om jag träffade henne – att jag lät bli.

Jag hade snabbt glömt det hela när jag gick till gymmet för att köra Bodycombat och Bodypump. Att instruera är skönt, det är extremt mycket medveten närvaro. Ju mer det bränner, desto mer fokus på att känna det och känslan av att vägra ge upp till deltagarna. Det behövdes idag, när min kollega Petter hetsade mig till att lasta på extra på rygglåten. Det var ganska darriga ben som bar mig ut från gruppträningssalen.

En snabb-bastu, dusch och ett ombyte senare befann jag mig på Indian Garden på en efter träningen-middag som sakta förvandlades till en dejt. Någonstans på vägen slutade vi visa styrkorna, det som vi kan beundras för. Vi visste redan att de fanns där. Istället gläntade vi försiktigt på dörrarna till det som gör oss värda att tycka om: blåmärkena och ärren efter att ha fallit och rest oss igen. Jag behövde inte ens flytta på mig för att se den nya dimensionen i hans fina, bruna ögon.

De bästa av bra dejter avslutas med en bra kyss. Det här platsade på topp-tio listan. På väg ner i tunnelbanan kändes benen inte alls så skakiga som de borde efter två hårda pass.

När jag kliver på tunnelbanan är hon där. Klädd i en vit, sliten jacka och en kjol som inte ser så varm ut. Men hon ser ut att må bra. Hon stannar till vid sällskapet framför mig. Jag blir glad när de gräver i fickorna och ger hene pengar. Hon fortsätter fram. Jag sitter och pratar i telefon, hon tittar snabbt på mig med en igenkännande blick och fortsätter, vill inte störa. Men jag har redan tjugolappen och femman från konditoriet i handen. Jag lägger ner dem i hennes kopp, och ler tillbaka när hon ler och säger ”Tack, jag uppskattar det verkligen”.

Kanske räknas det här som ”att ha använt sig av kontanter”, vilket betyder att jag är diskad. Det är okej. Även om 10 000:- är rätt mycket pengar, så går det inte att köpa känslan av att ha delat med mig av glädje och hopp. Och en bra kyss efter en bra dejt är en större vinst än pengarna.

Nästa gång ska jag fråga vad hon heter, och hur det kommer sig att hon är där.

Andra bloggares inlägg om , , , , ,

Kreativ lösning

Jag slank in på ett gammaldags hederligt konditori för att jobba innan det är dags för Bodycombat + Bodypump. Jag går in, och vid kassan ser jag skylten ”Vi tar inte kort under 50:-”, samtidigt som servitrisen ställer sig bakom kassan och frågar
”Vad får det lov att vara?”
”Äh, inget, jag ser att ni inte tar kort under 50”, svarar jag och vänder för att gå ut.
”Du kan betala med kort, det går bra även om det är 20” kontrar hon snabbt

Wow, tänker jag lite imponerat. ”Okej, jag tar en latte, tack”

Hon sätter igång att göra min latte. När den är klar ställer hon sig vid kassan.
”Det blir 25 kronor”

Jag ger henne Visa-kortet. Trettio sekunder senare står jag med en slip på 50 kronor, en latte och 25 spänn i kontanter. Men jag saknar logiken i hennes handling.

Andras blogginlägg om , , ,

Kontantlöst = biljettlöst = ♥

Vad har flygbolag, SF Bio och Hötorgets parkeringshus gemensamt?

De har alla tillfört ytterligare en dimension till att handla med kort.

Idag knäckte jag ytterligare ett gäng ”firsts” när jag både tankade hyrbilen och parkerade den i Hötorgsgaraget. Jag har inte känt mig så här vuxen sen jag fick min första egna lägenhet.

Att parkera i Hötorgets parkeringshus görs biljettlöst när du gör det med kort. Istället för att trycka på biljettknappen stoppade jag in mitt Visa-kort, och det blev min parkeringsbiljett. Inga extra papperslappar att hålla reda på, och lika enkelt när jag åkte ut: jag stoppade in samma kort, det debiterades och ut kom ett kvitto. Här har kroggarderober något att lära sig.

Jag insåg att jag var kissnödig när jag kom ner i garaget. Det var inte ett problem, låsen på såväl parkeringsentré som gästtoalett öppnas med de sex sista siffrorna kortet jag parkerat med.

Flygbolag har i olika grad tagit till samma princip. När jag på onsdag flyger med Virgin Atlantic till Los Angeles är biljetten knuten till kortet. På SAS kan jag till och med boarda planet med samma kort som biljetten betalades med.

Köper jag biobiljetterna över nätet behöver jag inte köa när jag kommer till biografen, istället drar jag kortet jag betalat med i biljettautomaten och får ut mina biljetter. Det där extrasteget med biljetterna ger stora minuspoäng, men grundprincipen är rätt.

Det finns många appliceringsmöjligheter på det här. Förutom alla ställen som faktiskt har biljettsystem (färjor, tåg, muséer, teatrar och så vidare) så har vi alla könummer. Informationen på kortet innehåller förutom kortnummer också namnet på innehavaren. Istället för att ta ett könummer när man kommer till banken, skulle man kunna dra sitt kort. Istället för att trycka fram ett anonymt nummer trycker personalen fram namnet på den som ska komma fram till kassa 8. Inte lika kul på mottagningen för veneriska sjukdomar kanske, men ett trevligt alternativ på mindre pinsamma ställen.

Det enda tveksamma med Hötorgets parkeringshus är det sista du ser på skärmen när du ska åka ut. Orden säger ”TREVLIG RESA”, men gubben som ser ut som något mellanting mellan en döden-smiley och en varning för radioaktivitet ger meddelandet en känsla av att du är på väg ut i Twilight Zone:

Andra bloggares inlägg om , , , ,

Jag = king of the world, cash = not.

Jag känner mig fortfarande som king of the world.

Det handlar om kapacitet. Om att klara av saker.

Idag träffade jag min terapeut för sista gången på den här sidan nyår. Vi är bägge nöjda med vad jag med hennes hjälp åstadkommit under åtta veckor. Nu ska jag inte göra några fler förändringar, målet nu är integrera de förändringar jag gjort så de sitter i ryggraden. Nu sitter de ytligt, men det tar något halvår innan nya beteenden integreras helt. Kognitiv beteendeterapi är lite grann som autobahn till förnyelse.

Idag fick jag avin om mitt körkort, tillsammans med ett inbetalningskort på 200:- i tillverkningskostnader. För den som är nyfiken på kostnaden för att ta ett körkort på åtta veckor från scratch så kostade det mig 30 340:- (ouch!) Det är första gången jag räknar ihop totalbeloppet, och det må se högt ut så här, men jämfört med den känsla av frihet körkortet innebär så … Anyhow, för det priset klarade jag både teori och uppkörning på första försöket, jag körde inte in i någon (thai-)restaurang, och jag känner mig redo att köra bil ensam.

Jag har en kropp som orkar köra ett tungt Bodypump-pass direkt efter ett hårt Bodycombat-pass, jag har en hjärna som kan ta in koreografin till bägge passen på två dagar, och, well, det här året kommer att omnämnas i mina memoarer som ”det bästa hittills”.


Ah, en grej till: från och med imorgon (eh, tekniskt sett idag, då klockan är över midnatt) är jag med i Visas ”Cash is NOT King”. Det handlar om att under tio dagar (försöka) klara sig endast med ett (och förhoppningsvis sitt eget) Visa-kort och blogga om upplevelsen. Nu har jag visserligen redan svart bälte (6 dan) i att klara mig utan kontanter, men det kommer att bli intressant att se hur det funkar när jag drar till USA. Eller Valdermarsvik för den delen.

Andra bloggares inlägg om , , ,