Om själva invigningsgalan var tråkig, så var mitt premiärbesök på Klubb G desto bättre.
Stället är trashigare än jag förväntat mig, vilket är fantastiskt. Lokalerna är stora och mingelvänliga. Varmt så det förslår, och jag insåg snabbt att enda sättet att ha torra kläder att gå hem i – och bästa sättet att maximera bekräftelsefaktorn – var att ta av mig på överkroppen. Det funkade, i bägge avseendena.
Jag skulle tro att gårdagskvällens fest på G var den bästa tänkbara invigningen på Europride. Massor med snygga och roliga människor, mer vodka och ramlösa (oslagbar klubbdiet), varmt och svettigt dansgolv med r’n’b och hip-hop, plus en halvtimmas fyllehångel.
När jag var yngre vågade jag inte hångla ute på klubb. Dels tänkte jag att hångel alltid måste leda till sex, och dels var jag rädd att bli stämplad som en slampa. Det resulterade i att jag bara fyllehånglade sent på natten, när jag supit bort hämningarna (och intelligensen) och det ändå var dags att gå hem.
Nånstans på vägen har jag insett att
a) Hångel inte behöver vara mer än just hångel. En av fördelarna med att vara singel är att jag kan hångla med vem jag vill, när jag vill utan att det behöver leda till varken giftemål eller sex.
b) Slampa är ett relativt begrepp som används av avundsjuka. Den som pekas ut som slampa är helt enkelt någon som får mer hångel/sex än den som pekar ut får.
Första steget till att bejaka sin egen njutning är att sluta förvägra andras.
Andra bloggares inlägg om klubb g, singelliv, pride, europride, uteliv, hångel
PS. Hur det kan ha sett ut på avstånd, så hånglade jag inte direkt med Linda Rosing. Mitt hångel hade mer skäggstubb och mindre bröst. Just the way I like it.