Det finns många olika anledningar till att använda Twitter; vissa nätverkar, andra håller sig uppdaterade om ett område, några ser det som ren underhållning eller som ett tidsfördriv. Även om Twitter har olika användningsområden för olika användare så vill jag påstå att etiketten är snarlik.
Redan innan jag läste inlägget ”Follow me, Follow you on Twitter” funderade jag på hur jag ska göra på Twitter. Jag följer nånstans runt 1200 personer. (För den som är nyfiken använder jag listor och kolumner i Tweetdeck för att minimera risken att missa tweets från vissa). Jag får omkring 5 nya följare varje dag. Det leder mig in på frågan:
Måste man följa tillbaka?
Nej. Jag håller helt med i resonemanget i inlägget jag länkar till ovan: Det har inget att göra med dig om jag inte följer dig, det har allt att göra med vad jag är intresserad av. Det enda att följa tillbaka gör rent tekniskt är ger möjligheten att skicka DM.
Jag brukar försöka skanna av Twitterflödet hos nya följare för att få en känsla för vad de twittrar om. Ungefär så här tänker jag i frågan följa tillbaka eller inte:
Saker som ökar chansen att jag följer tillbaka
- @-mentions av andra. Det betyder att de är inne på dialog och inte enbart monolog
- retweets av innehåll jag gillar. Det är en förstärkning till mina filter.
- tweets relaterade till områden jag tycker är intressanta
- profilbild föreställande personen
- ifylld och relevant Twitter-bio, gärna med en länk
- nytt Twitter-konto (mitt sätt att uppmuntra nya personer)
Saker som minskar chansen att jag följer tillbaka
- twitterkonto från företag/organisation jag inte har en relation till
- vardagstweets (”kaffet i vår maskin på jobbet är verkligen gott!”) från personer jag inte känner
- ingen profilbild (=twitters standardbild)
- invektiv och personpåhopp eller hatiska kommentarer
Det här är självklart inte svart-vitt, det handlar om proportioner och kontext. Ibland kan någon jag inte känner twittra väldigt vardagligt men formulera sig på ett sätt som jag tycker är roligt eller tilltalande. Språkintresset gör att jag då ofta väljer att följa tillbaka.
När jag ändå är inne på Twitter-etikett och transparens kan jag också berätta vad jag gör och inte gör och varför:
Gör
- ge cred till personer som jag hittat saker via. Om jag behöver utrymme för egna kommentarer och retweetar någon jag följer, som i sin tur retweetar någon annan (som jag inte följer) så tycker jag att det är okej att bara credda personen närmast mig. Det är den som har filtrerat igenom informationen, och den som vill kan enkelt kolla vem de i sin tur fick informationen av.
- om jag ändrar något i en retweet, t ex klipper bort något (vilket imho är okej att göra så länge man inte ändrar betydelsen på tweeten) markerar jag det med RTMX (retweet-mix)
- dock använder jag inte RTMX när jag bara förkortar URL:er som någon annan har i sin tweet (vilket jag alltid gör och använder mig då av en personaliserad version av bitly.com: nowi.cz)
- jag tackar folk för retweets där jag bett om att bli retweetad, eller retweets av tweets där ajg direkt tjänar på att nå så många som möjligt (frågor, förfrågningar om jobb/lägenhet, försök att hitta personer med viss kompetens osv)
- använder en profilbild som tydligt föreställer mig själv. Det blir mycket lättare att sen känna igen mig i afk-situationer, och det har hänt flera gånger att tweeps jag mött på stan hälsat.
Gör inte
- fejkar retweets. Inte ens för att vara rolig eller sarkastisk. För mig är det en dealbreaker som gör att jag avföljer direkt, och jag vill gärna ha min trovärdighet intakt.
- Byter profilbild ofta. Oavsett hur man väljer att följa twitterflödet är profilbilder oftast en komponent. Förhoppningsvis gillar mina följare det jag skriver, och lär sig associera min avatar till ”bör läsa”. Om jag då byter avatar tappar jag det jag dittills byggt upp, ända tills mina följare lär sig min nya avatar. Därför tycker jag också att avatarveckan, där man byter avatar varje dag, bara är förvirrande och ineffektiv.
Tacka för retweets eller inte?
Det är alltid trevligt med ett ”tack”, men jag skulle säga att det är nödvändigt först i situationer där jag direkt tjänar på att blir retweetad eller där jag bett om att bli retweetad.
RT = jag håller med
För mig är en RT utan kommentarer en lite svagare version av ”+1”. Det är så jag läser andras RT:s, och det är så jag gör mina egna. Att retweeta är att förstärka någons budskap, och jag ser föga anledning att förstärka budskap jag inte skulle skriva under. Skulle det vara så att jag inte håller med så ser jag till att manuell-retweeta och kommentera.
Vad säger du? Vad är dina strategier? (Vill du följa mig på Twitter hittar du mig som @kazarnowicz)
Hur menar du med att man fejkar retweets? Vad skulle det vara?
Tillägger att jag tycker det var ett intressant inlägg!
Jag tänker på att man manuellt retweetar och skriver något som personen/organisationen aldrig sagt. T ex denna tweet http://twitter.com/#!/Regelvidrig/status/70542555149910016
Intressant inlägg, jag har funderat i samma banor som du. Ju fler man följer, desto mer påtagligt blir valen man gör i att följa – i alla fall har det blivit så för mig. Kan inte nog betona hur viktig bio-texten är i det valet.
Däremot RT:ar jag vissa typer av tweets utan kommentar, och det är ofta jobbleads eller andra sökningar som är tillräckligt väl uttryckta i originaltweeten. De känner jag att jag bara vill lyfta vidare och sprida till mina följare, utan särskilt mycket kommentar. Helt enkelt för att det känns överflödigt.
RMXT är det väl?
Härligt inlägg! Tack!
Ok, då är jag med!
För mig är dialog och generöst med RT, allvar blandat med humor, briljans, personligt och lite nonsens vad Twitter handlar om. Därför följer jag ytterst sällan tweeps som följer/följs av uppåt 1000 konton. Min personliga erfarenhet är att dialog-biten sällan hinns med då, ett val jag gör.
Jag gillar fina avatarer, men är helt ointresserad av om det visar twittraren ifråga eller något annat. Bara det finns en tanke bakom valet. (Och ja, jag instämmer helhjärtat i det jobbiga med avatarbyten, suck…)
Jag RT:ar inte enbart sådant jag instämmer i, jag RT:ar sådant jag finner tankeväckande. Jag skriver inte 1+/+1 osv för att jag instämmer (då skriver jag ”plus” eller dylikt), det använder jag om jag vill indikera att jag hittade det tankeväckande tweetet via andra RT:are. Det kan ju vara en hel radda som gör tweetet ”kluddigt”, då blir det ex +3 RT osv.
RTMX, aldrig sett förrän nu. Upplever inte det som något nödvändigt om man förkortar tweets (eller för den delen rättar stavfel…) utan att ändra innebörden förstås.
Så ja, på det stora hela tycker jag förstås du gjort en fin sammanfattning av twitteketten:)
Bra skrivit! Jag känner inte heller att jag vill följa alla som följer mig, jag vill läsa saker som intresserar eller underhåller mig, inte behöva leta efter dom bland massor av saker jag inte bryr mig om. Mvh @dkjellander:twitter
Mycket bra skrivet. Jag är ny på twitter och jag och jag tycker att det du säger är bra att ha med sig i fortsättningen.
Tycker att du fått det mesta riktigt riktigt bra.
Den enda lilla avvikelsen jag själv gör är att jag alltid försöker hitta och tacka alla former av retweets.
Naturligtvis när jag bett om det, men försöker även tacka spontana retweets.
Det är inte alltid man(jag) hinner med, men jag gör det för att jag själv tycker att det är trevligt.
Annars – väl fångat!
Hej! Tack för en bra bloggpost. Jag började använda Twitter för ca ett halvår sedan och det känns ibland som att jag drunknar i att läsa tweets och jag har verkligen funderat på om jag måste följa alla som helt plötsligt började följa mig. Jag tror att din post i alla fall har fått mig att lägga upp en strategi och jag har bloggat om det här.
Tack igen! @anna_bring
Bra punkter. Förstod dock inte vad du menar med att fejka retweets?
Edit: Såg nedan kommentar
Bra skrivet, tänker i mångt och mycket likadant men kanske följer tillbaka i lite fler fall än de du beskriver. Dock kanske jag avföljer lättare, om de inte håller måttet :)