I onsdags publicerade Damon Rasti en krönika på Ajour. Mymlan pushade för den på Facebook och en diskussion drog igång i kommentarerna till hennes inlägg. Några av oss postade också våra kommentarer i kommentarsfältet på Ajour.
Vi kan lämna frågan om själva innehållet därhän, för smaken är som den är och ingen kan tycka fel. Vi som tyckte annorlunda läste den i stort på samma sätt som Karl Nilsson i sin analys av Damons text. Problemet jag har är Damons bemötande av kommentarer på Ajour.se och på Twitter. Så här sammanfattar Damon det själv:
De som var kritiska och identifierbara var Fredrik Wass, jag, Cecilia Jackson – som för övrigt inte faller ens inom den vidaste definitionen jag sett av ”sociala medier-elit”– Karl Nilsson och Ulrika Ingemarsdotter (de två sistnämnda endast på Ajour.se). Huruvida vi hetsade upp varandra eller inte är så klart en tolkningsfråga, och där låter jag dig själv avgöra: så här ser kommentarerna på Facebook ut (screenshot med tillstånd av samtliga inblandade – kommentarer som var positiva är bortklippta). Till saken hör också att Cecilia själv postade kommentaren på bloggen.
Tittar man på Damons övriga bemötande av kritiska kommentarer varvas härskarteknik med offerkofta. Fredrik Wass, till exempel, blir av Damon anklagad för att vara ”[…] den vita mediemannen som alltid vet bäst” när Fredrik skriver:
Din text tycker jag säger mer om hur du själv ser på Olivia (och projicerar i omgivningens blickar) än vad folk faktiskt tyckte på tillställningen.
Precis som du själv skriver är ju ingenting bekvämt på såna tillställningar. Alla står i små grupper och är ängsliga, rädda för att bli synade, avslöjade, samtidigt som de kastar granskande blickar mot alla andra.
Mina fem cent.
Cecilia (som alltså inte är en mediaprofil) kommenterar
Jag var där. Mingel är mingel: en massa folk som bjudits in till en tillställning där få känner varandra mer än ytligt, vilket bäddar för osäkerhet. En del där undrar varför de blev bjudna och är rädda att bli ”avslöjade” för att de tror att alla andra är mer inne och lyckade än de själva. Inte helt bekvämt.
Ändå håller jag inte med om Damons bild av just smygtitten på Svansjön… Förvisso såg jag en massa vackra piffiga människor där, och det togs bilder, men det var inte de ”vanliga hårsprejsbloggarna”. Jag kände tvärtom att det faktiskt var en publik som inte bara var ute efter att synas på ett ytligt plan utan att där fanns människor som var nyfikna på både föreställningen och sin omgivning. I mina ögon såg de flesta både kreativa och ”intressanta” ut, intresserade av annat än att bedöma folk efter deras yta.
Men om någon verkligen stirrade så som Damon skriver kanske de inte dömde utankanske förtvivlat försökte se om Damons apart klädda väninna var någon intressant människa som de ”borde” känna igen? För ofta är det så att de som verkligen har något att komma med ofta följer sitt eget mode. Ja, kanske var det JAG som ”stirrade” ?!? Det är inte omöjligt alls… Publiken var snygg, maten var god, bubblet rikligt, tryfflarna var ljuvliga och det vi fick se och höra ur föreställningen var toppen. Så: Jag kan försäkra att jag bara tänkte positiva tankar om allt och alla som jag såg den kvällen! Även Damons väninna!
Damon googlar henne, upptäcker att Cecilia är Facebook-vän med Linda Skugge och dessutom har gillat Skugge & Co:s Facebook-sida. På den grunden hävdar Damon att Cecilias upplevelse av evenemanget är irrelevant. Den enda som kommenterar krönikan med en avvikande åsikt och inte blir bemött med antingen offerkofta eller härskarteknik är jag. Jag får däremot en släng av det på Twitter på torsdagen.
Den enda av Ajour-grundarna som mig veterligen kommenterat det här är Mymlan som på Facebook säger:
Ok, jag tycker självklart inte att det här är särskilt bra agerat av Damon, och det är inte i enlighet med vår policy för kommentarshantering. Av någon anledning tappade han fattningen här och det beklagar jag. Vi jobbar på att göra vår policy tydligare för att undvika liknande händelser i framtiden.
Jag har pingat såväl Emanuel Karlsten som Johan Hedberg i denna fråga, och det är en vägg av kompakt tystnad. Det är problematiskt för ett projekt som ska bygga på värderingar som öppenhet. Ska jag göra en välvillig tolkning av tystnaden så är det att ingen av de andra vill uttala sig förrän de har talat med Damon om det olämpliga i att bemöta läsarkommentarer på det här sättet, men även där skulle jag personligen kommenterat det med ”vi ska diskutera det här och återkommer”. Den konflikträdsla som kan läsas mellan raderna här är inte smickrande.
Jag vill även i fortsättningen tro på Ajour. Det finns mycket potential hos de andra grundarna, och Ajours potential är att vara en alternativ nyhetssajt, som fyller det hål som Nyheter24 lämnat när den nya ledningen är mer som Damon Rasti och mindre som Aaron Israelsson (som var den förra chefredaktören).
För att visa på bra hantering av Ajour: för en dryg vecka sedan diskuterade jag med en annan av grundarna, Jack Werner. Jack kunde diskutera utan att göra personpåhopp, ta på sig offerkoftan eller använda sig av härskarteknik (ifall länken inte laddar finns här en screenshot av vår konversation). Det här är precis vad jag förväntar mig av Ajour – inte att man håller med mig, utan att man kan bemöta och argumentera.
Hade Damon Rasti bara varit en krönikör så hade jag inte brytt mig så mycket. Nu när han är en av sju grundare, och så tydligt visar att han inte är förmögen att hantera de värderingar som Ajour står för, spiller hans inkompetens över på projektet och får det att tappa i trovärdighet. Framför allt när det kombineras med en passivitet från majoriteten av de andra grundarna. Det ska bli mycket intressant att se hur de övriga i Ajour hanterar det här framöver, för jag har en förhoppning att man ska göra annat än vara knäpptyst och vänta tills folk glömmer det här.
Jag läste texten på ajour nu på förmiddagen efter att ha först ha läst ett kritiskt blogginlägg, hon hade också fått sin kommentar hos ajour raderad av en vad det verkar helt påhittad anledning.
Tja, precis som du säger har det för mig varit viktigt att prata med inblandade innan jag pratar med dig om saken. Det handlar inte om en vägg av tystnad, utan respekt för mina kollegor.
Jag kan och kommer inte att tala för Damon, men precis som Damon skrev i kommentarerna i den post du länkar så kokar man över ibland. Han tog illa upp av kommentarerna som skrevs.
Det är trist för alla inblandade, men så kan det vara. Vi är människor.
I vår interna policy är vi tydliga med att vi ska försöka att alltid vara vänliga mot alla som skriver på vår sajt. Vi kommer även i fortsättningen försöka följa den, men kommer säkert att råka hamna fel ibland.
Jag är ledsen om du känner att du förlorat förtroende för mig eller Ajour. Jag har inte medvetet försökt ducka för dig eller någon annan, snarare tvärtom.
Allt gott
En av Ajours grundare bemöter kritik på det här sättet (även dagen efter – så det kan inte direkt pratas om ”stundens hetta”), ber inte om ursäkt, och ni viftar bort det som ”mänskligt”? Nu Emanuel, tappar jag förtroende för dig. Du svarar som en äkta gammelmediaman. Jag hoppas verkligen att det här inte är slutet på er hantering.
Hej igen, vet inte vad du syftar på, men jag viftar inte bort något. Jag förklarar vad vi har för policy, att jag inte kan lägga några ytterligare ord i Damons mun, att jag har förståelse för att man kan koka över ibland, men att vi kommer att arbeta för att bemöta alla vänligt nu och framåt.
Nu sitter jag och äter popcorn och tittar på den lilla ”striden”. Men det blir kanske lite fel när man först kritiserar folk för härskarteknik, och sedan själv använder meningar som ”Du svarar som en äkta gammelmediaman.”. Nåväl. Damons krönika kan jag inte säga så mycket om då den baseras på hans upplevelser, inbillade eller ej. Däremot så tycker jag att han agerade något oproffesionellt när han gick in i klinch med de som inte höll med honom. Det är något som jag faktiskt inte förstår. Men pajkastningen med analysen av hans krönika liknar för oss ”utomstående” mer som dagisnivå.
Problemet är att en av era grundare hoppar på folk, inte ber om ursäkt och ni skriver av det på ”mänsklighetskontot”. Dessutom först när någon bloggar om det, innan dess är det tyst. Ni kanske har en annan bild, men i min värld har man ett kollektivt ansvar för varandras handlingar inom ramen för ett projekt som man är medgrundare till.
Min reaktion grundar sig alltså i svikna förväntningar: dels förväntade jag mig att ni skulle agera utan att bli uppmanade till att agera när en av era egna trampar så snett. Dels förväntade jag mig att ni skulle hantera det på ett annat sätt än att säga ”vi kommer att arbeta på att försöka bli bättre”. Dels i att hela hanteringen känns precis som gammelmedia skulle ha gjort den: vi lovar att förmodligen inte göra om det här.
Kanske hade jag för högt ställda förväntningar på gänget bakom Ajour (vilket i sig är en komplimang, jag förväntar mig sällan saker jag inte tror att folk är kapabla till).
Ja, diskussionen blir väldigt intern. Det är jag med om, och det är lite syftet.
Och du har rätt, det var ett väldigt dumt sätt att säga att Emanuel inte levde upp till de förväntningar jag upplever att han satte med lanseringen av Ajour – att vara ett nytt alternativ till gammelmedia. Jag ber om ursäkt för det @emanuelkarlsten:disqus
Jag tycker gahzs kommentar var den bästa:
”Det du beskriver är din egen projicering.Sen har du av någon twisted anledning formulerat detta till en askunge-saga. Där den fula, fattiga tjejen får gå på bal för en kväll – tack vare dig, välgöraren. Hon är charmant tafflig, förstår inte om maten är gratis. Du upplyser henne världsvänt och gör en snygg poäng på bekostnad av de övriga gästerna. Ditt människoförakt glimtar till men allt är förlåtet, du vurmar ju för papperslösa.Hela världen är ond och det är bara du som förstår den missförstådda prinsessan i smutsig förklädnad. Bara du som kan urskilja diamanten. Ridå.Den här texten är vidrig. Extra tydlig blir ditt ego när allt rundas av med en irrelevant fördjupning i hurvuvida du har brösthår eller inte.P.s mig kan du inte avfärda som vit mediaman, jag är kvinna, blatte, arbetarklass samt jobbar långt från media.”
Väldigt pricksäkert.
Hallå, att vara ett gäng som arbetar ideellt innebär att man inte kan ställa lika höga krav på respons som i andra organisationer. Att jag svarar en tid efter att du skrivit din bloggpost har mer att göra med just det – vi hade tid att prata om det internt.
Då slog vi fast igen att vi har en policy, att den ska följas, att den inte gjorde det den här gången.
Att slå fast när, var och hur vi diskuterat och reagerat utifrån när jag svarar på en bloggpost tycker jag blir missvisande.
Jag tycker att konflikten är både trist och onödig och hoppas att vi aldrig ska behöva uppleva den igen. Men om du önskar en personlig ursäkt från Damon så måste du prata direkt med honom.
Hur hade du önskat att jag skulle agera?
Det är inte bara du, det är hela gänget bakom Ajour. Att du får ta mest hetta är för att
a) du är den som jag upplever som ledare för Ajour. Det har inte kommunicerats något annat, och ni kanske kallar det något annat men du blir de facto talesperson
b) du såg haveriet medan det hände (du kommenterade själv på inlägget, men kring tekniska frågor). Den konflikträdsla jag ser i din hantering gör mig mycket besviken.Problemet är att det här inte är första gången som Damon agerar på ett tveksamt sätt. Jag läste Brit Stakstons inlägg, och jag hoppas att du inser hur tveksam Damons tweet om henne var. Jag ser ett mönster i hur (vissa) medlemmar i Ajour missbrukar sin makt, och jag är besviken över att de kommer undan med det. Det finns en klubb för inbördes beundran som jag inte tidigare sett. Hade någon annan som inte ingick i bubblan startat ett projekt på det sätt som ni gjort och hanterat kritik så så hade de korsfästs (med rätta). Det jag hade förväntat mig från Ajour i det här läget är transparens och en kommentar direkt ”Vi ska diskutera det och återkommer”. Och med ”Återkommer” menar jag inte att man kommenterar i någons blogg utan att man själva postar och gör förtydliganden. Ni hanterar det här på samma sätt som @binero:twitter hanterar kritik: ”vi tar det till oss, och ger vaga löften om förändring men vägrar ge konkreta planer”. Det står er alltså fritt fram att fortsätta bryta mot er ideologi utan några som helst konsekvenser. Inte ens de politiska partierna är så flata som jag upplever er.Ert – DITT – problem om vi lyfter det: du har lanserat något som bygger på en tydlig ideologi. Damon bryter gång på gång mot den ideologin. Din reaktion (och de andra grundarnas) upplever jag mest som en axelryckning. Ni lever inte som ni lär helt enkelt. Jag inser att jag har haft för höga förväntningar, och sänker dem. Främst på Ajour och dig, men även på de@DennisJosefsson:disqus övriga inblandade. Jag inser att jag inte ska förvänta mig mer än just ”kolla roliga bilden av SD-mannen som Hitler” och ”yay! den bilden gav oss fler sidvisningar än Hallansposten” av dig eller Ajour.
Anledningen till min starka reaktion är att jag trodde och stöttade Ajour i början. Jag skäms över att jag gjorde det, jag känner mig lurad, och jag kommer noga tänka mig för innan jag stöttar projekt som några av grundarna är iblandade i i framtiden.
Till sist: du svarar att du vänta ”av respekt för dina kollegor”. Uppenbarligen har du mer respekt för dina kollegor än dina läsare. Det säger en hel del
Jag förstår och hör att du är besviken. Jag är ledsen för det. Men det känns som att du vill att jag tar avstånd från Damon, det kommer jag inte göra.
Jag har, så tydligt jag kan, förklarat vad Ajours policy är, att det gick över gränsen här. Damon har förklarat varför han reagerade, jag har sagt att vi även i fortsättningen har som policy att svara i hyfsad ton på kritik.
Jag försöker poängtera att vi inte är gudar bara för att vi jobbar med sociala medier. Därför hänvisar jag till att vi är människor, med känslor där det kan koka över. Så gjorde det för Johan, så gjorde det också för Damon.
Om man påstår att vi inte har tagit emot kritik eller fått mindre kritik än andra skulle fått kan man inte läst mer än en bråkdel av vad som skrivits om Ajour. Jag tror till och med majoriteten av det som skrivits om oss i spalterna är just kritik.
Jag är ledsen att du skäms över dina känslor för Ajour.
Jag har inte mindre respekt för mina läsare än mina kollegor. Men allt är inte svart och vitt.
Jag tror inte vi kommer längre än så här i den här kommentarsspalten. Däremot pratar jag gärna vidare med dig om saken. DM:a mig ditt telnr eller ring mig på 0702772030 så tar vi det vidare.
Du har rätt, vi kommer inte längre. För att avsluta diskussionen om Ajour konstruktivt: så här hade jag hanterat situationen om jag varit i dina skor:
1) direkt när jag såg att haveriet höll på att hända hade jag gått in och sagt ”time out” och bett Damon kyla av sig. (Sen kan man ju fundera på hur ni ska förhindra det nästa gång, när Damon tydligen även nästa dag var i ett ”känslosamt stadium” när jag fick min dos på twitter.
Känslan jag sitter med när jag vet att du och de andra grundarna tyst sitter och ser på (för jag vet ju att ni var medvetna om det) när Damon beter sig som han gör är att ni håller med honom. Er passivitet gör er medskyldiga.
2) Jag hade ställt krav på Damon. Du säger ”vi får begå fel” men du ställer inga krav på konsekvenser. Därför blir dina ord tomma. Jag hade bett Damon att be alla inblandade om ursäkt på Ajour.se, eller i annat lämpligt (öppet) forum. Det var obefogade påhopp som han sysslade med.
Tack, bra konstruktiv slutsats (även om jag fortfarande hoppas på ett telefonsamtal). Men jag tror att man generellt ska akta sig för att dra slutsatser om hur aktiv/passiv man har varit, bara för att det inte direkt syns utåt.
Jag tror inte heller att vi behöver ställa krav på konsekvenser (straff?), de tror jag att vi får i alla fall.
Hej Micke,
bara för att kort bemöta det du skriver om Binero – vi tar till oss av alla förslag och all kritik men allt går inte att genomföra på fem minuter och är det saker som kräver större ingrepp i vår driftmiljö måste vi först gå igenom hur det påverkar för våra andra kunder. Så för att summera: vi lyssnar, tro inget annat.
Mvh,
Jocke, Binero AB
Jocke, det vet jag att ni gör, och ni har blivit bättre. Dock att ni aldrig satt konsekvenser för vad som händer om nedtiden i november-januari förra året inträffar igen. Jag blev också lovad att uppgradering av alla kunder till nya panelen skulle ske ”inom tre månader”. Det var i januari 2011 och jag har fortfarande kvar gamla. Så ni lyssnar säkert, men ni har en del kvar att bevisa på handlingssidan.
It’s a good post!And thanks sharing
This very unique point of view.Nice of me coming here,i was learn a lot from here.
Nice site! Ich genieße es mehrere von den Artikeln, die geschrieben wurden, und vor allem die Kommentare! Ich werde auf jeden Fall wieder besuchen.