West Hollywood är vad Mauro Scocco sjöng om i ”Till dom ensamma”

Man skulle kunna tro att West Hollywood är en oas i en heteronormativ öken (det här är trots att hemlandet för ”Män är från Mars, Kvinnor är från Venus). Visst finns det något vackert över att se polisbilar med West Hollywoods logotyp i regnbågsfärger, eller att se två regnbågsflaggor flanka en USA-flagga på refugen som skiljer körfälten på Santa Monica Boulevard åt. Det är häftigt att det finns marknad för en butik som ”The Circus of Books” med allt från hårdporr och Bruno Gmünder-böcker till biografier över gayikoner och böcker som ”Gay Witchcraft”, ”Sextrology”, ”Jesus loves you” och ”Satan Speaks!”. Det är mångfald.

Samtidigt är känslan här … ensam. Jag har inte sett ett enda par hålla varandra i handen. De flesta jag såg på Starbucks var antingen ensamma, eller vänner (eller par med väldigt liberal syn på hur mycket man kan flirta med andra i varandras sällskap). Det är som om alla var här tillfälligt, hela tiden på jakt, på språng efter något annat, något bättre, någon snyggare.

Min första tanke när jag gick runt här var att det är konstigt att något som West Hollywood existerar i ett land där homosexualitet är så kontroversiellt. Sen slog det mig att det är tvärt om: självklart är det här som West Hollywood finns. West Hollywood är den lilla enklav dit man vill förpassa ”de där” så att de kan få vara för sig själva och göra som de vill utan att störa idyllen på Main Street, USA.

Jag är inte säker på att jag skulle vilja bo här.

Medan jag jobbade på Starbucks och utforskade West Hollywood fick jag min första parkeringsbot – och jag lärde mig något på kubben: när man parkerar i USA och står i en backe ska man vrida framhjulen. Utåt om man står med fronten upp, inåt om man står med fronten ner. Gör man inte det riskerar man 15 dollar i böter:

Nu är det dags att sadla hästen och åka kustvägen upp till San Francisco. Vädret är grått och regnigt, men förhoppningsvis slipper jag ”mud slides” och rasade vägar (inträffade häromdagen på flera ställen i LA på grund av regn – det här stället blir lika kaotiskt vid regn som Stockholm blir vid första snön).

Andras blogginlägg om , , , ,

3 reaktioner till “West Hollywood är vad Mauro Scocco sjöng om i ”Till dom ensamma””

  1. West Hollywood: beklämmande, men på något sätt känner jag mig inte förvånad.
    Kustkörningen: grattis, jag har hört att det skall vara en av världens mest ”Scenic Routes”. Jag är inte alls avis. Någonstans. Heders! :-P

  2. @Calle: Det är verkligen sjukt vackert. Det här är första gången jag såg det åt det hållet, annars har jag bara åkt SF – LA. Och första gången jag såg en solnedgång från Highway 1. Det var en upplevelse!

  3. Jag bor i West Hollywood och ska jag vara helt arlig haller jag inte med om nagonting av det du skriver om staden, for mig ar det den basta staden i L.A – folket och stamningen ar helt underbar.. Men det ar klart, alla ar olika..

Kommentarer inaktiverade.