Delvis ekonomiska skäl till att bögar inte får lämna blod

I december 2009 slogs det på stora trumman när Socialstyrelsen annonserade de nya reglerna för bloddonation (”Nu får homosexuella donera blod”). Förslaget var dock samma gamla grej i ny tappning, eftersom bara bögar som inte haft sex alls under ett år fick ge blod. För den som vill läsa mer gjorde jag ett knäck om de nya bloddonationsreglerna för Nyheter24.

De nya reglerna för bloddonationer skulle ha trätt i kraft 1 mars i år. Det gjorde de inte, vilket Martin på ”Vi som aldrig sa sexist” som uppmärksammar (dock har han fel om sexmånadersgränsen, förslaget landade alltså i 12 månader). ETC och Stockholms Fria Tidning har skrivit om det (bägge har gjort intervjuer med mig, då jag är en av dem som skrivit mest om frågan).

Anledningen till att de nya reglerna inte trätt i kraft är för att Läkemedelsverket stoppat dem. De är intressenter i Blodcentralerna, och här är grejen: 80% av blodet som ges i Sverige säljs vidare till läkemedelsframställning. Det måste dock vara så att det som säljs vidare är blodplasman som separeras från de röda blodkropparna. Det låter orimligt att bara var femte donators blod går till blodtransfusioner. Stämmer mitt antagande kommer de röda blodkropparna alltså till den användning som de flesta föreställer sig när de ger blod. Det är dock intressant att individer inte ska tjäna på att ge blod, däremot är det uppenbarligen okej för statliga verk att göra det. Och att det i sig ska ge regler som gör att färre kan ge blod, när det varje år uppstår blodbrist.

(Dessutom finns det många studier som visar på tydlig korrelation mellan blod som lagrats länge och följdkomplikationer inklusive dödsfall. Vi skulle alltså behöva jobba på att minska lagringstiden, vilket kräver ännu fler donatorer.)

7 reaktioner till “Delvis ekonomiska skäl till att bögar inte får lämna blod”

  1. Har du någon länk tilld en där siffran på 80%? Det låter ju oerhört märkligt.

  4. Pingback: Tweets that mention Delvis ekonomiska skäl till att bögar inte får lämna blod — Åsiktstorped -- Topsy.com

  5. Både ETC och Stockholms Fria Tidning skriver det i artiklarna som jag länkar till där uppe. Men jag tror att det som sagt handlar om blodplasman kontra röda blodkropparna. Jag ska dubbelkolla det.

  6. Full disclosure: Är blodgivare
    More disclosure: Min blodplasma får inte användas i tillverkning utav läkemedel, såsom ZLB Behrings produkter exempelvis Vivaglobin som ges till patienter med gravt nedsatt immunförsvar: dvs av människor som har HIV, cancer, eller full blown AIDS, eller medfödda immunförsvarsjukdomar.
    Min färska plasma därimot får användas, den håller i två veckor i kylen, och såvitt jag förstår kan den även färskfrysas. Blödarsjuka, för tidigt födda barn och människor som hamnar i komplicerade operationer kan alltså få min plasma-hjälp.

    Skälet mitt blod inte kan användas i framställande av läkemedel: Jag kryssade i rutan ”besökte UK mellan 1992-1995”. Bodde ju där i ett helt år under det värsta BSE utbrottet, käkade hamburgare var dag.

    Av liknande anledning fick inte min mor ge blod överhuvudtaget: bodde i Afrika på sextiotalet och har haft malaria.

    Dessutom är jag ju en kvinna som har fött barn, så HLA-antikroppar i mig är en potentiell riskfaktor i min blodgiving. Något som kallas för TRALI – transfusionsrelaterad akut lungskada – kan drabba svårt sjuka patienter som får mitt blod (exempel, någon som genomgår en hjärttransplation) så det får de inte. Som barnamamma får jag överhuvudtaget inte ge blod i Danmark (eller England har jag för mig).

    Man kan tycka att det är lite överdrivet, om man vill, men även mitt sexliv [hej! Monogam!] samt resvanor (har du varit i [insert exotiskt land här] de senaste två åren?) kartlades. Jag antar att kartläggningen langar ens blod i olika ”test” högar. Sverige till skillnad från många andra länder gjorde inte NAT-test vid varje blodgivning i 2008. NAT-testet upptäcker viralt DNA/RNA inom en fönsterperiod, dvs bovarna HepatitC B och HIV. Nu står det på blodgivarsidorna att de testar, men jag vet inte när den här ändringen skedde.

    Med tanke på allt gott som kommer från det blod jag ger (för tidigt födda barn får hjälp, hjälper blödarsjuka, de som genomgår större ingrepp kan få min plasma, de som förlorar mycket blod och har min blodgrupp får det etc), och alla RISKER som faktiskt finns med blodsmitta, har jag inget emot att det blir lite korsförhör vid blodgivningen. Den dagen jag behöver blod vill jag ju också vara trygg, och en del människors hela liv hänger på att blod är fritt från smitta (blödarsjuka).

    Svensk blod och blodplasma är för övrigt svindyrt. Blodgivare i Sverige får bara ge 15 liter per år (något jag aldrig lyckats med), medan blodgivare i till exempel USA får pumpa 80 till 90 liter per år. Risken att en svensk blodgivares blod – huuuuuuganimej – säljs vidare till att bli livsviktiga mediciner konkurreras snabbt ut av billigare blod från andra länder.

    För övrigt ser jag inget fel med det. Såtillvida du inte menar att blodgivare i Sverige skall ha ekonomisk ersättning (det får vi, men det är inte mycket). Höjer man ersättningen riskerar man ju att socialt utsatta (läs: luspanka) människor börjar sälja sitt blod med risk för deras egen hälsa. Reglerna är till för att värna både blodtransfusionsmottagarens rätt att få säkert blod, och blodgivaren som inte bör lämna blod stup i kvarten för sin egna hälsas skull.

    Ju fler tester man gör på donerat blod, desto dyrare blir det. Det vore rent ut sagt fördjävligt om riskgruppsmänniskor – exempelvis han som kom hem från Thailand i förrgår och ger blod idag ljuger för at få ekonomisk ersättning – eller andra riskgruppsmänniskor som känner sig diskrimerade (Jag har inga barn! /ljug – eller jag är en sexuellt aktiv man som gillar män) bara för att få vara med lite pissar i den livsnödvändiga blodpoolen för att de anser sig veta mer än vad en hel kår av läkare gör.

Kommentarer inaktiverade.