Gå bort-presenter

Det värsta med att vara hembjuden till någon på middag är den där lilla, lagom prissatta presenten man behöver hitta. Den som säger mycket om din fantasi och din koll och/eller en hel del om din uppfattning om värdparet. Att ge bort en Alladin-ask, till exempel, säger att man antingen är totalt fantasilös, eller att man tycker att värdparet är så tråkiga att fröken ur somnar varje gång de ringer. En ask ”Merci” säger i princip detsamma, men med en antydan om noll koll och smaklöshet. Rödtjut är okej om man går upp några prisklasser, men ger få kreativitetspoäng, medan en krukväxt kan vara allt från genidrag till osmickrande antydningar om värdparets sexliv.

Boken ”Tidningsankor” ((ISBN 9185476390)) uppfyller alla kriterier för en gå bort-present, samtidigt som den effektivt undviker de flesta av ovanstående fällor. Jag läste den på tunnelbanan och skrattade så att tårarna rann och medresenärerna lämnade lite extra utrymme kring mig, vilket kanske är klokt i dessa vi-sparar-pengar-på-psykiatrivården-tider.

Boken innehåller rubriker och formuleringar som förekommit i svenska tidningar och tidskrifter. Några guldkorn:

”Många som köper Harley Davidson är rika. Väldigt många har också varit tjejer de senaste åren.” (DN)

”All köttfärs skall slängas i Norge” (också DN)

”Hundratals människor protesterade igår mot Israels bombningar i Brunnsparken” (Göteborgs-Posten)

”Potensmedel stals från kåta” (Norrbottens-Kuriren)

”Våldtäkt – lär dig rätta knepet.” (Expressen)

”25-åring uppträdde våldsamt, ordningsvakt satte på honom och kallade på polis” (Tidningen Ångermanland)

”Säljes: Lovande taxvalpar. Strävhårig, gärna till jägare och långhårig dvärg.” (Enköpings-Posten, annons)

”Tidningsankor” finns för under en hundring hos flera internetboklådor.

Andra bloggar om: , , ,

Lyx för hud

”Buy quality, cry once” heter det, och nog grät min plånbok alltid när jag beställde hudvårdsprodukter för över 1600 kronor. När jag väl använt produkterna ett par veckor grät ännu mer, men glädjetårar bekräftar bara att devisen har rätt.

Jag har hela tiden använt Biotherm Hommes produkter. De var tidigast ut på marknaden med en hel produktserie för killar, och jag var tidig att haka på dem. Vanedjur som jag är så fortsatte jag köpa deras produkter trots att det idag finns en uppsjö märken och produkter. Bättre märken och produkter. Framför allt om man, som jag, har fet hy med porer där dagisklasser kan gå vilse.

Så, har du också fet hy är det här ett bra kit:

Dr. Brandt’s Pore Effect. Fuktkräm för fet hy. Det här är dr_brandt_pore_effect.jpg
den enskilt dyraste produkten i mitt badrumsskåp, men den är helt klart värd pengarna. Krämen i sig känns ganska fet, och innehåller bland annat Tea Tree Oil, vilket också märks på doften. Själva krämen ligger i en liten behållare som är innesluten i den klara plasten, vilket gör att kartongen ser ut att innehålla mycket mer av produkten än vad själva förpackningen gör. Jag blev lite snopen när jag packade upp den och såg hur lite kräm den kartongen egentligen innehöll. Det här är också det enda jag kan invända mot Pore Effect. Huden är mjuk och smidig och så här fyra veckor senare har jag kanske inte mindre porer, men de är definitivt mindre synliga. Pore Effect används med fördel som nattkräm (som bonus så drar den också i egenskap av nattkräm bort straightactingpoäng motsvarande ”byta om till mjukisbyxor när man kommer hem från jobbet”). Totalbetyg 10 av 10. Kostar omkring 530 kronor.

zirh_clean.jpg
ZIRH Clean. Snygg metallflaska med varje dag-rengöring för alla hudtyper (yeah, right). Rätt trögflytande i konstistensen, det tog några gånger innan jag lärt mig doseringen. Luktar okej, möjligen lite … syrligt. Fungerar bra för fet hy och räcker länge. Innehåller mentol, vilket gör att en viss Fisherman’s Friend-känsla infinner sig på huden efteråt. Totalbetyg 7 av 10. Hur som helst är den värd sitt pris (mellan 200 och 250 kronor beroende på inköpsställe).

ZIRH Scrub. Snygg metalltub med ansiktsskrubb. Dryg, effektiv med en svag, behaglig doft. Bästa skrubb-produkten jag hittills testat. Jag saknar ingenting i den. 10 av 10 i betyg, och helt klart värd sitt pris (omkring 230 kronor).

ZIRH Fix. Punktbehandling för finnar och utslag. Förpackningen är enorm med tanke på hur lite som går åt varje gång. Ger något slags effekt, men det känns mest som om den lokalt torkar ut huden och därmed finnen man applicerat den på. Doftlös. Priset är inte högt med tanke på hur stor förpackningen är i förhållande till förbrukningen, men som helhet är den inte värd mer än 4 av 10 i totalbetyg. (Kostar omkring 320 kronor)

(Jag är inte sponsrad av ZIRH. Barasåattnivet.)

decleor_keep_control.png
Decléor Keep Control. Fantastisk fuktkräm för fet hy. Den fuktar och tar samtidigt bort glansigheten. Hyn blir matt och återfuktad. Dryg. Doftar svagt och mycket behagligt, med toner av rökighet. Ren lyx som gör mig sjukt nyfiken på resten av Decléors produkter. 10 av 10 (och kudos till David för tipset om Decléor). Kostar strax under 300 kronor (och jag skulle lätt pröjsa mer).


Okej, en sista grej jag måste tipsa om är ghd sculpting wax från Thermodynamics. Jag har inte bara fet hy, jag har glansigt hår också. Tydligen är det något som eftersträvas, eftersom schamporeklamen ofta utlovar att man får glansigt hår, men jag hatar det. ghd scuplting wax är the shit. den gör håret matt och gör att man kan få till ett knullrufs som säger ”Tredagarsorgie. Tio personer. Vill du vara med?” Doftar behagligt av rökig liljekonvalj. Drygt och värt de 300 kronorna burken kostar.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Svenska superkändisar lånar ut namn till porrfilm

Jennifer Lopez, också känd som ”JLo”, uppges inte vara helt förtjust i att porrindustrin fått slut på filmnamn inspirerade av Hollywoodproduktioner. Såväl teveserier (”Buffy the Vampire Layer”) som actionfilmer (”Die Hard-on”) och barnfilmer (”The Loin King”) har bidragit, men nu har porrfilmsmakarna hittat en ny och outforskad inspirationskälla: musikindustrin. Till JLo:s stora förtjusningtret är resultatet filmen ”Jenny from the Cock” med stjärnan ”JHo”.

Svensk porrindustri är, till skillnad från Svensk Filmindustri, duktiga på att förutse trender och jobba med dem, och redan i dagarna lanseras en dvd med två releaser, med branschlingo kallad ”dubbelmacka”, med titlarna ”Jag går och fistar” och ”Fittorna på tv2” med Perg Arsle och Gyllene Blygder.

Kommentarerna från musikindustrin låter inte vänta på sig. ”Vad i helvete? faktaruta.pngHur kan de påstå att de inspireras av svensk musikindustri och inte ha med något av mig?” rasar Ulf Lundell, som nu planerar en egen serie porrfilmer under pseudonymen Gylf Bordell. Minst tio filmer ska det bli, och Ulf uppges vara mycket stolt över arbetsnamnen. ”(Knull la la) Jag vill ha dig”, ”Venusbergets topp”, ”Hon trivs bäst i slutna herrskap” och ”Dagar utan sprut” får honom att fnissa förtjust.

The artist formerly known as Petter, numera kallad ”Spruter” svarar genom att gå ihop med kollegan Anali. ”Vi gillar inte hela mainstream-grejen, och tänker inte köra på traditionell p-macka. Vi ska spela in värsta grymma musikvideon istället där jag spänner på hoes och joes från höger och vänster i ’Knulla med oss’. Det blir lite skönt Jay Z-gangsta-kinky också när vi spelar in ’Pissa på mig’, och så avslutar vi med en hederlig remake på ’Mikrofonkåt’.”

Men alla är inte så positiva. En svensk världsstjärna uppges vara mycket upprörd. ”Musik är något heligt. Porr är en sjukdom, och de som tittar på sånt snusk kommer få spendera en evighet i skärselden. Jag är enormt lättad över att mitt material, som till mångt och mycket är inspirerat av Gud själv, inte smutsats ner på det här viset. Det vore som att bajsa på min nya julservis, om du förstår liknelsen. För inte har de väl tänkt göra en film med titeln ”Stångad i min bakgrind”, hoppas jag?”

Andra bloggar
om: ,

EXTRA: Fuglesang har klivit av i Skärholmen

Mannen som för all framtid kommer vara känd som förste svensk i rymden klev just av linje 13 mot Norsborg vid station Skärholmen.

”Jag vill tacka svenska folket för allt stöd, och SL som gjorde resan möjlig”, sade astronauten inför medieuppbådet (en skribent från Mitt i Söderort och två bloggare).

Infrastrukturminister Åsa Torstensson kunde tyvärr inte närvara, då Skärholmen av DN bedöms som ”charmig förort, så länge man slipper vara där”, men hälsade i ett telegram att ”Jag är otroligt avundsjuk på dig som får åka tunnelbana. Själv får jag bara åka taxi eller egen bil. Och ibland regeringens flygplan.”

Intresseklubben, som också var närvarande, kissade på sig av upphetsning och lommade skamset från platsen.

Andra bloggar om: ,

Glenn Streep & Meryl Close

På lunchen tog jag fel på Meryl Streep och Glenn Close för jag vet inte vilken gång i ordningen. När jag kom tillbaka hade en av mina omtänksamma arbetskamrater hängt upp den här bilden på min vägg. Det sorgliga är att det tog ett tag för mig att se att han gjort en sån där ”lika som bär”-förväxling av namnen. (Det här är också ett test för att se om det funkar att bildblogga via Flickr.)

Civilisationen är här!

Jag förstår inte riktigt toapappersinköps-fobi, trots Mikebikes och Silverfiskens försök att förklara.

Trots att jag varken förstår det, eller än mindre lider av det, så tycker att det är snudd på barbariskt att använda toalettpapper. Det är en idiotisk idé som en gång fått fotfäste och nu måste vi dras med den vare sig vi vill eller inte. Vad är meningen med toapapper? Att smeta runt skiten så mycket som möjligt? Poängen kan ju knappast vara att bli ren, för det fixar inte torrt papper. Inte ens när man är halvt förstoppad och bajsar ut kompakta kulor som landar med ett ”plums” följt av ett metalliskt ”klonk”.

Det papperslösa samhället är ett feltolkat uttryck. Nog står det för högteknologi och civilisation, men det handlar inte om faxens vara eller icke vara, eller huruvida vi läser papperstidningar eller inte. Det handlar om det toalettpapperslösa samhället. Och det är redan här. Inte ”här” som i ”en prototyp finns och vi räknar med att de första produkterna når konsumentmarknaden om tio år” utan ”här” som på restaurang Yutaka i Stockholm. De har en toalett som inte bara spolar ner skiten, den spolar också rent i ändan. Nu kan du gå på toaletten och uppleva en ”grundlig” eller ”mjukare” tvättning. Självklart finns en hel kontrollpanel med val som ”rörlig – vid tvätt vrider sig strålen” och ”massage – svagt pulserande stråle”. Kombinerat med alternativet ”fram – för kvinnor” föreställer jag mig att ”The Rabbit” får allvarlig konkurrens.

Flygande bilar och bemannade Mars-resor, släng er i väggen. Det är såna här saker som hör högteknologiska, civiliserade (och papperslösa!) samhällen till.

Här finns bildbevis. Tack till Calle för tips och bilder!

… and so this is Christmas

Karin Långström Vinge tipsade om här lilla grejen med den bästa versionen av White Christmas jag hittills hört. Clyde McPhatter – Bing Crosby 1-0. Föredrar du en julsaga framför en julsång rekommenderas Klas Holmlunds julsaga, som dessutom är en alldeles sann historia.

God jul, älsklingar!

Ännu en anledning att älska sin K800i

Jag tröttnar lätt på teknikprylar, men jag älskar min K800i lika mycket idag som jag gjorde när jag först fick den.

Dels på grund av den trådlösa handsfree (HBH-DS970) jag köpt till. Designen är grymt funktionell i sin design, jag hänger den runt halsen som ett halsband vilket gör att det är helt slut på sladdtrassel. Ljudet i lurarna och i mikrofonen är bättre än i de tidigare Bluetooth-headset jag haft. Den kopplar ihop sig med mobilen automagiskt, har bra batteritid och funkar bra för fjärrstyrning av mobilen. Dess stora nackdelar är
1) att laddaren har en helt annan kontakt än telefonladdaren, vilket gör att jag behöver två olika laddare.
2) mjukvaran i telefonen. Det kan visserligen bero på att min telefon är brandad av Tre, men själva musikspelaren i telefonen lämnar mycket att önska. Väldigt mycket. En konkret sak är att om jag trycker på bakåt-knappen kommer jag till förra låten, inte till början av den jag lyssnar på just nu, vilket ändå får betraktas som ett slags standard. Det hade lätt kunnat lösas genom ett kort och ett långt tryck.

Dels tack vare Gmails mobilklient. Den är helt fantastisk. Lika enkel och snabb som vanliga Gmail. Jag har för första gången på allvar börjat läsa mail via mobilen, även om det har gått tidigare så har jag aldrig upplevt det sm smidigt. För att kolla in mobilklienten surfar du till http://www.gmail.com/app i din mobil. Har du ännu inget Gmail-konto och vill ha ett, maila mig så får du en inbjudan: kazarnowicz snabel-a gmail punkt com.

(Nej, jag är inte sponsrad av Sony Ericsson)

Nu fattas bara klockan från Sony Ericsson/Fossil, och med den svaga dollarn får man en silvermodell för under 2000 spänn, i alla fall enligt de preliminära priserna hos de amerikanska nätbutikerna. (Den svarta modellen, som tyvärr också är blank och ful, finns redan att köpa på The Phone House.)

Andra bloggar om: , , , , ,

Micke Mnemonic, hjärtfobi och veckans fråga

Hjärnprotes och xenotransplantation. Smaka på de orden. Känner du smaken av 2000-talet? 80-talsfilmerna hade rätt, vi lever i sci fi-åldern.

Igår fick jag nya numret av Forskning & Framsteg (som är the real populärvetenskapligt magasin, Illustrerad Vetenskap är kvällstidningsjournalistik i populärvetenskaplig skrud). I det nya numret finns en artikelserie som berör ett av mina favoritämnen: transhumanism. Egentligen handlade det om reservdelar för människokroppar, till exempel syntetiska hjärnproteser och hjärtan från grisar, men man snuddar vid transhumanistiska frågeställningar.

Redan idag har man lyckats koppla ihop en människas hjärna med en dator. Med tankens kraft kan Matt Nagle, som är förlamad, styra en muspekare på en skärm och därmed interagera med omgivningen. Det talas om proteser som ersätter skadade centra i hjärnan, och det är spännande – kan man skapa proteser så borde man också kunna använda dem för att förstärka hjärnan och inte bara laga det som är trasigt. Jag tänker WiFi-chip i hjärnan som eliminerar behovet av tangentbord, möss och andra ”human interface devices” för datorn. Varför skriva det när du kan tänka det? Nästa steg är att koppla WiFi-chipen mot varandra och vi har ordlös kommunikation. Jag ser chip som förstärker minnet: fotografiskt minne till alla. Det är sjukt mäktigt. (Och sjukt långt borta)

Transhumanism är en filosofi som säger att man kan och bör använda medicin, teknik, biologi och annan vetenskap för att överkomma de gränser som naturen omgett oss med. Vare sig det gäller att hoppa högst, tänka snabbast eller minnas mest. Om någon hade ett hyfsat färdigt hjärnimplantat som på något sätt förstärkte min intelligens, min reaktionsförmåga eller mitt minne så skulle jag allvarligt överväga att ställa upp som försöksperson. Micke Mnemonic, liksom.

I en annan artikel i samma serie skriver man om xenotransplantationer. Transplantationer av organ mellan olika arter, till exempel från gris till människa. Hittills har man bara lyckats någotsånär med insulinceller, men det finns planer på en hjärttransplantation. Från en gris. Till en människa. Jag fixar inte den tanken. Inte för att det är ett grishjärta, det är ganska coolt, utan på grund av tanken på att någon faktiskt skulle röra vid mitt hjärta. Jag kan inte ens höra hjärtslag på film utan att känna ett tryck över bröstkorgen, så det här var en speciell upplevelse. Låt oss bara säga att jag har större chans att bli gaypåve än att bli hjärtläkare.

I samband med artiklarna ställer Forskning och Framsteg en fråga: vilka reservdelar skulle du acceptera? Och jag frågar detsamma:

[poll id=”5″]

(Johnny Mnemonic är en novell av William Gibson, en rätt medioker film med Keanu Reeves och ett mycket bra flipperspel. Grundstoryn är en framtid där information är hårdvaluta och det enda säkra sättet att bära data är via kurirer med hjärnimplantat som utökar personens förmåga att lagra information i hjärnan.)

Andra bloggar om: , , ,

I’m the real deal!

Lyssna på det här:

Åsiktstorped-Micke is awesome! Åsiktstorped-Micke has completely surpassed our expectations. Åsiktstorped-Micke is the real deal!
–Will Gray

eller det här:

Åsiktstorped-Micke is great. I don’t know what else to say. Keep up the excellent work. I am really satisfied with my Åsiktstorped-Micke.
–Anastasia Powell

Testa själv att fylla i ditt namn i sanningsgeneratornTestimonial Generator” och försök att inte le efter tio klick.

(Via: YesButNoButYes)

Andra bloggar om: , ,