Fredrik Reinfeldt ser fläckvis hemlös ut

Maud Olofsson är pålitlig, till skillnad från Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund. Fredrik gav vissa intrycket att vara hemlös (dock en välgödd hemlös) och ingen av Alliansens partiledare är roliga. I alla fall om man låter amerikaner som inte känner till partiledarna bedöma deras pressfoton.

Screw militära forskningsprojekt och rymdindustrin. Det är open source, att dela med sig av saker, som tillsammans med den mänsklig nyfikenhet som demonstreras i boken ”Finns det någonting som äter getingar?” som är vad som kommer att driva mänskligheten framåt, mot nya och oanade höjder av transhumanism, kolonalisering av andra solsystem och ännu godare Ben & Jerry’s-smaker.

Ett mycket enkelt exempel på the power of sharing: jag tipsade om Facestat, vilket gav Freddi på Dyslesbisk idén att se hur våra partiledare framstår sett med amerikanska ögon, en idé som sedan resulterade i det här gemensamma inlägget. Facestat fungerar så här: du laddar upp ett fotografi, och sen sitter (amerikanska) internetanvändare och bedömer ansiktet utifrån vissa kriterier.

Freddi la upp bilder på Lars, Mona, Peter och Maria (det som traditionellt kallas ”röda blocket”) och jag la upp bilder på Maud, Jan, Fredrik och Göran (”det blåa blocket” aka Alliansen).

Det man direkt kan se är att samtliga fyra av Alliansens partiledare av en amerikan ses som konservativa. Det stämmer någorlunda väl in på Göran, men Maud och Jan behöver uppenbarligen jobba lite på sin liberala image även utseendemässigt. Den minst konservativa är Fredrik, vilket han i sammanhanget förmodligen skulle känna sig rätt nöjd med.

Det fanns inga tveksamheter om könet på Alliansens partiledare, däremot ifrågasätts deras pålitlighet; Bara Maud får en majoritet av ja-röster på frågan ”Trustworthy?”. Maud är också den ekonomiskt mest välbeställda kvartettmedlemmen. Där alla andra får ”average” i frågan om rikedom – och Fredrik dessutom får ett par röster på ”homeless” – får hon ”well off”. Fredrik är också den enda som inte är gift. Om amerikanarna får avgöra är han frånskild, medan de övriga är gifta.

Maud må vara pålitlig och hyfsat rik, men att hon är gift har inte med hennes utseende att göra då hon bedöms som oattraktiv. Det kanske är pengarna som lockar, eller det faktum att hon är intelligent. Även Göran får ”bright” som bedömning på intelligensnivå, men det hjälper inte hans utseende som stämplas oattraktivt. Den enda som faller amerikanarna i smaken är Jan som med nöd och näppe får tillräckligt många ja-röster på frågan ”Attractive?”

Läs om hur amerikanarna ser på Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand borta hos Freddi.

(Värt att notera är att Facestat när det här genomfördes drevs av Mechanical Turk och bedömningarna gjordes uteslutande av amerikaner. Idag har man istället ett system där alla användare kan bedöma ansikten.)

Andras blogginlägg om , , , , , ,

Ser jag gift ut i den här?

Facestat.com kan du ladda upp ett foto på dig, varpå användare kommer att bedöma vad du ser ut att vara i vikt, ålder, politisk hemvist och singelstatus.

Jag är tydligen en genomsnittligt byggd oattraktiv 37-åring som är gift (!). Jag är mer konservativ än liberal, medelrik, opålitlig och ganska bright.

Inte undra på att så många klickade i ”not funny” om det är så jag ser ut.

Andra bloggares inlägg om ,

Den enes biffighet, den andres spinknoja

Jag vill alltid vara snabbare, starkare, snyggare, mer pedagogisk, mer påläst. BÄST. Och när jag nått dit vill jag bli ännu mer. Så har det varit hela livet.

Efter Bodyjampasset idag träffade jag lilleman som hade varit och styrketränat. Vi pratade om hur man tittar på andra och jämför oss. Jag tycker att det är rätt coolt att vara 18 år och sätta ord på den där känslan av värdelöshet såna jämförelser leder till. Det är framför allt modigt att våga prata om det.

Ett vanligt ställe för den här företeelsen är gymmet. Andra personer som lyckats med något jag själv kämpar med, accentuerar bara det jag inte lyckats uppnå. Jag är nöjd med mina ben, och jämför sällan benmuskler med någon annan. Skulle någon annan ha större ben än jag så känner jag inte alls samma grej som när någon har större axlar, eller större bröstmuskler, eller plattare mage eller något annat jag själv inte är (helt) nöjd med.

När jag jobbade i friskvårdsbranschen lärde jag mig att desarmera den här känslan av misslyckande som en jämförelse med andra förr innebar. Det var antingen det, eller att göra en Britney. (Alltså inte raka av sig håret, utan bli lite wacko light)

Jag måste samla mina tankar i det här ämnet, eftersom jag håller på med en text till en antologi om kroppssyn och ätstörningar, men just nu är jag så trött att jag inte tänker klart. Att försöka tänka är som att försöka fiska upp kokande spaghetti med en tesked. Varje gång jag får fatt i en tanke och försöker dra upp den, glider den tillbaks ner i grytan och blandar sig med de andra.

Nu ska jag sova. Imorrn har jag coachingdag med coacherna.

Andra bloggar om: , , , ,

En pojkvänstyp, typ

Telefonen gav ifrån sig en melodistump. Jag kollade på klockan: vem var det som skickade ett sms 23:11 en vardagskväll?

I sms:et stod ”Hej teve-pgmet fling söker nya deltagare och denna gång vanliga bögar. D kan va rätt kul. Nån som vill va med?” Jag funderade i någon minut innan jag svarade ”Vad är fling? Äsch, jag har ju simulerat sex med en stol i las vegas, det här kan inte vara värre. Count me in!”.

Två dagar senare var jag ute i Frihamnen på ett castingmöte. När jag kom upp i kontorslanskapet på Jarowskij, där det rådde full aktivitet trots att det var fredag eftermiddag. Jag fick ett häfte med frågor att svara på, där de flesta var enkla.
Ålder? (29)
Längd? 17 181.
Vad är din sexuella läggning? (Homosexuell)

Andra frågor var svårare. Alla som handlade om drömpartnern, till exempel: Beskriv din drömpartner med tre ord.

Vad svarar man på en sån fråga? Det är klart att jag har något slags bild av vem jag tror jag vill ha, samtidigt vet jag att jag inte nödvändigtvis vill ha det jag söker.

Jag tänkte tillbaka på de killar jag varit kär eller förälskad i och försökte hitta en minsta gemensamma nämnare. Johan var rätt kort och brunhårig. Christian var smal, medellång och blond. Fredrik var lång och mörk. Och så vidare. ”Två ben, går hyfsat upprätt, har kuk, kan multiplikationstabellen” lät jäkligt ospecifikt. Samtidigt har jag bara träffat en enda människa som med hyfsat bra precision kan peka ut killar som jag tycker är snygga, och han är min bästa kompis sedan nio år. De flesta andra kompisar blir förvirrade när de pekar ut någon jag i deras ögon borde tycka är snygg, och jag visar mig vara sval som en oktoberkväll för att nästa sekund peka ut någon som får kompisen att fråga ”När var du på synundersökning senast?”

Med jämna mellanrum dyker frågan ”Spelar utseendet någon roll?” upp. Det är en korkad fråga. Det går inte att reducera attraktion till dess beståndsdelar. Det är ungefär lika smart som att definiera intelligens som förmågan att lösa progressiva matriser. Det går inte att dra en gräns mellan personlighet och fysiskt utseende. Det är klart att jag vid ett one night stand bortser från om killen är för dum för att bokstavera sitt eget namn eller tycker att Sarah Silverman är en korkad rasist, men det är förmodligen ingen jag skulle vilja presentera för människor jag respekterar.

Nej, ”utseende” måste betraktas holistiskt. En självsäker person för sig på ett helt annat sätt än en osäker. Mycket av utseendet handlar om kläder, attribut och grooming. En rolig person är attraktivare än en tråkig, och det spelar ingen roll hur snygg killen är om han refererar till sig själv som ”lilla jag”. Det är klart att jag hellre dejtar någon som ser ut som killarna i Dieux du Stade än tredjepristagaren i ”Coyote Ugly of the Year”. Betraktar man utseende holistiskt så blir frågan retorisk, ungefär som ”Är det viktigt att andas?”

Jag valde att skriva att jag snarare faller för charmigt utseende än klassiska modeller, att butchiga killar faller mig bra i smaken och att intelligens, humor och självdistans är de tre egenskaperna en potentiell pojkvän måste ha. Jag får se om de gillade mig inom ett par veckor. Tills dess får jag kolla in programmet för att se vad det egentligen är jag nästan tackat ja till.

Andra bloggar om: , ,