Fördelen med att sitta och snora på jobbet är att man kan gråta lite utan att det märks. Det var precis vad jag gjorde när jag såg den här bilden från Egypten; kristna som skyddar muslimer medan de ber. Det är i såna här ögonblick jag ser storheten i religion, det är såna här saker som får mig att tro på mänskligheten.
Bilden postades på Reddit, och en kommentar där gav mig en aha-upplevelse i frågan om tolerans vs acceptans: (fritt översatt av mig)
Jag skulle vilja framföra en intressant poäng: tolerant är ett dåligt ord, vilket jag insåg för bara några år sedan. Jag brukade använda det. När du mitt på dagen inser att du har ett hål i strumpan tolerar du det tills du kan byta strumpor. Om man behöver stänga av vattnet i ditt bostadshus under ett par timmar tolererar du det. Du måste tolerera oljudet från en byggarbetsplats när du går förbi den på gatan. Kort sagt tolererar du saker tills du kan undanröja dem eller lämna dem. Det heter ”smärttolerans” av en anledning”. Du ”uthärdar” inte andras livsstilar. Du tolererar inte andra religioner eller människor med annan bakgrund. Du accepterar dem.