Här om dagen fångade mina filter upp en länk som postats flera gånger i mina flöden. Den ledde till Egoinas blogg, där hon publicerat ett sällsynt slarvigt skrivet mail från Charlotte Josefsson, chefredaktör för Spotlife.se (där Isabella ”Blondinbella” Löwengrip är majoritetsägare, enligt Wikipedia)
Mailet, som skickades 3 september eller tidigare, ser ut så här:
Hej Hugo och Paow (kan du infoga henne i mailet då jag inte har hennes mail) vill ni 2 hänga med till alanya den 30:e sept i en vecka. betald semester med mat å dryck. ni kommer få gå på spa, utflykter fest osv. allt kommer filmas och visas på webtv. Ni kommer även anordna ett par fester på club hollywood. Totalt 7 bloggare
petra tungården fick hoppas av på grund av sitt nya jobb och behöver nu en ersättare. sugen?
dom som jag har helt klara är
angelica blick
linda hallberg
sara jönsson från big brother
antagligen alex erwik + pojkvän (kanske byter ut dom mot er två)
+ en negress tjej som jag inte kommer ihåg namnet på nu.
det är först till kvarn. bråttom att hitta en ersättare och förfrågan går ut till ett par till samtidigt.Med Vänlig Hälsning
Charlotte Josefsson
Chefredaktör spotlife.se & shapemeup.se
Det hela är som ett finn fem fel-pussel för utbildningar i PR. Att adressera till fel person och därmed avslöja att man är desperat, att ha deltagare klara som man kan tänka sig att byta ut mot ”er två”, att kalla en bloggare för ”en negress tjej som jag inte kommer ihåg namnet på nu” – jag vet PR-konsulter som får stressymtom av att bara läsa det här.
Min första tanke var att någon måste vilja Charlotte Josefsson illa. Jag hörde därför av mig till Charlotte med frågan. Svaret kom ganska omgående (med rubriken ”Nej det är inte jag”)
Hej. Det är inte jag som skickat mailet och det vet Egoina om men det väljer hon inte att publicera. Det var en mindre begåvad praktiktant/assistent som skrev mailet och det är olyckligt att jag såg det först efter att det skickades ut. Normalt sett går jag genom mailen innan de går iväg men detta var en alldeles för stressad dag och jag struntade i det vilket var olyckligt. Jag gick ut med ett mail så fort jag sett det och förklarade läget till personerna det hade gått iväg till.
Jag kommer inte kommentera detta på bloggen då jag inte tycker såna här diskussioner hör hemma där. Det räcker med att jag och de berörda vet hur det ligger till. Sen får folk tycka och tänka vad de vill. Dessutom mår min nu mer fd. praktikant dåligt som satan över detta och hon behöver inte hängas ut någon stans.
Här är del två i kursen ”Grundläggande PR”: ”finn fem fel till”. Att låta en assistent skicka ut mail i sitt eget namn, men att inte ta ansvar för det som skickas ut är smått bisarrt. Den långa förklaringen att man normalt läser igenom mailen, att man har sparkat praktikanten och att hävda att det inte spelar någon roll vad folk tycker? Det är ett ytterst märkligt förhållningssätt från någon som ska vara chefredaktör.
Jag hör av mig till Egoina för att höra hur det står till med förklaringen, har det kommit någon sådan? Jodå, det har det. Pikant nog har ursäkten skickats den 5 september enligt Egoina, medan fadäsmailet gick ut senast den 3. Läser man dessutom första mailet igen, specifikt uppmaningen att lägga till Paow, finns det indicier som pekar på att mailet säkert skickats ut av en praktikant men författats av någon som bestämmer över praktikanten. Det gör det hela än mer olyckligt.
Hade jag varit Charlotte Josefssons rådgivare hade jag rått till följande: ta på dig allt ansvar helt och fullt. Berätta gärna att det var en praktikant som skickade ut mailet (ifall det nu var det) men att ansvaret är helt och hållet ditt för att du inte briefat personen tillräckligt bra. Skriv själv om det i din egen blogg. Det är okej att göra fel så länge man tar ansvar för det. Den halvljumma pudel som nu görs gör föga för ditt förtroende. Jag skulle också höra av mig till ”negresstjejen”, Alexander Erwik och andra som inte helt fördelaktigt diskuteras i mailet för att be om ursäkt personligen.
Kort sagt: jag skulle hantera situationen på exakt samma sätt som Johan på Honesty hanterade en liknande (men mindre pikant) situation. (se punkt 4 i Marias blogginlägg)