Gårdagskvällens surrealistiska incident i tunnelbanan: Jag står och snackar med några bekanta när en tjej med tänd cigarett går förbi. Rökning i tunnelbanan är en arrogant grej jag inte kan hålla käft om, så jag går fram och ber henne vänligt men bestämt att släcka.
”Varför då?”
”För att det finns folk som får andningsproblem av rökning”
”Får du det eller?”
”Nej”
”Men då får väl de säga åt mig då”
Ungefär så här håller vi på i tre varv, sen tar mitt tålamod slut med den något berusade kvinnan. Jag tar tag i hennes handled, tar cigarretten med andra handen och fimpar den.
Skogstokig.
Det enda ord jag kommer på för att beskriva hennes beteende härifrån och framåt. Den första mening hon får fram innehåller något i stil med ”du har ingen rätt att komma här och våldta mig”.
Jag går tillbaka till mitt sällskap, ms Swedish Psycho följer efter och skriker invektiv. Jag vänder mig om och håller med om att jag är alla de där invektiven och ber henne gå. När jag vänder mig tillbaka till mitt sällskap drämmer hon till mig i bakhuvudet, och när jag vänder mig om får jag en örfil. Min reaktion var att ge henne en örfil tillbaka.
Ungefär här började hon skrika om att ”man inte får misshandla tjejer”.
Mitt svar var: ”Jag är jämlik. Jag låter inte könet avgöra när någon förtjänar en örfil.”