Etikett: schlagerbögarna

Stockholm City och ”schlagerbögarna”, del 3

Jag skrev ett öppet brev till Stockholm City om ”schlagerbögarna”, fick ett svar och ställde en följdfråga. Här är Katarinas svar, och slutet på debatten för den här gången:

Hej
Jag tycker det är okej att kalla Jonas Hellsén och company schlagerbögarna därför att de tycker det själva. Det är deras val.
På samma sätt kan indiska kockar kalla sig curryindier om de vill. Om det kan anses roligt/bra i den egna gruppen.
Däremot skulle jag vare sig kalla indiska kockar curryindier eller homosexuella för schlagerbögar som inte valt det epitetet själva.

Med vänlig hälsning
Katarina Ekspong
Redaktionschef – nyheter

Det är intressant att en tidning skjuter över allt ansvar för förmedling av värderingar på individer utan nyckelroll eller någon fast anknytning till redaktionen. Däremot gillar jag att Katarina och City är konsekventa i sitt ställningstagande, även om jag fortfarande inte håller med i sak. Det är också kul att City i gårdagens tidning hade en intervju med en artist som ligger utanför sfären som idag förknippas med ”homosexuell”. Uppenbarligen försöker City i alla fall, och det ska de ha all cred för.

Jag håller med om att man ska få klassa sig som vad man vill, men det är en stor skillnad på att klassa sig inom en subkultur och på att köra samma klassificering utanför subkulturen. Jag anser att man som seriös tidning måste vara försiktig med vilka schabloner man sprider, och hur man förstärker eller raserar fördomar kring minoriteter. Ibland kan man jobba åt två håll samtidigt, med resultatet att man inte kommer någonvart. Som jag skrev tidigare, jag vill inte ha militära machobögar eller hårföra hantverkshomon som motvikt, jag vill slippa alla etiketter som idag är fastklistrade på ordet ”bög”.

Andra bloggar om: , , ,

Stockholm City och ”schlagerbögarna”, del 2

Jag skrev ett öppet brev till Stockholm City om ”schlagerbögarna”. I morse fick jag svar från Katarina Ekspong, redaktionschef för nyheterna på Stockholm City:

Hej
Orsaken till att killarna kallas schlagerbögarna är att de varit Citys expertpanel under det namnet under flera år under Melodifestivalerna. Då har namnet varit minst lika relevant som t ex Citys bögtrio (som du föreslår). De har blivit kända under schlager- benämningen, medverkat i radio, haft klubbkväll mm. Och jo, när det var i schlagersammanhang kändes namnet relevant och lite (som du inte tycker att vi bör tycka) roligt. Visst är det en lek med fördomar. Och sånt kan alltid någon ta illa upp utav.
Det innebär givetvis inte att du har fel. Jag håller dock inte med dig om det olämpliga.

Vi behöll namnet eftersom flera av våra läsare känner igen trion då.
Och folk tycker olika.
Idag ringde en person upp mig och tackade för den tidning vi gör under Pride-veckan. Han hälsade från ett helt gäng homosexuella som var pinsamt rörda för av den bevakning vi har av Pride-veckan.

Med vänlig hälsning
Katarina Ekspong
Redaktionschef – nyheter

Mitt svar till Katarina:

Hej Katarina,

Jag håller med om att Stockholm City har ansträngt sig för att få till en bra Pride-bevakning – och att den röda bakgrundsfärgen på er logga nu får pridefägerna är en jätterolig och viktig sak för mig och många andra homosexuella.

Men jag tycker inte att ett rätt tar ut ett fel, framförallt inte om man bara halvhjärtat känns vid felet. Jag vet inte om jag ska utläsa något speciellt från att du använder dåtid i meningen ”Och jo, när det var i schlagersammanhang kändes namnet relevant och lite (som du inte tycker att vi bör tycka) roligt.” – men jag hoppas att det är något som mellan raderna säger att valet i skenet av mitt öppna brev känns mindre självklart.

Jag har en sista fråga: tycker du att det vore okej att, i Stockholm City, köra en matlagningsserie med tre indiska personer som kallade sig ”curryindierna”? Om inte, varför? Om du inte tycker att du kan ta ställning till den frågan får du gärna vidarebefordra den till någon som kan.

Med vänlig hälsning
Micke Kazarnowicz

Uppdatering: Karin har svarat på frågan ovan.

Andra bloggar om: , , , , ,

Öppet brev till City om bögar (och flator)

Kära Mikael Nestius och alla andra på Stockholm City,

Det är beklämmande att en så pass stor tidning som Stockholm City år 2006 har så dålig koll på minoritetsfrågor. Jag förstår att det är med all välmening ni använder vinjetten ”schlagerbögarna” om de tre bögar som skriver om Stockholm Pride. Menar väl gör även de som till nyutkomna homosexuella säger ”Är du sån? Men du ser ju inte sån ut!”. Även de som konverterar homosexuella till heterosexuella menar, på sitt eget skruvade sätt, väl.

Som exemplen visar så är ”att mena väl” långt ifrån ”att göra väl”, ett misstag som även Stockholm City gör sig skyldiga till.

Något jag tycker är lustigt är att ni aldrig någonsin använt något som helst prefix för heterosexuella i er tidning. Jag har aldrig läst om radhusheteros, rockheteros eller matlagningsheteros. Ni skulle aldrig komma på id�n att låta tre personer av judisk härkomst köra en serie om hushållsekonomi och sparsamhet under vinjetten ”sparsamma hebr�erna” eller ”snåljudarna”. Om någon av era medarbetare kom med id�n om en matlagningsserie med indisk mat under vinjetten ”curryindierna” så är jag säker på att de flesta på redaktionen skulle inse det idiotiska i det namnet.

Nu kanske ni tänker ”Schlagerbögarna är inte samma sak, det är ju liksom roligt”.

Nej. Det är inte roligt. Än idag får skolinformatörer i Stockholm ofta frågan om varför ”bögar är si och flator är så”. Än idag får homo- och bisexuella stå till svars för saker personer i deras omgivning anser vara ”typiskt homosexuellt”. Det ni gör är att ge en rejäl örfil för alla som kämpat och kämpar mot fördomar, och att ni ger den örfilen i all välmening gör inte att den svider mindre. Tvärtom så bränner det lite mer såhär under Pride-veckan.

Om ni behöver förslag på vad ni kan kalla dessa tre bögar istället så har ni säkert folk som kan spåna fram bra namn. Här är några förslag: ”Citys bögtrio” ”Citys böggäng” ”Citys Pride-bögar”.

Jag skulle kunna köra en överkurs också och fråga varför Stockholm City bara låter bögar (män) synas i Pride-sammanhang, när Pride berör hobbitar oavsett kön, men det tar vi när första poängen gått hem.

Jag har raljerat på det här temat tidigare, och jag står absolut fast vid det tidigare inlägget. Den här gången väljer jag att vara gravallvarlig eftersom jag vill ha ett svar. Stockholm City har följdaktligen också fått erbjudande att svara här på Åsiktstorped.

Uppdatering: Det har kommit ett svar från Stockholm City.

Andra bloggar om: , , , , ,

Bara bög, tack!

Det finns en särskild krets i helvetet, där personer sitter och roterar på varsin kaktus spritsad med grovsalt i all evighet. Den här kretsen är reserverad för människor som tror att homovänlighet är detsamma som att skriva en artikel där bögar eller flator nämns i stereotypa sammanhang, bara för att det är positiva ordalag. I denna krets hamnar också folk som helt oironiskt använder sig av fördomarna kring sin egen minoritetsgrupp för att främja sin egen karriär eller publicitet.

I denna krets finns redan fyra krukor märkta ”Jonas Hellsén”, ”Patric Sundell”, ”Tobias Norman” (aka Schlagerbögarna) och ”personen på Stockholm City som kom på idén med Citys Schlagerbögar”

Jag vill inte ha ”biffiga brandmansbögar” eller ”hårdföra hantverkshomon” som motvikt. Vad jag vill är att slippa ett helt jävla godståg med etiketter som jag måste ansvara för varje gång jag kommer ut för en ny bekantskap. Jag vill kunna lyssna på schlager utan att kreti tänker ”aha, det är för att han är bög”. Jag vill kunna berätta att jag hoppar fallskärm utan att pleti utbrister ”det var ju jävligt obögigt”.

Just det, där hamnar också alla som säger ”Det trodde jag aldrig, du ser ju inte alls ut som en bög” när jag berättar att jag är homo. ”Tack. Du ser inte ett dugg hetero ut heller.” ska jag svara nästa gång.

Jag hoppas kaktusarna är stora som spädgrisar.