Doften av närhet

Det är lustigt hur starkt doftminnet är. Personen som hade använt toaletten innan mig använde samma parfym som Johan hade. Trots att det är mer än sex år sedan, och trots att parfymen inte är helt sällsynt framkallar den fortfarande starka minnen.

Johan var killen jag träffade för ett one night stand som övergick i dejtande. Johan var killen som hade flickvän, men alltid varit intresserad av killar och nu börjat våga leva ut det. Johan var killen som jag upplevde en närhet med, en närhet som jag inte upplevt varken före eller efter den där sista hösten på nittonhundratalet.

Varje gång någon bär den där parfymen, som jag aldrig kommer ihåg namnet på hur många gånger jag än hör det, får jag flashbacks av hur vi ligger på min säng och bara… är. Jag minns hur bruna hans ögon var och hur fascinerad han var av mina. Vi kunde ligga sådär länge, och titta varandra djupt i ögonen, hålla om varandra och le. Jag minns den där fantastiska känslan av närhet och att bara finnas just där och just då.

Jag gjorde slut en kall höstvintermorgon, efter ett långt samtal på ett fik i Vasastan. Jag insåg att han inte var redo att lämna sin tjej och jag höll på att falla för honom.

Det var då han berättade att hans tjej var höggravid.