Av alla saker jag läst om brun-medlet (och för vissa, ”brun, smal & kåt-medlet”) Melanotan II innan jag testade det fanns det inget som skrämde mig mer än att det kallas för ”barbiedrogen”. Hur mycket ”jag-vill-vara-med-i-Paradise-Hotel-white-trash” känns inte det?
Samtidigt kan man inte bortse från den queera aspekten på att använda något som kallas för barbiedrogen om man är kille.
Aftonbladet intervjuade mig om hur jag ser på att Läkemedelsverket går ut och varnar för ”barbiedrogen Melanotan II”. Med foto. Plötsligt skulle jag ge alla barbieknarkare ett ansikte. Jag fick fortfarande inte ihop ekvationen ”white trash” och ”queer”, förrän en av mina Facebook-vänner helt briljant konstaterade att det är ”trash queer”. Eller ”queer trash”, beroende på hur man ser det.
Så långt känns det okej. ”Trash queer” är en etikett jag kan känna mig hemma i.
Micke Kazarnowicz: queer trash med crazy eyes
Idag publicerades artikeln på Aftonbladet. Inga konstigheter med texten, jag är rätt citerad och jag kan stå för mina citat. Men bilden! Bilden! Jag ger inte bara ”trash queer” ett ansikte, jag har också CRAZY EYES.
Barbieknarkande queer trash med crazy eyes. Helt plötsligt är kommentaren från Pojkfröken på Facebook helt relevant:
Queer trash med crazy eyes = the gay Anna Anka
Jag inser dock att jag, tack och lov, ligger i rätt del av crazy-hot-skalan (vänstra delen), eftersom jag ändå får ligga:
Hot-crazy-skalan
(En not om ”barbiedrog”: det är falsk marknadsföring, eftersom ”drog” per definition ska ge något slags rus. Det borde så klart heta ”barbiehormon”.)
Så brun som jag är just nu, knappt fyra dagar in i min semester, har jag varit kanske tre gånger tidigare. Skillnaden är att jag den här gången varit ute i solen en femtedel så mycket som jag behövde de tidigare gångerna. Hemligheten heter Melanotan II.
På pappret ser Melanotan II för bra ut för att vara sant: det stimulerar kroppens melaninproduktion (på vardagssvenska: det gör dig brun) utan att du behöver sola. En av de vanliga biverkningarna är ökad sexlust. De andra biverkningarna är få och övergående (dock finns inga studier på långtidspåverkan av preparatet).
Min erfarenhet är att det är just så bra. Anledningen till att det inte finns kommersiellt tillgänglig är administrationen. Melanotan II kan bara tas på ett sätt som har riktig effekt; som inektioner i huden (på samma sätt som diabetiker tar insulin). Det gör det svårt att sälja preparatet kommersiellt.
Strax under tusenlappen kostade det mig att få allt som behövdes: en ampull med Melanotan II, insulinsprutor, sterilt vatten för att blanda till en injektionsvätska och en injektionsspruta för att göra själva blandningen. Det som ser mest läskigt ut är den stora kanylen, den är dock inte till för injektion utan bara för att förbereda injektionsvätskan.
Allt som behövs för Melanotan II-administration
(Paketet innehöll betydligt fler insulinsprutor, eftersom dessa bara används en gång och sedan slängs.)
Själva medlet kom i form av kristaller i en ampull med gummipropp. I det läget kan det förvaras i rumstemperatur. Så fort man har blandat ut det med vätska måste det förvaras kallt för att inte bli dåligt.
Melanotan II i kristallform
För att förbereda medlet behöver det blandas ut med steril vätska. Ungefär som denna, som är just till för att förbereda injektionsvätska. Läser man på nätet använder folk steril koksaltlösning från Apotektet, men den är inte till för injektioner. Kanske gör det ingen skillnad, men jag tycker att det kändes tryggare att använda sterilt vatten som specifikt är till för att fixa injektionsvätska.
Sterilt vatten
Det är här den stora kanylen kom till hands: jag drog upp tre milliliter i sprutan, satte på kanylen och injicerade vätskan i flaskan genom gummiproppen. Flaskan innehöll 10 milligram Melannotan II och lösningen blev således 3,3 milligram per milliliter vätska. Kristallerna löstes upp direkt när de kom i kontakt med vätskan, och resultatet blev en ampull med en klar vätska:
Färdig injiceringslösning med Melanotan II
Därefter var det bara att ta en insulinspruta, sticka den genom hålet i gummiproppen, dra upp 0,1 milliliter och spruta in det i underhudsfettet på magen. Den här sprutan har en mycket tunn och kort nål, då den ska stickas in igenom huden. Det gör att injektionen knappt kändes.
Spruta för injektion i underhudsfettet
Så här ser det ut när man tar injektionen:
Att Melanotan II har effekt på hur brun man blir råder det ingen tvekan om. Den andra biverkningen, ökad sexlust, kände jag inte av alls. Däremot kände jag ibland av ett lätt illamående direkt i samband med injektion, och vissa gånger hettade det i ansiktet en kvart efter att jag tagit medlet. Jag fick också fler fräknar än jag tidigare fått av solning, vilket också var väntat.
Det finns olika doseringsråd. Vissa pratar om 0,05 ml/dygn, andra om 0.1 ml. Jag har kört 0,1 ml de första två veckorna, och är nu nere på 0,05.
Innan du ger dig ut på jakt efter Melanotan II: det ger inget rus och är inte drogklassat. Därför är det inte olagligt att inneha, men det är olagligt att sälja. Idag säljs det inte officiellt på någon marknad, eftersom det är svåradministrerat. Det finns heller inga studier på vad Melanotan har för långtidspåverkan på människor. Viktigast är att se till att grejerna du använder är sterila.
Frågor på det?
(Uppdatering: Magnus gjorde mig uppmärksam på att jag slarvat med doseringsangivelserna. Nu är det uppdaterat!)
