Etikett: lino

Skäggtest, hångel och hallmarkindex: -1

Gårdagen på Lino var toppen. Skägget är en riktig succé. Lite för mycket alkohol och lite för sent i säng gör att nerverna sitter utanpå kroppen (och här måste jag återigen pusha för det fantastiska uttrycket hallmarkindex). Jag har varit gråtmild hela dagen, vilket resulterade i att jag var snubblande nära att börja grina under maglåten när jag körde Bodypump-passet idag. Mobys ”Extreme Ways” är så melankolisk att jag inte riktigt kan värja mig dagar som denna. Äh, vem försöker jag lura, jag började nästan grina på tre ställen. Och det hade inget med mjölksyran och det faktum att det var första riktiga träningen efter min lungklamydia. Det kommer jag gråta för imorrn.

Jag har försökt ta en paus från FRA-lagen idag, eftersom jag misstänker (och hoppas) att morgondagen kommer att föra med sig en hel del snack om den för min del.

Hur som helst, det blev hångel igår. Men till syvende och sist: hur snygga hånglen (plural!) än var så var de varken Jake eller mr P, så jag drog hem. Ensam. Inget fyllesex för mig, inte ens med mig själv. Det är liksom mycket nötande för lite nöje.

Apropå Jake, här om dagen hade jag en diskussion med Phoebe-Maria om snygga killar. Hon tycker att Jake är ”inget speciellt”. Jag undrar om hon kan säga detsamma efter att ha sett den här bilden, från Esquire? (Kudos till Daniel för tipset):

Andras blogginlägg om , ,

Vi kan väl bara vara vänner?

I lördags på Lino var jag Goose till min kompis Maverick aka Wille. Vi hade ingått en pakt: ingen fick hångla och lämna den andra i sticket utan ragg. Jag hade en grovflirt med mr P, och när Maverick för sjuttielfte gången kom på en anledning att inte börja prata med sin Charlie föll det på mig som wingman att leka isbrytare. Tänkt och gjort; Jag körde helt sonika en ”Have you met Ted?”

Det fungerande lysande.

När det var dags för mig att snacka med mr P insåg jag att Goose inte var ”wingman”. Han var den som satt i baksätet och läste radarn, medan Maverick flög planet. In the plane without a pilot är en ganska precis beskrivning på min diskussion med mr P. Det var inte mindre stressande att två av mina bekanta visade sig vara vänner med mr P., vänner som fått för sig att jag och mr P. skulle ”prata”. Vi blev presenterade för varandra fyra (4) gånger. Av två personer.

Jag lyckades uppenbarligen göra något slags positivt intryck, eftersom jag fick mr. P:s telefonnummer.

Anyhow, på väg hem ringde Wille och ville älta bögars brist på respekt för kompisrelationer. När Wille frågade en bekant vad bekantingen gjort av sin härliga kompis, hade bekantingen ställt motfrågan ”Vadå, är inte jag lite härlig?”. Jag vet inte om det var ett utslag av bekräftelsetörst, eller en markering att bekantskapen inte är av potentiell-kompis-slag utan potentiell-dejt-slag, men jag fattar problematiken. Det är som om man automatiskt måste passera kompis-eller-knull-rutan innan man kommer till ”kompisrutan” bara för att bägge råkar vara bögar.

Medan vi pratade om det här slog det mig att det kanske är så här straighta killar och tjejer har det? Är det så att man måste passera något slags ambivalent k-eller-kk-fas innan man blir vänner där också? Är det anledningen till att straighta (singel-)tjejer och dito (singel-)killar har så relativt få kompisar av motsatt kön?

In related news: Ett gym i Malmö körde en kampanj där heterosexuella par fick parrabatt, och anledningen till formuleringen var, enligt ägaren

– Ja, men hade vi inte skrivit som vi gjorde kunde två kompisar som inte varit par kommit in och velat ha rabatt.

Uppenbarligen kan en tjej och kille inte vara kompisar på Malmögymmet i alla fall. (Tack Magnus för tipset om nyheten)

Andra bloggar om: , , ,

Lektioner från Lino

1. Jag trodde att jag var värsta stealthflörtaren, där bara jag och måltavlan var medvetna om vad som hände. Uppenbarligen var jag lika diskret som en seriekrock på E4:an i rusningstrafik. ”Halva inne, eller?” retades Aronson i schlagerdunket på Lino i natt, när vi stod ett gäng och snackade och jag alltså trodde att jag var värsta flirtninjan.

2. Jag må ha illusioner om mina flirtskills, men jag har inga som helst om mina raggnings-dito. En gång var jag intresserad av en kille, som just då hade ett förhållande. I efterhand har han berättat att han trodde jag var intresserad av hans pojkvän och inte av honom. Jag behöver hjälp. Finns det typ Viagra, fast för raggning?

Hur som helst, killen på Lino flirtade tillbaka. Eller, han kollade rätt intensivt och log, vilket borde vara ungefär samma sak. Jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde något, och eftersom det finns få saker jag ogillar så mycket som att behöva ångra mig så gick jag fram till honom.

(Okej, kom nu ihåg att jag är lika duktig på att ragga som en blind är på att färgkoordinera)

Jag: Det här låter lamt, men du har sjukt snygga ögon (Vilket han alltså hade. Blå ögon på mörkhåriga killar är galet fint.)
Han: Tack! Hur är läget?

Konversationen fortsatte ett tag, ända tills ….

Han: Och så skulle jag gärna vilja bo i en stuga typ vid vattnet. Nära Stockholm, men vid vattnet.
Jag: Fortsätt säga sådär bra grejer och jag kommer fria till dig.
Han: Bäst jag håller tyst då.

Ridå.

3. Jag hatar att bli fotograferad. Jag vet att typ halva Sverige delar min uppfattning, och att få personer tycker att de själva blir bra på kort. sen finns det ett fåtal som tror de blir sjukt snygga bara de gör en Zoolander, men jag blir inte bra på kort. Igår träffade jag Kim live för första gången, och han kände inte igen mig. Nada. Niente. Nichts. Vilket i sig är en komplimang eftersom jag på bild oftast ser ut som någon som är nästan totalt, fast inte helt och hållet, olik mig själv. Kim tyckte jag skulle framhäva min hunkiga kropp mer. ”Flattery will get you everywhere”, säger jag och här är följdaktligen min nya överkropp-goes-Zoolander-presentationsbild på Qruiser: overkropp1.jpg

Tänk vad rätt plagg, rätt ljussättning och rätt vinkel kan göra. Förhoppningsvis får jag ligga massor nu. Jag kommer behöva köpa familjepack kondomer och glidmedel by the gallon.

Nä, folks, måste fortsätta prokrastinera. Jag har en deklaration och disk som behöver nixas, och att blogga är way för seriöst för att räknas som prokrastinering.



Andra bloggar om: , , ,