Första intrycket av Toronto var den rena, välfungerande flygplatsen med gratis wifi. Andra var den häftiga skyline som staden bjöd på när man kom in med taxi från flygplatsen. Skylinen ger löften om en storstadsupplevelse, och Toronto levererar.
Kanada är intressant. På många sätt är det en mix av Europa och USA, inte minst på grund av språket. Franska och engelska är bägge officiella språk, och alla förpackningar och skyltar finns på bägge språken. Måttenheterna är för det mesta metriska, men man märker att rötterna finns i det imperiella systemet som USA fortfarande klamrar sig fast vid. Till exempel är informationen i taxibilarna angiven i kilometer, men när de anger sträckor görs det i tiondelar av en engelsk mil = 0.143 kilometer. På samma sätt är Cola-flaskorna 20 oz, men måttet anges i milliliter = 591 milliliter.
Vi bodde på ett helt nybyggt hotell, Le Germain Maple Leaf Square, som rekommenderas varmt. Bra frukost, schyst service och mycket fina rum med genomtänkt funktion. I samma byggnad finns Longos, en matbutik som har riktigt schyst frukost- och lunchbuffé i lösvikt. Allt från varma rätter till kalla sallader och fruktmix.
Här finns också E11even, en ny restaurang som gör bra dirty vodka martinis och har schyst käk. Kycklingen, som är deras specialitet, var mycket bra och priset (25 dollar) helt överkomligt. Liksom Le Germain har E11even tänkt till lite kring detaljerna. Till exempel är drinkmenyn gjord på iPad (minus för utförandet dock, det går inte att beställa från den, och den visar verkligen bara menyn utan att dra fördel av den interaktiva plattform en iPad är).
Både Le Germain Maple Leaf Square och E11even ligger i Maple Leaf Square vid Air Canada Centre.
En häftig detalj, framför allt om man åker till Toronto på vintern, är att det under staden finns mer än 27 kilometer med tunnlar och gallerior kallat för ”PATH”. Butiker, caféer, restauranger och service som banker, kemtvätt och tandläkare. Egentligen är det en massa gallerior av olika storlekar som har gångar mellan sig. När jag på lördagen behövde ta mig till Apple Store i ett köpcentrum 1,6 kilometer bort från hotellet kunde jag gå inomhus hela vägen.
I Toronto finns det gott om gratis trådlösa nätverk. Flygplatsen, hotellet, köpcentrumet vid hotellet och många gallerior skröt med gratis wifi. Det fungerar utmärkt, och är en skön räddning framför allt om man har iPhone och kör appar som ”Whats app” (gratis textmeddelanden) och ”Viber” (som Skype, fast med telefongränssnitt).
En sak man definitivt ska göra när man är i Toronto är att passa på att se en hockeymatch. Arenan, Air Canada Centre, rymmer 18 000 fans, och det är en gemytlig och häftig stämning. Kan man inte se matchen live kan man gå på Sports Bar som ligger i Maple Leaf Centre och som har blivit korat till Nordamerikas bästa sportbar. Där inne finns det så många och så stora teveskärmar, att det nästan ser mer ut som ett kontrollcenter hos NASA än en sportbar.
Fler upplevelser bjuds det på på Guu, en japansk restaurang som får dig pepp på nolltid. Du kan inte boka bord, utan går dit och sätter upp dig på listan. Ett gott tecken är att många japaner går dit och äter. Faktum är att alla i personalen är japaner. När någon går står hela personalen och vinkar adjö och skriker hejdå på japanska.
Beställningar skriks och när någon fyller år sjunger hela personalen och klappar i händerna. Många av gästerna sjunger med. Det är stimmigt och stojigt och hemtrevligt. Maten är japansk och mycket god. Misosoppan som jag testade var mörkare och mustigare än den som traditionellt serveras i Stockholm. Vi åt också friterad brie med mango- och blåbärssås, sashimi på pilgrimsmussla och cheesecake gjord på röda bönor. Och en japansk pannkaka som serverades med en dekoration som fick den att se levande ut. Lite freakish att se hur dekorationen rörde sig:
Guu ligger på 398 Church St, och loggan utanför ser snarare ut som om det står ”CTull”. Väl värt väntan. Om du ska vänta länge finns det en del gaybarer längre upp på Church Street, som också verkar vara hjärtat i Torontos gaydistrikt.
Shopingmässigt kan man hitta high street-shopping på Yonge Street. Det tråkiga är att butikerna där är desamma som överallt annars. Apple Store, Abercrombie & Fitch, H&M, Hollister … går man utomhus och inte via underjordiska PATH-systemet så passerar man ibland lite mindre high street ställen, som till exempel det här stället med ”Totally nude interactive dancing”. Jag har ingen aning vad ”interactive” innebär.
Vill man hitta lite mer alternativ shopping rekommenderas Queen Street West, som sträcker sig från centrum och en bit västerut. Ju längre du kommer, desto mindre blir butikerna och galleriorna, och desto större fynd kan du göra. Jag var riktigt nära att gå in och kolla på prislappen på denna läderoutfit, men jag insåg snabbt att de aldrig skulle ha byxor som rymmer mina lår. Det skulle se ut som om jag hade långkalsonger i skinn. Jag gjorde dock en hel del andra fynd som kommer i en senare bloggpost.
Jag ska definitivt tillbaka dit. Kanada är verkligen som en skön mix mellan USA och Sverige.
