kollektivtrafik – Being Micke Kazarnowicz

En manual i köande för tunnelbane- och bussresenärer

Stockholmare har lika mycket hyfs i kollektivtrafiken utsvultna hyenor har bordskick.

Idag behärskar majoriteten ”stå på höger sida i rulltrappan”, och SL har dessutom – sisådär fem år efter att det blev en de facto-standard bland resenärerna – satt upp skyltar vid rulltrapporna om att man just står på höger sida så att de som vill gå i rulltrappan kan göra det på vänster. För att snabba på processen med nästa stora etiketts- och effektivitetsproblem har jag därför skrivit en manual. Ni kan kalla mig kollektivtrafikens Magdalena Ribbing om ni vill:

1. Köa inte framför dörrarna i tunnelbanan
Framför allt på stationer där många kliver av går det snabbare om avstigande först får göra just det, innan folk börjar kliva på. För att det ska gå snabbt att kliva av behövs mer än en liten lucka i mitten.

Blockera inte dörrarna när du köar i tunnelbanan

Köa istället på sidan av dörrarna:

2. Träng dig inte i kön
Varje gång jag ser ett exempel på folk som köar på vid sidan av dörrarna för att släppa av folk, ser jag också någon som går förbi hela kön och kliver på. Gärna innan alla klivit av. Varje gång det här händer dödar gud en söt kattunge. Hur många kattungar har du på ditt samvete?

Vill du ha denna kattunges liv på ditt samvete?

3. Kön till bussar går från vänster
Det här är min största pet peeve med bussåkning. Folk som står på busshållplatsen och väntar bildar oftast kö till vänster om dörren. Sen kommer det alltid någon springandes i sista stund från andra riktningen, och istället för att ställa sig sist i kön ställer de sig längst fram. Varje gång det här händer dör två kattungar.

(Se även Jonas Morians guide till etikett i tunnelbanan)

Dagens tips till stressade kollektivtrafikanter

Idag såg jag människor springa av den mer än femton minuter sena tunnelbanan för att hinna med bussarna vid Danderyds Sjukhus. Det slog mig att dessa förmodligen inte känner till att SL har en resegaranti, och att den är enkel att utnyttja.

Resegarantin gäller så fort du riskerar att bli mer än tjugo minuter sen på grund av förseningar i kollektivtrafiken. Det fina i kråksången är att den även gäller missade anslutningar. Missar du en nattbuss med halvtimmestrafik för att tunnelbanan är sen, är det bara att sätta dig i en taxi, lägga ut pengarna och sen få tillbaka dem från SL.

Att få tillbaka dem är enkelt: använd formuläret på SL:s sajt för att generera ett brev, skriv under det och stoppa det tillsammans med originalkvittot i ett kuvert. Lägg i närmaste brevlåda. Du behöver inte ens ett frimärke, eftersom det är portofri svarspost. Det dröjer oftast inte mer än någon vecka innan du har pengarna tillbaka på ditt konto.

(Jag vet att SL är skattefinansierat till del, och att det i slutändan är skattebetalarna som delvis betalar dessa taxiresor. Tyvärr vet jag med mig att framföra synpunkter till SL är ungefär som att ställa sig mitt i urskogen och primalskrika: rätt skönt ibland, men genererar inga resultat i längden. Den här typen av ekonomisk feedback är det enda incentivet för SL att faktiskt skärpa sig.)

Andra bloggares inlägg om sl, kollektivtrafik, resegaranti, tunnelbana

Våga vägra mobilfria zoner!

Det här, vänner, är ett upprop.

När de mobilfria zonerna i kollektivtrafiken drar igång den 21 augusti så lovar jag att så ofta jag kan sitta i en ”mobilfri zon” och prata i mobiltelefon.

Varför? En anledning ges av Johnny på Stationsvakt:

Vad är det som är så jävla störande – att höra nåns prat? Är det i så fall inte dubbelt så störande att höra två personer prata med varandra?

Lena-Maj Andling har uppenbarligen tänkt igenom ämnet både två och tre gånger. Och misslyckats varje gång. Här är hennes argument ur en artikel i DN:

Lena-Maj Anding (mp), ansvarig för funktionshinderfrågor i landstinget, anger elöverkänslighet hos somliga resenärer som ett gott skäl till mobilförbud, liksom att många upplever mobilerna som störande.

Jag ska inte ens gå in på huruvida elallergi är en verklig eller psykosomatisk sjukdom, men UR-JÄVLA-SÄKTA? Hur kan man vara elallergiker och åka tunnebana eller pendeltåg?

Och det där med störande … jag har länge tyckt att det är störande med fula människor. Hur många är ”många”, så jag vet hur många namnunderskrifter jag behöver för att få till stånd en motion om fula-människor-fria zoner i kollektivtrafiken?

Våga vägra idioti, våga vägra mobilfria zoner! Är du med? Skriv under i kommentarfältet.