iphone – Being Micke Kazarnowicz

Wrapp: skramla till presenter via iPhone och Android

Wrapp är ett mycket fyndigt namn på en app som låter dig ge presenter (i form av presentkort) till personer som fyller år, eller som du av någon annan anledning vill fira. Du kan skramla till presenter tillsammans med andra vänner till personen. Den kräver att både du¹ och mottgararen har en iPhone eller Android-telefon, och att ni är vänner på Facebook. Jag gillar idén att enkelt kunna ge saker till vänner som jag kanske inte träffar så ofta. Den är simpel att använda, och om du vill köpa något betalar du med ditt kreditkort direkt i appen.

Så här funkar den:

Screenshot från Wrapp — När du startat appen och kopplat den mot Facebook visar den en lista över vänner som har födelsedag idag och framåt. Du kan också välja vänner ur en alfabetisk lista.

Screenshot från Wrapp på Facebook — På Facebook postas mitt meddelande på Jockes vägg, tillsammans med mitt meddelande. Jocke behöver ladda hem Wrapp för att kunna lösa in presentkortet.

Wrapp för iPhone finns i App Store. Den finns också för Android-lurar på Android Marketplace.

¹ Du behöver bara ha appen på din iPhone eller Android-telefon om du vill initiera en insamling. För att vara med på en insamling krävs bara Facebook och en dator.

iPhone-tipset: sök via kart-appen

En stor anledning till att jag har ett mobilabonnemang med data när jag är i USA (tipset hur du skaffar ett kontantabonnemang med data finns här) är att jag med iPhones kart-app alltid vet var jag är, hur jag hittar dit jag ska och dessutom kan hitta företag, butiker och restauranger antingen via namn, ämnesområdet eller nyckelord. Det är ett utmärkt komplement till appar/tjänster som Yelp (bara tillgänglig i USA).

Här är ett exempel: jag söker på ”asian” i kartvyn där jag befinner mig. Jag får upp en massa företag och platser runt omkring mig. Dessutom får jag upp restauranger som serverar sushi utan att de har ordet ”asian” i varken beskrivningen eller i namnet. Jag kan söka på ämnesområden som ”hardware” eller ”wine”.

Sökning efter "asian" i iPhones kart-app

En annan intressant sak som jag aldrig förut sett är att det också finns sponsrade länkar i kartsökningen. Det är så klart briljant att kunna köpa vissa sökord när folk söker via kartor. Har du ett café som säljer gelato på somrarna är det smart att kunna bli hittad på ”gelato” och inte bara ”kaffe” eller ”café”.

Här är sökningen för ”apple store” här i Cleveland.

iZettle för iPhone

Igår fick jag mitt testexemplar av iZettle. iZettle är ett tillbehör och en app för iPhone som gör att jag som privatperson kan ta betal- och kreditkort från vem som helst. Jag har tyckt att idén att förvandla en iPhone till en komplett kassaapparat är fantastisk ända sedan jag såg Square. Problemet med Square är att den endast kör på magnetremsa, något som den europeiska marknaden snabbt håller på att överge. iZettle använder chipet på kortet.

Det ska bli jäkligt kul att utvärdera den. Det jag hittills sett av både app och paketering (bilden ovan till exempel) är övervägande positivt.

Tips på iPhone-app: wifi photo trans

Wifi Photo är en superenkel app för att överföra foton från iPhone till en dator som är uppkopplad på samma trådlösa nätverk. Allt du behöver göra är att koppla upp din iPhone på samma trådlösa nätverk som den dator du vill överföra till, starta appen och du får en adress som du skriver in i webbläsaren.

Där kan du ladda ner fotona i olika upplösningar. Enkelt när du snabbt behöver komma åt foton och inte vill använda iPhoto. Du kan ladda ner flera foton samtidigt som ett .zip-arkiv och du kan lösenordsskydda åtkomsten ifall du är på ett publikt nätverk och inte vill att andra kommer åt dina foton av misstag. Kort sagt: en superb app. Att den är gratis gör den inte sämre.

Wifi Photo via webbläsare, på väg att ladda ner ett foto från min iPhone

Ben the Bodyguard: sämsta iPhone-appen på länge

Vad: Ben the Bodyguard, iPhone-app
Binärrecension: 0

Splash screen från Ben the Bodyguard — Splash-screen från Ben the Bodyguard

När jag för länge sen såg sajten som annonserade att Ben the Bodyguard skulle komma som app blev jag kär. Sajten är briljant, den integrerar design, storytelling och interaktionsdesign på ett sätt som jag bara kan lyfta på hatten för. Jag hoppades att det fanns lika mycket substans i appen som i tänket kring sajten.

Mina förväntningar kom kraftigt på skam.

Faktum är att jag aldrig ångrat ett köp på iTunes lika mycket som just den här appen. 38 kronor kostar den, men till och med 7 hade känts som en besvikelse med tanke på hur sällan jag kommer att använda den. Kanske säger det mer om mina förväntningar på vilka problem Ben the Bodyguard skulle lösa, men för mig är appen mest ett exempel på när man lägger för mycket tid på design och för lite på genomtänkta funktioner.

Första problemet med Ben the Bodyguard är att det är en egen app med mycket lite integration i telefonen. Det är en överdesignad app där du kan lagra lösenord, foton, anteckningar och kontakter. Den häftigaste funktionen är att du kan importera och exportera foton från ditt vanliga fotoalbum. I övrigt är den mest irriterande, det första man måste göra är stänga av ljudet från den trötta deckarröst som stup i kvarten pratar ur appen.

Det stora problemet med ~~iPhone~~ smarttelefoner och surfplattor är att man är inloggad i en massa appar. Facebook-appen, Twitter-appen, Foursquare-appen, Instagram-appen och så vidare. Jag hade hoppats att Ben the Bodyguard gjorde något åt just det problemet, inte försåg mig med ett serietecknat valv där jag kan lagra kontakter till älskare/älskarinnor och nakenfoton på dem.

Till och med om man har behov av att lagra vissa foton krypterat så tror jag att det finns bättre appar än Ben the Bodyguard för det.

Grym app för att kolla ditt energiintag + liten besvikelse

I mitt led att hitta de bästa mätmetoderna för min kropp – allt från energi in, energi ut till sömn, blodtryck och vilopuls – snubblade jag över iPhone-appen Mealsnap. Tänk matdagbok, men du behöver bara ta ett foto på maten. Tillbaka får du en beskrivning på vad du ätit och hur många kalorier det innehåller.

Skeptisk? Det var jag med. Framför allt som appen kostar 22 kronor. Var den värd det?

Jag testade lite med gröt med banan, dumplings och ett mellanmål med kyckling och tzatziki. Den satte alla tre.

Det som verkligen imponerade var när jag fotade en sushi och den identifierade inte bara sushi, utan också vilka bitarna var. Automagi när den är som bäst!

Det hela blev mindre imponerande när jag upptäckte att det faktiskt är människor som skriver in vad bilden föreställer. Mealsnap använder sig av Mechanical Turk, en tjänst som gör att man kan betala verkliga människor små summor för att göra enkla manuella uppgifter som inte datorer klarar än (källa)

När måltiden är identifierad slår Mealsnap upp kaloriinnehållet i sin databas över livsmedel, och du har plötsligt en uppskattning över energiinnehållet. Det intressanta är att den har hyfsat rätt i sina uppskattningar.

Vi är ännu inte framme på en nivå där datorer automagiskt kan berätta hur mycket energi jag stoppar i mig, men det här är tillräckligt bra för att jag ska använda appen. Dessutom fungerar det som en påminnelse om vad jag har ätit när jag sen ska logga det i min Fitbit, men mer om det i ett senare inlägg.

Så var den värd 22 kronor? Absolut.

Dagens iPhone-tips: Path

Jag fick tips om Path, en app för iPhone som är ett mellanting mellan en bilddagbok och ett sätt att dela med sig av sitt liv till sina närmaste vänner. Jag var lite skeptisk först, vän av transparens och att dela med sig som jag är. När jag för första gången startade denna app var min första tanke ”Eh, kan man inte koppla ihop den med Facebook?”

Men efter att ha smält den lite så gillar jag den skarpt, och kommer använda den som en personlig dagbok om inte annat. Varför? Enkelheten och ett snygg och överskådligt resultat.

Så här ser resultatet ut i en webbläsare:

Att lägga till grejer är supersimpelt. När man startat appen, tar man ett foto och kan sen lägga till en mening. Meningen kan innehålla tre saker: en kort beskrivning (things), en plats och en eller flera personer.

Path, steg 1: när fotot är taget kan man lägga till en mening

Klickar jag på places får jag upp en lista över ställen i närheten. Finns inte mitt ställe med, kan jag lägga till det.

För att lägga till en beskrivning klickar jag på ”things”. Jag får upp förslag som jag och andra lagt till tidigare, och kan skriva in nya saker:

När jag är klar med att lägga till platser, personer och saker ser det ut så här:

Path: precis innan man postar — Path: precis innan jag skickar

Så här ser slutresultatet för mig ut på min iPhone:

Jag gillar simpelheten. Jag tror att det här kan slå, därför att vissa saker vill man inte dela med sig av till sitt stora nätverk för att de helt enkelt inte är intresserade. Att jag är på en fest, eller att jag städar hemma är intressant för de närmaste men inte för mina 1300 Twitterföljare. Det här är ett sätt att skapa ett filter där jag delar med mig av saker på en relevant arena.

Vad tycker du? Tror du att det kommer att slå?

Ett problem för mobiloperatören Tre (och de flesta andra organisationer)

En av de aspekter jag mest tycker om med det nya paradigm som ”sociala medier” innebär är att mördande reklam och oärlighet inte längre fungerar lika bra som för 10 år sedan. Så gott som alla har tillgång till de digitala kanalerna, och om företagen har större budgetar och möjlighet att sprida sitt budskap bredare så har privatpersoner en viktigare sak: förtroende hos sina vänner. En rekommendation från vänner är mer värd än det mesta ett företag kan hitta på.

Det gör att man inte längre kan sälja en produkt som är medelmåttig och låtsas som om den är i världsklass.

Mobiloperatören Tre är intressant ur det här perspektivet: jag skulle vilja påstå att deras sätt att använda sin Facebook-sida är bland de bästa jag sett hos svenska företag. Framför allt är det inställningen hos Erik Hörnfeldt: jag har sett honom hantera allt ifrån riktigt ilska, orättvist behandlade kunder till personliga påhopp på ett konstruktivt sätt. Av de mer kända PR-personerna är Erik, tillsammans med Brit Stakston och Niclas Strandh de jag uppfattar som mest kompetenta på ”sociala medier”.

Utifrån min erfarenhet är Tre:s kundtjänst bättre på Facebook än den man når via telefon. Vilket är en tillgång, men också ett problem för organisationen. Tre är dock inte ensamma, alla ”gamla” organisationer står inför utmaningen att integrera och få en föreståelse för ”sociala medier” i hela organisationen istället för hos enstaka individer.

Med det sagt är sociala medier dock ett större problem än tillgång för Tre. Anledningen? Deras produkt är undermålig.

Gör man en sökning på ”tre täckning” hos Google får man, i en grov indelning, två kategorier träffar:
– tidningar/magasin som kör ”täckningstester” och ger Tre (tillsammans med Telia) utmärkt betyg
– foruminlägg och bloggposter från privatpersoner som upplever en dålig täckning med Tre

Jag upplever själv att Tre har undermålig täckning i Stockholmsområdet med såväl iPhone 3GS som iPhone 4. Jag blev nyfiken på det här: är det ett problem med iPhone, eller med Tre? Hur kan de få så höga betyg i tidningars tester? Jag gjorde ett eget empiriskt test. Det testet visar att problemet ligger i kombinationen iPhone/Tre. Det är troligt att även andra märken och modeller av mobiltelefoner har samma problem hos Tre. Kort version av problemet: Tre har inget 2G-nät att falla tillbaka på, vilket alla andra operatörer har, vilket också ger dem en bättre täckning inomhus.

Det här är Tre:s dilemma: de är medvetna om att deras nät är det sämsta valet för storstadsbor med iPhone, ändå väljer de att sälja den med argumentet att ”iPhone 4 är bäst med 3”. Med tanke på den gigantiska efterfrågan iPhone 4 genererade har jag förståelse för beslutet, framför allt i en säljorganisation driven av kvartalsresultat. Kunderna köper och är till en början lyckliga när deras efterlängtade iPhone 4 dyker upp. När nyhetens behag har lagt sig blir de istället missnöjda och sitter då fast i 18- eller 24-månaderskontrakt. Det resulterar i ett sänkt varumärke, badwill och inlägg i forum, bloggar och sociala nätverk om hur dålig täckning Tre har. Det kan inte ens den mest sociala medier-kompetenta kommunikationschef rätta till.

Det här problemet är inte lättlöst. Det är ett strukturproblem i organisationen som nu kommer till ytan: man säljer en sak och marknadsför en annan (brist på självinsikt). Den transparens som sociala medier tvingar fram drar ner byxorna på organisationen. Vi kommer att få se fler exempel på det i framtiden. Inte minst för att det finns många organisationer som behandlar ”sociala medier” med strutsmetoden, eller med en symbolisk ”social media manager”. Mitt bästa tips till organisationer som vill förändra: skicka medarbetare och chefer på någon typ av utbildning. Förändring kräver insikt. Ett tips: Hyper Island anordnar så kallade ”Master Classes” som är en bra början (disclaimer: jag har jobbat på Hyper Island, som projektledare för långtidsutbildningarna och jag har föreläst på några Master Classes).

Ett tips till missnöjda Tre-kunder

DN skriver om Tove, som flyttat till Göteborg och nu inte har mobiltäckning hemma. Tre hävdar att de är ”övertygade om att Tre har perfekt täckning i Göteborg”, vilket jag är förvånad över. Det är uppenbarligen inte sant – Tove har ju problem. Dessutom gissar jag att mitt test, som visar att Tre är sämsta valet av operatör för iPhone, skulle visa liknande resultat i Göteborg eftersom Tre inte har något 2G-nät att falla tillbaka på där heller.

Ironiskt nog har Tre denna vimpel vid sin butik i Skrapan, där jag jobbar:
iPhone 4 bäst med 3. Oh rly?

Jag har valt att säga upp mitt abonnemang hos Tre, och tyckte att jag inte skulle behöva betala abonnemangskostnaden under uppsägningstiden då jag inte kan använda abonnemanget i min lägenhet. Deras kundtjänst svarade då att man först gör en felanmälan och när man fått resultatet från den, gör en reklamation. Jag vet inte om det funkar, men det är värt ett försök. Problemet för Tove och alla andra som bundit sig till en viss tid och fått en subventionerad telefon är att Tre vill ha betalt upp till ”mobilens resterande värde” om du får lösa ett abonnemang i förtid. De delar upp mobilens värde på antal bindningsmånader (ex 24) och tar det sen gånger månader som är kvar av avtalet. Med tanke på deras prissättning är det förmodligen högst oförmånligt:

Tre har dyra iPhone 3GS — Jag köpte min iPhone 4 32 GB för 6999 kronor. Den är alltså billigare än en 32 GB iPhone 3GS från Tre, som enligt dem kostar 7395

Min strategi är att inte längre köpa mobiltelefoner med avtal och låsningar, men det är lätt att vara efterklok. Sitter man med Toves problem hjälper inte det.

Ett annat tips: se till att få skriftlig dokumentation på löften, överenskommelser och abonnemangsändringar. Såväl jag som andra har råkat ut för att ändringar som via telefon bekräftats inte blivit av, varpå ord står mot ord (och kundtjänst anser sig ha tolkningsföreträde med argumenten ”om det inte har avslutats så kan du inte ha begärt ett avslut”). Enligt uppgift får deras säljare minusprovision när abonnemang avslutas. En läglig ”minneslucka” ger högre provision och en kund som ändå inte kan göra så mycket åt problemet när det väl uppdagas tre månader senare (vilket är uppsägningstiden, och förmodligen då du märker att ett abonnemang inte sagts upp).

iPhone är sämst med Tre i Stockholm

Nu har jag testat nio olika ställen i Stockholm med iPhone och de fyra stora operatörerna. Resultatet: I täten är det rätt jämnt, i botten återfinns Tre. De är med bred marginal den sämsta operatören på samtliga ställen utom ett, där men där de fortfarande är sämst. Då ska man också tänka på att testet gjordes med en iPhone 4, som har en bättre radiodel än iPhone 3G/iPhone 3GS*.

Anledningen: Tre kör enbart 3G och iPhone (inklusive iPhone 4) får bättre täckning med operatörer som har både 2G och 3G. Gissningsvis skulle Tre behöva öka antalet basstationer med en sådan mängd att det inte är ekonomiskt försvarbart.

För ett tag sedan bad jag er om tips på ställen där ni upplever att ni har dålig täckning med era iPhones, oavsett operatör. Jag fick in massor med tips, och det är några av de ställena jag testat.

iPhone + Tre = fail

Testet gick till som så: jag tog mig till de ställe där testet skulle ske. Jag satte i ett micro-SIM från den operatör som skulle testas, ringde ett samtal och rörde mig i en förutbestämd bana. Alla operatörer fick samma behandling. Jag höll telefonen på ett och samma sätt under hela testet och noterade antal mottagningspinnar under samtalets gång, eventuella kvalitetstapp och andra avvikelser som tappade samtal.

Maximalt på varje testställe kunde en operatör teoretiskt få 5/5 pinnar, alltså full mottagning hela tiden. Med 9 testställen hittills ger det ett potentiellt toppbetyg på 45/45. Resultat för operatörerna:
Telia: 41/24 (tappade samtalet på 1 testställe)
Telenor: 36/20 (tappade samtalet på 1 testställe)
Tre: 24/7 (tappade samtalet på 5 testställen)
Tele2: 42/32 (tappade samtalet på 2 testställen)

För detaljerad information, se kartan nedan. Respektive testställe har kommentarer inskrivna, klicka på punkterna för mer information.

Se kartan ”Täckningstest iPhone 4 i Stockholm” i större format

En snabbanalys av informationen ger vid handen att Tre är exceptionellt dåliga inomhus i Stockholm om man har en iPhone. Med andra telefoner fungerar Tre med stor sannolikhet bättre, eftersom andra telefoner kan dra nytta av 900-bandet fullt ut (vilket inte iPhone gör så vitt jag förstår). Att tänka på är också att batteritiden påverkas negativt av dålig täckning; radiodelen drar mer batteri då.

Jag gissar att svaret från Tre kommer att bli att man jobbar på att förbättra det här. Det var också beskedet jag fick för snart 10 månader sedan, när jag flyttade in i min lägenhet. Jag gissar att det är också beskedet som kommer att ges 10 månader från nu. De är i en damned if you do, damned if you don’t-situation: de måste sälja iPhones för att inte hamna på efterkälken, men iPhones fungerar uppenbarligen dåligt i deras nät. De kan inte öppet erkänna att så är fallet, utan hittar andra förklaringar.

Hur som helst skulle jag starkt avråda från att välja Tre som operatör när det gäller iPhone i Stockholm. Hur det är i andra städer har jag ingen aning om. Själv har jag sagt upp mitt abonnemang hos dem och kommer att gå över till Telenor, därför att det är den operatör vi har på jobbet. I tätklungan är det dock så liten skillnad om man väger in tappade samtal att det i princip är hugget som stucket.

Jag ska testa ytterligare ställen, bland annat Hammarby Sjöstad, Gamla Stan och en pendeltågssträcka. Testerna tar tid, eftersom varje operatör utsätts för exakt samma förfarande. Har du tips på ställen du upplever att du har dålig täckning på, lämna gärna en kommentar. Kartan kommer att uppdateras när jag testar nya ställen.

Till sist: det här testet har kostat mig en del pengar (kontantkort och laddning av dessa) och tid. Om du gillar det får du gärna flattra om du kan!

* iPhone 3G/3GS stödjer inte 3G på 900-bandet, vilket iPhone 4 gör. Det hjälper dock inte operatören Tre nämnvärt mycket.