Idag började jag gråta två gånger. Första gången när jag läste vad mamman till en sexårig pojke som har en crush på Blaine i Glee skrev i Huffington Post. Andra gången när jag såg alla bra och fina saker som du och andra har tagit dig tid att skriva. Ett stort tack till dig som tagit dit tiden att skriva rekommendationer. Jag har hittills räknat till 36 på Twitter, 28 på bloggen och 2 mail. Jag funderade tidigare på hur jag ska kunna visa hur mycket jag uppskattar det, och bestämde mig därför för att donera 10 kronor för varje rekommendation hittills till Läkare Utan Gränser.
(UPPDATERING: det har ramlat in 20 rekommendationer till under natten. Dessutom hjälpte många till att retweeta mitt budskap. Därför har jag betalat in ytterligare 390 kronor till Läkare Utan Gränser, 10 kronor för varje ny rekommendation och 5 kronor per retweet.)
Björn har berättat att han vill träffa mig. Vi får se hur det går. Och än en gång tack till alla som ställt upp.
Jag ska ge mig ut på mitt livs hittills största äventyr och jag vill be dig som känner mig, digitalt eller analogt, om tre minuter av din tid.
Jag brukar göra något läskigt med jämna mellanrum. Något som ger mig perspektiv på tillvaron och påminner mig om att den enda som står i vägen för att vara vad och vem jag vill, är jag själv. Jag har länge klassat mitt första fallskärmshopp (och många av de som följde) som det läskigaste, men jag har tagit ett beslut som jag tror toppar det.
För tre månader sedan hade jag svarat ”näe!” på frågan om jag skulle sluta på Björn Borg. Sen hände livet. Jag träffade Mike.
Lång historia kort: jag och Mike har nu tre alternativ.
Vi är ifrån varandra ett år
Mike slutar på sitt jobb och flyttar till Sverige
Jag slutar på mitt jobb och
spenderar ett år på resande fot, med frekventa besök i Cleveland
skaffar ett jobb hos en arbetsgivare som kan sponsra ett arbetsvisum
Konsekvensen av alternativ 1 är att vår relation inte får utrymme att växa. Ingen av oss är beredd att välja det. Konsekvensen av alternativ 2 är att Mike, som investerat tid i en karriär, slutar något år innan han får en befordran han har jobbat för. Att säga upp mig är ett stort steg, men karriärsmässigt förlorar jag mindre än Mike gör. Därför är alternativ 3a eller 3b det scenario vi väljer. Egentligen var 3b inte ens ett alternativ tills jag såg Björn Alberts twittra ut länken till tjänsten på Mag+. Beskrivningen av den tjänsten är en perfekt beskrivning av min kompetens och det jag gör bäst och brinner för. Jag hoppas kunna övertyga Björn och gänget på Mag+ att välja mig och stationera mig i New York. Och det är här jag behöver din hjälp. För jag kan säga att jag är bra på att engagera folk och att skapa innehåll och allt annat, men budskapet kommer att bli så mycket starkare om jag får dig som referens. Så om du har följt mig ett tag, i bloggen, på Instagram, på Facebook, Twitter eller någon annanstans, oavsett anledning, och har lust att rekommendera mig så skulle jag bli mycket tacksam. Det behöver inte vara mer än ett ”jag har följt Micke och tycker att han passar för tjänsten” eller någon annat. Vill du hjälpa till kan du göra det så här:
Twittra en kommentar till @bjornalberts (du får gärna lägga till mig i tweeten så jag kan samla ihop alla tweets sen)
Kommentera på detta blogginlägg. Jag ber Björn kolla kommentarerna här.
Maila Björn på bjorn@magplus.com (med eller utan CC till mig)
Be andra som du vet känner mig, men som kanske inte nåtts av budskapet, att hjälpa till.
Nedan är min, med traditionella mått okonventionella men passande, ansökan till tjänsten:
Oavsett vad som händer har 2012 ett gäng äventyr med sig i bagaget för min del, och jag lovar att du kommer att kunna följa dem här.
