Etikett: harvey nicks

Vår egen Swarley

Andreas beställer kaffe på Starbucks.

”What is your name?” frågar tjejen i kassan på lite bruten engelska (vi är trots allt i Istanbul)
”Andy”, svarar Andreas och hoppas han har förenklat det lite från det o-brittiska och o-turkiska ”Andreas”

När kaffekoppen väl kommer står där ”Mr Endi”

—

Harvey Nicks finns också här i Istanbul. Lite vulgärare, sjukt mycket dyrare. 45 lire, ungefär 240 spänn, för diskmedlet. Däremot hittade jag massor med sjukt snygga, och rimligt prissatta t-shirts på Billabongbutiken. Tyvärr fanns bara två i min storlek. Jag funderade ett tag på om man kan vara 30, inte vara surfare och ändå bära ett surfarmärke och kom fram till att det inte är värre än att vara 29, inte vara surfarare, och bära ett surfarmärke. Jag köpte dem.

—

Jag testade Mint Gay ikväll, fast med Bacardi istället för Mount Gay. Det fungerade alldeles utmärkt. Den smakar oförskämt fräscht och fungerar bäst under gassande sol och vid temperaturer på 30+.

Andra bloggar om: , , ,

London, baby! (Ab Fab Electric style)

Skillnaden mellan att besöka någon i en stad jämfört med att åka som (clueless) turist, är densamma som skillnaden mellan att köpa en Breitling-kopia istället för ett original. Man får billigt turistsskräp och missar det verkligt fina innehållet. D:s version av London är lätt att älska. Den är häftig, levande, kontrastrik och full av upplevelser på ett sätt som en turistkopia inte kan vara.

Harvey Nicks cookie canIgår tog vi en sväng i Patsy och Edwinas fotspår: vi besökte Harvey Nichols. Här pratar vi seriös shoppingupplevelse. Harvey Nicks grafiska profil för matvaror är allt det där som Hemköps inte är. Kryddor, kakburkar, teförpackningar och bordsunderlägg med Harvey Nicks snygga utformning lyfter även det tristaste kök till Gaggenau-standard light. Jag fick hejda mig för att inte köpa mer än tvålen och kakorna.

Ett annat fynd var Little I, en rosa mintförpackning med en riktig spegel inne i förpackningen. Så fantastiskt bra och snygg att jag kommer fylla på med Ozon-pastiller, om jag så ska peta i dem en och en, när originalet tagit slut.

Efter shoppingen ledde Patsys och Edwinas andar oss till baren på Harvey Nicks. Varuhusets egna rosa champagne var visserligen lockande, men eftersom vi varit ute kvällen innan var vi ansvariga och beställde in rosa alkoholfria drinkar. Man behöver inte sluta vara gay bara för att man är ansvarsfull.

På kvällen bjöd Electric Cinema på en bioupplevelse som saknar motsvarighet i Sverige. Det här är en biograf med riktiga skinnfåtöljer, fotpallar och sidobord. Inne i biografen finns en bar där man kan köpa drinkar, snacks och smårätter innan filmen börjar. Fortfarande vägledda av Patsy och Edwina utrustade vi oss med varsitt glas champagne innan filmen, United 93, satte igång. Filmen i sig var inte alls lika bra som biografen, men det säger mer om biografen än om filmen.

Andra bloggar om: , , , ,