En ändring i reglerna kring bloddonation är på väg. Vid första anblick kan man tycka att det är en liberalisering, men tittar man på konsekvensen av regeländringen går Socialstyrelsen från att säga ”bögar är opålitliga lögnare” till att göra samma ställningstagande som Påven och Sverigedemokraterna: ”vi fördömer inte individen, vi fördömer bara handlingen”.
Igår rapporterade såväl DN som SvD om att homosexuella män får ge blod. Olyckligt är att ingen av dem nämner att det handlar om att Socialstyrelsen nyanserar sin homofobi snarare än att de liberaliserar regelverket.
Regelverket för bloddonationer säger att heterosexuella som har en ny sexpartner måste vänta i tre månader innan de får ge blod. Det är en karenstid för att eventuella sjukdomar skall kunna upptäckas. Man utgår alltså från att heterosexuella klarar av att leva i monogama förhållanden (jag har inga illusioner om att regelverket är skrivet med tanke på polygama exklusiva relationer). Under dessa tre månader finns ingen gräns för hur mycker sex de får ha med sin nya partner.
För homosexuella säger de nya reglerna reglerna att man får ge blod om det gått ett år sedan senaste sextillfället [med en annan man]. Det spelar ingen roll om du lever i en monogam relation. Du behöver leva i celibat.
Intressant att notera är att det i utredningsarbetet föreslogs en sexmånadersgräns. Den har alltså ökat till ett år. Det finns ingen rationell anledning ur smittosynpunkt till att ha ett års karenstid för bögar, och det finns framför allt ingen rationell anledning till att kräva att bögar ska leva i celibat för att få ge blod. Såvida man inte har ideologiska ställningstaganden som på ett obehagligt sätt liknar Påvens och Sverigedemokraternas.
En intressant parentes är rubriksättningen i DN (”Även bögar får bli blodgivare”) respektive SvD (”Även homosexuella män får bli blodgivare”).
Andras blogginlägg om bloddonation, ge blod, blodgivare, socialstyrelsen, homosexualitet, homosexuella bloddonatorer