facebook – Being Micke Kazarnowicz

Trygg-Hansa marknadsför sig genom att skrämmas om Facebook

Hej Trygg-Hansa! Jag är mycket nöjd med era tjänster, senast i september fick jag användning för min hemförsäkring hos er och fick hjälp på ett exemplariskt sätt. Men vi måste prata om det här med er Facebookskräck och ert trollande med siffror, där ni ljuger för att få uppmärksamhet. Det får mig att tappa såväl förtroende som respekt för er.

I er pressrelease som ni släppe precis innan jul, finns följande hårda fakta:

2010 gjordes 19 800 bostadsinbrott, varav närmare två tredjedelar gjordes i villor och resterande i lägenheter.
820 000 svenskar åker på semester i vinter
hälften av alla mellan 18-34 år skriver om sina semesterplaner i sociala forum*

Baserat på det här uppmanar ni människor att ”Ta ledigt från Facebook när du åker på semester”. Johan Eriksson, er PR-chef säger också

– Att dela med sig av sina semesterplaner på ett öppet socialt forum kan naturligtvis vara riskabelt om informationen når fel person. Under semestern är det säkrast att även ta ledigt från Facebook och inte heller skriva i andra sociala medier att du är bortrest. Det är förstås också bra att ha en granne eller bekant som kan se till bostaden, säger Johan Eriksson.

Jag vet inte om det är era egna rädslor och farhågor kring digitalt som speglas här, eller om ni är medvetet insinuanta för att rida på nyhetsvärdet i ”sociala medier” kryddat med lite Klintbergska anekdoter utan någon som helst verklighetsförankring. I vilket fall som helst är det osmickrande och ovärdigt agerande från en seriös aktör inom ”trygghet och säkerhet”. Hade jag arbetat med sociala medier-ansvar hos er hade jag skämts ungefär lika mycket som när jag första gången såg Fadde Darwichs ståupp-försök hos Aschberg:

Jag blir än mer ledsen på er när jag faktakollar ert påstående om att ”Under det senaste decenniet har antalet bostadsinbrott i Sverige ökat stadigt.” Hade ni skrivit ”de senaste 5 åren” hade det varit mindre fel, men fortfarande fel:

Statistik från BRÅ över inbrott i bostäder (lägenheter/villor) 2001-2010

Utifrån denna graf kan man utläsa att:

2009 skedde fler inbrott (20 463) än 2010 (19 774)
2005 och 2006 pekade inbrottskurvan nedåt, och 2006 var året med lägst antal inbrott i bostäder i Sverige (15 005)

Tittar vi på statistiken över antalet svenska Facebook-konton kan vi se att det i maj 2009 fanns strax över 2 000 000 svenska Facebook-konton. I mars 2010 hade antalet växt med över 50% till ca 3,4 miljoner. (För mer läsning, läs Simon Sundéns blogginlägg där jag hämtat denna graf)

Antal svenska Facebook-konton 2009 och 2010

Om ert (mycket långsökta) antagande stämt så hade vi alltså sett en ökning av antalet inbrott till 2010. Det gjorde vi inte.

Vad som gör det än mer beklämmande är att ni gjort liknande saker förut. Förmodligen för att medier belönat er med publicitet när ni dragit till med det tidigare. Jag klandrar inte dessa journalister, eftersom de inte kan området och har förtroende för er. För mig har ni fram till nu varit trovärdiga inom allt med säkerhet och försäkringar, men baserat på det här undrar jag vilka andra områden ni insinuerar och indirekt ljuger om, där jag inte har sakkunskap och därmed inte kan se igenom det? Den gyllene regeln är ”be honest, do good shit”, och kriterierna är inte valfria utan bägge måste uppfyllas. Det spelar ingen roll hur mycket ”good shit” ni gör (till exempel er iPhone-app där ni crowdsourcar inventeringen av livbojar och er Twitternärvaro) om jag måste anta att ni misslyckas med att vara ärliga.

Jag rekommenderar er följande:

läs @dreadnallens utmärkta genomgång kring ”sociala medier” och (bristen på samband mellan dessa och) inbrott från i somras
sluta trolla med siffror för att få till nyheter
för bonuspoäng: gör en pudel och gå ut med en ursäkt och ett förtydligande

* detta är en undersökning via Yougov, och man kan ställa sig frågan hur statistiskt säkerställd den är då de har paneler bestående av rekryterade deltagare som får ersättning för att vara med i undersökningspaneler, och inte paneler baserade på riktiga slumpmässiga urval.

Uppdatering: Trygg-Hansa svarar på Twitter (lite imponerande så här på en röd dag):
[blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/Trygg_Hansa/status/155313462283747328″]
[blackbirdpie url=”https://twitter.com/#!/Trygg_Hansa/status/155314664350302210″]

Svaret känns dock extremt märkligt. Sociala medier är en ”lite onödig risk” trots att det inte finns några som helst samband mellan brott och sociala medier. Dessutom använder ju Trygg-Hansa bevislingen statistiken fel när de hävdar att ”antalet inbrott ökat stadigt det senaste decenniet” vilket får mig att undra om de mer än skummat inledningen till detta blogginlägg. Ibland är ett snabbt svar inte detsamma som ett bra svar.

Facebook-tips: visa inte vilka artiklar du läst i ditt flöde

Har du någon gång sett att någon av dina vänner postat i sitt flöde att hen har läst en artikel på någon tidning? Det kallas för ”seamless sharing” av Facebook och sker per automatik utan att vännen (eller du, om du har det installerat) är medveten om det. Och när du klickar på länken för att läsa samma artikel ombeds du installera applikationen, och sedan händer samma sak med dig.

”Sharing is caring” är i min värld sant. Också sant är ”Seamless sharing is shit”. Det är skitdåligt för användarna. Det är jättebra för Facebook och för dem som tillhandahåller apparna däremot.

Det finns dock en lösning som blir en win-win: installera applikationen och ändra sen inställningarna så att allt den delar bara kan ses av dig själv. På det sättet kommer ingen annan kunna se vad du har läst såvida du inte aktivt delar med dig av länken.

Så här gör du för att sluta automatiskt dela allt du läst i en tidningsapp. Först måste du installera appen. Sen gör du så här:

Hur du slutar visa för dina Facebookvänner vilka artiklar du har läst — Steg 1: Klicka på menyn högst upp i högra hörnet och välj "Sekretessinställningar"

Det här funkar även för Spotify, ifall du inte automatiskt vill dela vad du lyssnar på, och för alla andra applikationer som automatiskt postar i ditt flöde utan att fråga dig om lov först.

AXE gör rasistisk och homofob reklam i Australien

När varumärken och byråer använder sig av storytelling, och använder sig av konsumenten som huvudperson, behöver de fundera ett par varv extra. Annars kan de få till en kampanj som Lynx i Australien [Lynx är vad AXE heter i UK/Australien], som berättar för homosexuella att de blir straighta i framtiden, och för svarta att de blir vita.

I dessa dagar är det många varumärken som jagar sätt att engagera användare och konsumenter via digitala medier. Att berätta användarens historia där ens produkt eller varumärke finns med är ett av knepen, och Facebook är ett utmärkt verktyg för detta: om användaren ger dig tillåtelse finns där massor med data som du kan lägga in i historien för att göra den personlig.

Det är vad Lynx i Australien gjort. De har skapat en kampanjsajt som bygger på en referens till teorin att världen enligt Mayakalendern ska gå under 2012. Som konsument behöver du inte vara orolig, eftersom Lynx kan berätta hur ditt liv kommer att te sig i det fall att du inte hinner uppleva det på grund av världens undergång.

Här är en snabbversion av en av versionerna från kampanjen (den är inte värd tiden det tar att ladda den, och de andra versionerna jag sett är ungefär lika spännande):

Screenshot från Lynx (AXE) kampanj Fastlife — Det första som händer är att du ombeds ge tillåtelse att använda personlig data från ditt Facebook-konto. Du får välja en bild på dig som ska användas i videon, och sedan läser applikationen in ditt Facebookflöde och skapar filmen.

Uppenbarligen är jag heterosexuell i framtiden. Som tur är är jag redan vit, för hade jag haft något annat etniskt ursprung så hade jag också blivit vit i framtiden (det finns dock svarta tjejer som är villiga i Lynx/AXE värld). Antagandet här är att ingen väl kan ta illa upp att bli tagen för det (i västvärlden) finaste man kan vara: en ung, viril, vit man?! (Det finns detaljer som utesluter att det skulle kunna vara en lesbisk tjej som är huvudperson, som till exempel nedan:)

Jag gissar också att ett av försvarsargumenten kommer vara ”meh, har du ingen humor eller?”. Med glimten i ögat och lite höhö-humor kan man komma undan med det mesta på den här sidan mord och pedofili.

Så här: I grund och botten är det en töntig och harmlös kampanj som saknar finess. Men det uppstår ett problem när Lynx/AXE använder min data och mina bilder för att berätta något de påstår är min framtida historia. Helt plötsligt blir det personligt, de tar sig rätten att göra antaganden om mitt kön, min hudfärg och min sexuella läggning.

Det finns ett engelskt talesätt som passar här: ”Don’t assume, it makes an ass out of u and me”. Varumärken och byråer som jobbar med snävt definierade målgrupper kommer att behöva fundera på hur de undviker att falla i dessa fällor. I det här fallet skyller man på ”budgetbrist” att man inte hade en version som täckte in fler scenarion. Det må vara hänt att man inte hade mer budget för kampanjen, men om man ska berätta någon annans historia med personens data behöver man i såna fall också berätta om dessa antaganden: ”We assume you’re a straight, white twenty-something guy when we make the movie about you” hade varit utmärkt att skriva på första sidan. Effekten hade varligt ärlighet och transparens: ”be honest”. Huruvida det är ”good shit” hade jag då låtit målgruppen avgöra.

(Jag har tidigare ganska frekvent använt mig av AXE produkter, eftersom de i Sverige är långt ifrån det sexistiska varumärke de är i UK och Australien – men genom att stötta dem i Sverige stöttar jag även denna skit eftersom det i grund och botten är samma manual och filosofi som driver varumärket. Det kommer jag att upphöra med. Det är ett annat problem för globala varumärken: det som tidigare var lokala kampanjer påverkar nu personer i andra länder.)

Facebook visar delningar för sidadministratörer

Facebook rullar ut många ändringar nu. De flesta sker för privatanvändare, och du har säkert märkt många. Här är ett urval av mina favoriter:

det går nu att använda sig av listor för att filtrera vem som får dina uppdateringar och vad du ser i ditt flöde – till exempel får man se all aktivitet från personer som markeras som ”close friends”, även om den aktiviteten inte berör dig
den blå toppen är ”sticky” och följer med när du bläddrar nedåt – du behöver inte längre bläddra till toppen för att se om du fått några notifieringar
du kan välja vilka uppdateringar du ser från vilka vänner – du behöver inte längre välja att dölja någon som gör massor av uppdateringar, du kan istället välja att se färre uppdateringar från personen

Men det här inlägget handlar om Facebook Pages: nu ser du som sidadministratör när någon delar ditt innehåll:

Facebook visar nu delningar för sidadministratörer (till höger om antalet kommentarer)

Det är intressant och lika relevant som kommentarer och ”gillningar”.

Det som är intressant är hur snabbt Facebook rullar ut dessa ändringar. Tidigare har Facebook haft strategin att smyga in ändringar pö om pö för att undvika det som närmast är en naturlag: förändringar får folk att klaga. Genom att göra många små förändringar blir folk inte lika uppretade, även om resultatet blir detsamma (vilket i sig säger en del om vår motvilja mot förändringar) – men nu har man alltså frångått det. Jag gissar att Facebook blivit stressade av konkurrensen från Google+ och Twitter. Frågan är om det är klokt att rulla ut så många ändringar, eftersom användare som känner ”åh, nu måste jag ändå lära om allt” kanske knuffas över till andra tjänster istället.

Wrapp: skramla till presenter via iPhone och Android

Wrapp är ett mycket fyndigt namn på en app som låter dig ge presenter (i form av presentkort) till personer som fyller år, eller som du av någon annan anledning vill fira. Du kan skramla till presenter tillsammans med andra vänner till personen. Den kräver att både du¹ och mottgararen har en iPhone eller Android-telefon, och att ni är vänner på Facebook. Jag gillar idén att enkelt kunna ge saker till vänner som jag kanske inte träffar så ofta. Den är simpel att använda, och om du vill köpa något betalar du med ditt kreditkort direkt i appen.

Så här funkar den:

Screenshot från Wrapp — När du startat appen och kopplat den mot Facebook visar den en lista över vänner som har födelsedag idag och framåt. Du kan också välja vänner ur en alfabetisk lista.

Screenshot från Wrapp på Facebook — På Facebook postas mitt meddelande på Jockes vägg, tillsammans med mitt meddelande. Jocke behöver ladda hem Wrapp för att kunna lösa in presentkortet.

Wrapp för iPhone finns i App Store. Den finns också för Android-lurar på Android Marketplace.

¹ Du behöver bara ha appen på din iPhone eller Android-telefon om du vill initiera en insamling. För att vara med på en insamling krävs bara Facebook och en dator.

Facebook fas 2

Jag fick här om dagen en fråga på Twitter:

[blackbirdpie url=”http://twitter.com/#!/mgarbarczyk/statuses/111521950198800384″]

Texten i fråga, skriven av Alexandra Bylund på Solresor, gör mig först lite ställd. Det tar ett tag för mig att få ihop rubriken med resten av texten, för egentligen handlar det ju inte om att lämna Facebook. För mig känns det mest som om Alexandra slår in vidöppna dörrar. Vilka seminarier och ställen hänger Alexandra på när hon upplever att människor pratar på den låga nivån?

Sen börjar jag tänka på hur många byråer jag pratat med som i sina pitchar har med just ”viral spridning”, ungefär som om viralt vore en strategi (det är det inte, det är ett lotteri). Samma byråer har inte koll på varför användare sprider saker, och tror att om något är ”coolt” så sprids det. I själva verket sprider människor material för att de tycker om sina vänner, och för att de vill bli omtyckta. Ditt varumärke råkar bara vara på rätt ställe i rätt tid. Hemligheten är att hela tiden befinna sig på det stället, och dit når man inte genom att tokragga tusentals ”likes” på Facebook som sedan inte interagerar med dig för fem öre.

Jag drar mig också till minnes 7-Elevens och GB:s fullständiga hjärnsläpp till kampanj från förra året, där man gav bort glassar mot att folk spammade sina flöden på Facebook.

Kampanjen beskrivs i hyfsat positiva ordalag på de sajter som nämner resultaten, som Icanyheter och Dagens Media. Att kalla en kampanj där man ger bort gratis glass för ”framgång” för att man lyckades ge bort 5000 glassar på under fyra timmar är som att kalla det för framgång när man ställer ut smör i solen och det smälter. Jag vågar påstå att 7-Eleven inte fick in speciellt många personer i deras butiker som inte redan visste om att 7-Eleven fanns, och jag vågar påstå att merförsäljningen för majoriteten av dessa 5000 walk-ins som kampanjen skapade inte täckte kostnaden för att ta fram kampanjen (jag utgår från att GB gav bort glassarna gratis, för annat vore lika dumt som att svara på Nigeriabrev med sitt kreditkortsnummer) . Om någon fortfarande tvivlar så fundera på det här: idag har 7-Elevens officiella Facebook-sida 1656 likes.

Jag drar mig också till minnes bolaget som ringde upp mig och erbjöd sig att öka antalet ”likes” på Björn Borgs Facebook-sida, allt vi behövde göra var att erbjuda folk rabatt i vår webbshop och investera en summa pengar i annonsering på Facebook. Företaget i fråga gjorde jobbet gratis och tog betalt per konvertering, det vill säga per person som handlade i vår webbshop från erbjudandet. Det fungerar kanske om man säljer kapitalvaror, men till och med då skulle jag ställa mig frågan om man verkligen vill att ens Facebook-närvaro ska präglas av en Groupon-anda: folk följer sidan bara för att få tillgång till rabatter. Då har man till slut rabatterat ut hela varumärket. Det funkar om man är Galne Gunnar, men inte om man befinner sig i något slags premium-segment. Väldigt många byråer anammar samma tankesätt som telefonbolag och gymkedjor: de vill att man lägger pengar och krut på att rekrytera nya kunder/likes och totalignorerar dem man redan har. Det är så uppåt väggarna att jag baxnar.

Jag inser helt enkelt snabbt att jag ibland behöver titta upp ur den bubbla jag befinner mig i, och tackar Alexandra för väckningen. Jag fastnar för hennes formulering

Som när vi, någonstans på webben, läser en dålig recension om en av våra produkter lägger krut på att ta bort produkten ur sortimentet istället för att fundera över hur vi ska stoppa den virala spridningen. Som känner tacksamhet över att äntligen få tillgång till alla kunders åsikter. Som inser att vi nu får ovärdelig hjälp att städa upp och rensa inom vårt företag. Som förstår att vi blir hjälpta att bli ett attraktivt företag.

Det här tycker jag är kärnan i det hela. Jag skulle också vilja tillägga att om du inte gillar ”sociala” i ”sociala medier” så ska du helt enkelt inte vara där (alternativt anställa någon/några som gillar det, och ge dessa personer mandat att genomföra saker – det innebär minst en direktkanal in i ledningsgruppen).

För dig som känner ”jag förstår inte exakt, men vill gärna göra det” kan jag varmt rekommendera en (skräddarsydd) Master Class på Hyper Island för delar av bolaget, eller att de som jobbar med marknadsföring går kursen Interactive Communication på Berghs. (Full disclosure: jag jobbar ofta med Hyper Islands Master Class-koncept och jag är ansvarig för distanskursen Interactive Communication på Berghs)

Facebook klustrar innehåll relaterat till ämne

Facebook har sedan tidigare visat när flera vänner delat med sig av samma länk. Det som är nytt för mig här är att när flera vänner postar om samma ämne, i det här fallet Steve Jobs, så klustrar Facebook nu ihop det. Spännande utveckling. Det är lite som ”trending topics” på Twitter, fast i det här fallet i mitt nyhetsflöde.

Facebook klustrar innehåll per ämne — Facebook hittar en gemensam nämnare i en massa olika länkar och berättar för mig att Steve Jobs just nu är en snackis.

Dear Gay Facebook Employees

When I’m watching your contribution to ”It Gets Better Project” I feel really sorry for you. Your childhood must have been really shitty if now is better, considering you work for a company that has a policy that a photo two grown up, fully clothed men kissing violates guidelines. Doesn’t sound that nice to me to have an employer who dislikes same sex couples kissing but obviously likes straight couples kissing (and that’s just three results from a quick search, I’m sure there are thousands more. Hint: search for ”making out”)

Here’s the photo in question:

Gay kiss banned on Facebook — The gay kiss banned on Facebook

If you need a new job, I hear that Google is a gay friendly company for real. And Apple too. It will get better, I promise.

När Facebook blockerade mig för pornografiskt innehåll

En av mina operativa arbetsuppgifter är att sköta Björn Borgs internationella Facebook-sida. Det är lärorikt och intressant ur många aspekter, kanske främst för att det är en av få kanaler där vi direkt kan prata med konsumenterna utan filter som återförsäljare och distributörer.

En av våra plattformar kallas för ”Swedish Exports”. I korthet går det ut på att våra fans kan ta foton på sig själva för att visa sin personlighet i Björn Borg-underkläder, och har då chansen att vinna priser varje månad. En av sakerna jag är extra nöjd med är att vi istället för att använda våra imagebilder med professionella modeller, som denna:

… istället använder veckans Swedish Export, som vi korar varje måndag, som profilbild. Här är några exempel på foton vi använt:

Swedish Exports hall of fame — Några korade "Swedish Export of the week"

Dessa fotografier modereras så klart. Det är förvånansvärt få pornografiska eller olämpliga fotografier som skickas in, och totalt sett under mitt år på Björn Borg har jag nekat en handfull fotografier. Veckans vinnande bidrag tycker jag är lekfullt och vågat. Väldigt lite ”porr” och väldigt mycket ”glimten i ögat”. Ska jag jämföra med underklädesreklam generellt så är denna väldigt lite ”sex”. Det mest pornografiska är att man ser sidan av bägge killarnas skinkor.

Våra fans älskade bilden. Trots 35 000 ”likes” är det sällan vi får så många kommentarer och gillningar på så kort tid som denna bild fick. Facebook däremot, tyckte att den var stötande (läs: pornografisk). Igår kväll fick jag ett meddelande att bilden raderats. Det intressanta är att det var mitt personliga konto som blev blockat tills jag (på två olika ställen, och tre gånger totalt) bockat för en ruta där jag lovar att jag läst Facebooks riktlinjer kring fotografier och lovat att i framtiden inte ladda upp fler ”stötande” fotografier. Dessutom bröts samtliga Facebook Connect-kopplingar jag hittills gjort (bara det i sig är ett stort jobb att återställa).

Det här är pudelns kärna kommer: Facebook gör uppenbarligen helt andra bedömningar än vi kring vad som är ”pornografiskt innehåll”. Det finns inget definierat, och när man är ett varumärke som sysslar med underkläder blir denna gränsdragning väldigt luddig och ibland godtycklig. Vad är ”stötande” här? Liksom andra stora företag (hej Google!) är Facebook en ansiktlös jätte som man aldrig kan prata med. Policies och riktlinjer appliceras utifrån ett knepigt godtycke som många gånger baserar sig i amerikansk mainstreammoral. I det här fallet är Facebook väldigt luddiga kring konsekvenserna om det här skulle upprepas igen. Kommer mitt personliga konto bli permanent blockat? Eller kommer de att radera Björn Borgs Facebooksida, som vi har investerat pengar i på flera sätt? Att i det läget få gehör för ett överklagande känns svårare än att boka en möte med Barack Obama. I det senare fallet vet jag hur jag skulle börja. Jag skulle framför allt få svar på mina förfrågningar. Facebook och Google är omöjliga att få någon riktig kontakt med (och med ”riktig kontakt” menar jag kontakt med personer som kan göra något och inte bara säga ”det är vår policy”). Små varumärken (med små menar jag mindre än Starbucks, NIKE och H&M) har väldigt lite att säga till och och får väldigt lite gehör hos Facebook. Det är något som behöver diskuteras och något som Facebook måste ta tag i.

Ett annat, mer akut problem, är att våra fans riskerade att tro att det var vi som raderat bilden, tillsammans med alla deras kommentarer.

Så här valde jag att lösa situationen. Jag skapade först en Facebook-vänlig version av bilden och gjorde sen en uppdatering med en liten glirling till Facebook:

Veckans Swedish Export-bild i Facebookvänlig tappning

Lösning på problemet med att Facebook ansåg vår bild vara för pornografisk

Relaterat: Konstnären Anders Zorn är censurerad på Facebook. Det är på allvar dags att diskutera den amerikanska kulturimperialismen som vi får på köpet med Facebook och andra (amerikanska) jätteföretag. Tipstack till @anderseriksson

Kolla viraliteten på ett blogginlägg med Facebook

Du behöver inte vara en hacker eller kunna kod för att använda Facebooks olika verktyg. Här är ett exempel:

En ny blogg har en bloggpost om en konversation med ett butiksbiträde på Lindex. Det är inte fördelaktigt för Lindex på något plan. Problemet här är så klart inte butiksbiträdes svar, utan Lindex strategi som är helt galen då centilong är ett absolut mått till skillnad från relativa som ”2-3 år” eller ”large”. Hade Lindex varit inne på linjen ”be honest, do good shit” så hade det här inte hänt. Jag är mäkta nyfiken på att se hur de hanterar den här historien som har spritt sig som en löpeld. Och det är det detta inlägg handlar om:

Jag blev nyfiken på hur mycket denna länk spritts. Den har i skrivande stund 79 kommentarer, vilket säger en hel del, men utöver det har jag inte tillgång till någon som helst statistik för bloggen. Det behöver jag inte heller. Genom att kolla ”Recommendations” på Facebook Social Plugins och skriva in bloggens adress får jag se att 1952 personer (!) delat länken på Facebook. Man kan lugnt säga att den blivit viral, och jag kunde ta reda på det utan att veta mer än bloggens adress.

Facebook visar mig hur många gånger en sida delats även om jag inte äger sidan

PS. Du kan också kolla statistiken för länkar kortade med bit.ly (och för alla tjänster som baserar sig på bit.ly som j.mp och min personliga nowi.cz) kan du bara lägga till ett plustecken efter adressen och då komma till statistiksidan.

Exempel: jag har kortat ner adressen till det här inlägget till http://nowi.cz/h0gKmy. Klickar du på den kommer du tillbaka hit. Lägger jag till ett plus, http://nowi.cz/h0gKmy+ så leder ett klick på den istället till statistiksidan för detta inlägg.