Etikett: dejting

The one where it all began

Jag är så trött att jag inte riktigt förmår att känna nånting alls. Det har varit en intensiv helg med många upplevelser: Wall-e, hångel, vänner, scones-frukostar, skratt och rätt lite sömn. Toppat med två träningspass blir det en cocktail som kan göra den tappraste hjälte till en slagen sådan.

Under tiden jag smälter helgen kan jag bjuda på hur det hela började:

15 augusti:
» Tja, vill bara säga att jag hittade ditt nr. Är nu på väg till småland så samtalet till dig får vänta. Trevlig helg när det blir dags för det! /M

17 augusti:
« Själv drog jag åt andra hållet. Jag har varit i Östersund och tränat. rätt okej helg. Nästa vecka ska jag ut och bygga team med våra nya studenter. Hoppas att du hade det bra i de djupa, mörka (och spännande – du får berätta om det någon dag) skogarna.

22 augusti, omkring 22.00:
» G ikväll? Om jag nu ska förklara de småländska skogarna för dig.

« Haha. Gärna. Men inte ikväll. Sjukt trött efter en hektisk vecka. Imorgon eller söndag – du väljer tid, jag väljer plats.

» All right! Nu har jag lämnat över ett förslag så jag lämnar över bollen till dig ;-)

23 augusti, omkring 12.00:
« Du menar att jag ska komma med ett förslag? Okej. Imorgon, 12.00, brunch på Sirap. Your call (:

» Fan va trevligt! Lätt, men det kommer säkert vara sjukt mycket folk så vi får vara beredda med en backup-plan

« Ey, vi lyckades spela in bollen i målzonen. Jag fixar så att vi har plats.

» Sweet. 12 imorgon då.

24 augusti, omkring 12.00
» Tja, du får ge mig några minuters respit. Se till att fixa ett bra bord ;-)

« Bordet är fixat. Vid fönstret, på det lugnaste stället inomhus. Hur många minuters respit vill du ha? Och vilken meny vill du ha? Femman?

» Har precis rullat ur sängen så ge mig 5 min. Så länge jag får blåbärspannkakor är jag nöjd. Ses snart.

« Slarver där. Jag beställer två femmor åt oss om fem minuter. Tur att du bor i närheten (:

» Latte, espresso eller vanligt kaffe?

« Fan vad snäll du är, latte tack

[En brunch, promenad till Solna via Hagaparken, två träningspass och en film senare]

24 augusti, omkring 23.30
» Tack för riktigt trevligt sällskap idag. Filmen var otroligt bra med en helt sinnnessjukt stark slutscen. Nu ska jag äta leverpastejmackor innan det är dags at krascha i sängen. Sov så gott när det blir dags för det!

« Tack själv. Du imponerade idag. That’s a good thing. Jag är nästan hemma, ska krascha i säng. Jag håller med om filmen. Det kommer att ta ett tag att smälta den. Sov gott!

Andra bloggares inlägg om , ,

A chocolate kind of guy

Låt oss kalla honom mr. O.

Jag åkte på en expressförkylning som bröt ut i söndags. Alla förkylningssymtom, men komprimerade till några dagar. Till exempel kom momentet ”tappa smaken” redan andra dagen istället för fjärde som det normalt gör. Det är liksom sista stadiet i mina förkylningar innan uppstädningsarbetet påbörjas.

När jag ringde mr O. ikväll lät han helt däckad. Han hade känt av det redan igår, vilket fick mig att känna mig aningens skyldig (tre dagars inkubationstid för en bondförkylning ger smittotillfället någon gång under lördagen). Men bara aningens, för där var inget hångel som kunde ha bidragit.

Lite för att lindra mitt samvete, och en hel del för att få träffa honom, stannade jag till och köpte ett förkylnings-kit: Berocca (zink borde vara bättre än C-vitamin när man väl är förkyld), nässpray och Ben & Jerry’s. Jag visste inte om han var en chocolate eller strawberry cheesecake kind of guy, så jag köpte en av varje.

Han blev jätteglad, vilket gjorde mig glad (glädje har som tur är minimal inkubationstid). Det är klart, det hjälper att vi blir glada av att se varandra också. Vi pratade en stund om spindelfobi och julstämning och Skansen. Jag gick därifrån med de lätta, förväntansfulla stegen som kommer av att stå på brinken till ett nytt äventyr.

Hur som helst, jag lärde mig att han är mer av en chocolate kind of guy. Ungefär som jag, alltså.

Andras blogginlägg om , , ,

Handhångel: slutet (för denna gång)

Det var midsommarafton. Klockan var strax efter midnatt, och vi hade gett upp inför kvällskylan och flyttat inomhus. En efter en försvann de andra för att sova, och till sist satt bara jag och Thomas kvar med ett sista glas vin. Samtalet blev sådär lågmält och förtroligt som såna här tillfällen inbjuder till.

”Får du tillräckligt med närhet?” frågade Thomas efter en stund.

Jag minns inte vad jag svarade, men jag minns att jag blev rörd. Den frågan tyder på en genuin omtanke. Det är en inbjudan till förtroende att ställa den till någon som lever i en värld där det är mer intimt att sova ihop med någon än att knulla.

Jag vet vad jag skulle svara nu: jag kan få tillräckligt med sex, det är lika lättillgängligt som att åka och handla mjölk. Bokstavligen. Jag måste åka en bit för att handla mjölk. Men sex som närhetssubstitut tappar potensen efter ett tag, och gränsen mellan ”närhet och bekräftelse” och ”sexmissbruk” är hårfin.

Thomas frågade hur det gick med mr. P, nu när det hade gått mer än ett år sen vi sågs första gången. Jag drog historien. Hur vi dejtade första gången, och sen ett par gånger till. Jag behövde inte berätta om frustrationen över att vi aldrig sågs, eftersom det var Thomas och David som pekade ut för mig att det var maj när jag berättade att jag och P setts två gånger dittills under året. Jag berättade inte vissa bitar, som hur jag avslutat det, men hållit dörren öppen, eftersom jag efter att ha gått UGL bestämt mig för att ge det en chans till. Jag gillar inte icke-beslut som avslut.

Vi pratade mer om det, och Thomas drev hem poängen som jag redan fläckvis förstått. Det går inte att stå på samma ställe efter ett år. Jag och mr. P hade inte ens hånglat. Nästa dejt fick bli utslagsgivande, det behövs en investering, ett litet steg framåt, hur litet det än är. Annars är risken att vi står kvar på samma ställe när vi är 35. Och 40. Att vänta på något bättre är inte det bästa sättet att spendera livet i min värld.

”Nästa dejt” var ikväll. Det var trevligt, som alltid. Käk på Arirang, mysigt småpratande, långsam promenad. Men det slutade som så ofta förr: med ett icke-beslut, ett icke-löfte, en odefinierad relation som har potential. Men inte nu. Sen. Nån gång i framtiden.

Jag fattar absolut vad icke-beslutet grundar sig i, och jag förstår velandet på ett plan. Men ikväll fattade jag att även ett icke-beslut är ett beslut. Det är ett ”nej”. Det är bara inte lika tydligt.

Nu ska jag vara bummed out ett par dagar och svära över hur galet det kan bli med fel tajming. Sen ska jag sätta mig på hästen igen. I höst startar jag och boy-wonder Robin en aktivitetsklubb för singlar.

Andras blogginlägg om ,

Jag vann på lotto, men jag tappade kupongen. Är jag en vinnare?

Jag önskar det funnes någon bra översättning för ”bummed out” på svenska. Det är en väldigt precis beskrivning av hur jag känner mig idag.

Planen igår var en lugn kväll. Samla ett gäng, käka och ta ett par drinkar någonstans och sen se en film. ”Någonstans” visade sig vara TGIF, och ”en film” blev Iron Man. Som alltid när Andy och Wille är med, blev det stundtals en jargong som var väldigt ”How I Met Your Mother”. På det hela taget skulle det ha varit en av de där riktigt bra vårkvällarna, mm det inte vore för samtalet med mr P..

Han skulle egentligen ha varit med, men blev tvungen att ställa in. Jag överraskade mig själv med att säga ungefär så här:
”Vet du, jag träffar dig jättegärna, men som det är nu känner jag mig alldeles för på. Och vi känns alldeles för av. Det har snart gått elva månader sen vi träffades, och i år har vi setts två gånger. Jag tycker att det är kul att det händer bra saker i ditt liv, du förtjänar det. Jag fattar att du måste skörda det du sått under en lång tid. Men jag måste parkera bollen hos dig. Som jag sa, jag träffar dig gärna, men du får höra av dig när du har tid på riktigt.”

Wille och Sofia tyckte att jag var bra, tydlig och vänlig samtidigt som jag lämnade dörren öppen för honom. De korade mig till ”vinnare” i det hela. Well, jag antar att man teoretiskt sett kan klassas som ”vinnare” efter att ha fått sju rätt på lotto bara för att se kupongen blåsa iväg i vinden.

Teoretiskt sett kanske jag kan hitta den där kupongen om jag bara har tålamod, men jag tills dess tänker jag fortsätta spela på nya lottorader.

Andras blogginlägg om , ,

It’s a free ride when you’ve already paid

Rachel: Wow, he’s cute, Pheebs! But I thought you just started dating that Kindergarten teacher.

Phoebe: Oh, Jason? Yeah, uh-huh, we’re seeing each other tonight.

Rachel: What-Pheebs?! Two dates in one day? That’s so unlike you.

Phoebe: I know, I know! I’m like playing the field. Y’know? Like, juggling two guys, I’m sowing my wild oats. Y’know? Y’know, this kind’ve like y’know oat-sowin’, field-playin’ juggler.

Joey: So Pheebs, do they know about each other?

Phoebe: Does a dog’s lips move when he reads? Okay, no they don’t.

– Friends, S03E23, ”The one with Ross’ thing”

Previously on Åsiktstorped:
I juni träffade jag mr P. Det var mitt under sommmarlov och semestrar, så dejt nummer två dröjde ett tag, åtta veckor för att vara exakt. Andra dejten följdes av en tredje, fjärde och femte. Och det är ungefär där denna historia tar vid …

En av grejerna jag gillar mest med mr P är hur bra han är på att kommunicera utan att prata. Det är häftigt att få en person man dejtar att känna sig bekräftad och omtyckt utan att blanda in ord, sex eller ens lite hångel.

Femte dejten hölls ett par dagar innan terminsstarten, och sammanföll poetiskt nog med första riktiga höstkylan. Det var ungefär här som och mitt och mr P:s dejtande gick ner i en dvala. Det handlade inte alls om ointresse, utan om tid. Att plugga till läkare samtidigt som man har två (framgångsrika) karriärer parallellt lämnar inte mycket tid till annat. Som sömn, nöjen och dejtande. Men hur man än vrider och vänder på det är ”jag har inte tid” bara ett annat sätt att säga ”Jag prioriterar inte det”.

Det var moment 22. Vi hade träffats för lite för att det skulle kännas tillräckligt viktigt. Jag förstår prioriteringen, det är få saker som skulle få komma i vägen för mitt instruerande. Jake Gyllenhaal inkluderad.

Enter mr C.

Mr C är fan-FUCKING-tastisk. Bokstavligt talat. Vi träffades för ett one night stand, men istället för wham, bam, thank you mister blev det sex tre gånger första dygnet. Det var inte bara sexet som var bra, jag kunde också sova tillsammans med honom. På min intimitetsskala är pillow talk betydligt mer intimt än sex, och sova bredvid någon är bara några steg från ”flytta ihop”. Helgen efter sågs vi igen, och helgen efter det, och … ja, du fattar.

På det stora hela var det en angenäm resa. Någonstans dejtade jag mr P, om än sporadiskt. Samtidigt hade jag funnit något oväntat i mr C. Jag visste att jag var på väg mot en punkt där jag skulle bli tvungen att välja, men istället för att oroa mig för det som komma skulle följde jag mitt manifest och njöt av utsikten.

Redan under vår andra dejt hade mr P berätat om sitt utlandsgig under hösten. Då låg det långt fram i tiden, och sex veckor kändes som överkomligt. Men sex veckor blev tre månader, och det är mycket som måste fixas inför en så lång resa. Det gick inte att planera träffarna, allt fick skötas ad hoc. Till sist var det bara att inse, hur vi än vände och vred på situationen var resterande startsträckan för kort för att planet skulle kunna lyfta.

Så jag typ gjorde slut med mr. P. Jag berättade att jag gillade honom, förstod situationen och att han får höra av sig i januari när han kommer hem igen. Om han har plats i sitt liv för mer än det semi-dejtande och de sporadiska träffar vi haft hittills, vill säga.

Ett par timmar senare hade jag en konversation med mr C, som mynnade ut i att mr C gjorde slut med mig av samma anledning: att han inte tror att jag har plats för honom i mitt liv just nu.

Om jag varit en av dem som trodde på ödet, så hade jag sagt att ödet har humor.

Andra bloggar om: , ,

Let’s waste time chasing cars around our heads

Det är fint när man säger saker utan att prata så mycket. Som när P bjöd med mig på middag hos två av hans vänner och efter middagen la sig nära mig i soffan så jag kunde smeka honom över halsen och bröstet. Eller när vi var på utomhusbio i Drakenbergsparken med några av hans kompisar och han låg med huvudet i mitt knä och somnade.

Jag sa det med Bodypump.

P hängde på när jag körde mitt pass igår. Jag hade så här framåt slutet på kvartalet plockat ihop ett best of-program. Jag hade valt ut mina favoritlåtar och inför varje låt berättade jag för deltagarna varför just den låten kommit med:

Rise med Safri Duo för att trummor är ett av mina favoritinstrument. Stomp! för att den samplar en slinga som visslas i Breakfast Club, en av mina favoritfilmer. California för att den är ledmotiv till O.C., som är en av mina favoritserier. Chasing Cars för att en av mina favoritkillar är med som gäst på passet.

Jag är inte såld än, men auktionsförrättaren är inne på ”…tredje…”

Andra bloggar om: ,

Handhångel 2: 8 veckor senare (rated G)

När Ted och Marshall i ”How I met your mother” stöter på ett problem lämnar de ibland över det till Future Ted och Future Marshall. Det är lite så det känns att skriva det här, att berätta en historia för en Future Reader. Mr P. kollade in min blogg, och det betyder att jag inte kan skriva om vårt dejtande i realtid. Jag tänker inte riskera att det skiter sig på grund av mitt bloggande för då måste jag svära över Past Micke. Det låter farligt mycket som att ångra sig.

Efter vår första dejt kom midsommar. Sen kom en massa städer mellan oss. Paris, New York, Istanbul, Visby. Very ”Sunshine in the rain”. (Fast det är rena lekskoleligan om man jämför med Dexo och pv). Som tur är tog det slut, och när bägge var i Stockholm igen blev det en uppföljare. Precis som reglerna för uppföljare kräver blev det mer av allt i tvåan; Mer snack, mer film, mer handhångel, mer connection. Precis som med ”Terminator”, ”Alien” och ”Shrek” var tvåan bättre än ettan.

Just skriver vi ett råmanus till del tre. Fast ”just nu” är förmodligen dåtid när det här publiceras. En hälsning till Future Micke: Nästa gång du ska på dejt, gå inte på kräftskiva dagen innan.

Andra bloggar om: ,

Det händer aldrig straighta killar

I söndags kom jag på en situation som ingen straight kille någonsin kommer befinna sig i.

Nej, inget med analsex. Straighta killar saknar varken prostata eller njutningsförmåga (och penetration sker inte alltid med en kuk).

Nej, inget med kuksugning heller.

Det här har inget med sex att göra överhuvudtaget. Well, inte direkt i alla fall.

Hur ofta står en straight kille i kön på ett fik, till exempel Robert’s Coffee i Kungshallen, och vänder sig om bara för att se NN, som han vid flera tillfällen har haft trekant med tillsammans med NN:s dåvarande partner, och precis när han ska hälsa och göra en halvsnuskig referens till det bra sexet ser han att YY – som han också haft sex med, dock oberoende av NN – står bredvid? Inte så ofta, även om det händer.

Det som aldrig händer vår hypotetiska straighta hjälte är att han kanske bestämmer sig för att det är bäst att ligga lite lågt, så han tar sin latte och sätter sig i fönstret vid sin kompis, för att efter en stund få det bekräftat: NN och YY är tillsammans, och av faktumet att de lite för casual tittar åt alla håll utom direkt åt vår hjältes vet han att de sett honom. I det här ögonblicket hade han mest undrat om NN och YY pratat om anledningen till att de bägge såg lite obekväma ut eller om den ene bara föreslagit ”Ska vi inte ta med oss kaffet ut i regn…?” varpå den andre lättat avbrutit med ”Bra idé!”. Wille Hans kompis hade förmodligen garvat gott åt incidenten och sagt något i stil med ”You’re not a slut, you’re just popular!” Sen kanske de skulle ha gått och sett Transformers.

Jag hoppas inte min mamma läser min blogg.

—

Apropå slut (alltså som i ”någon som får mer sex än du får”, inte i ”något som upphör”): igår hörde jag ett fantastiskt citat. Jag pratade om att jag är avundsjuk på människor som tror på reinkarnation, eftersom döden för dem bara är ännu en början medan den för mig är ett obönhörligt slut (som i ”något som upphör” den här gången). Det spelar ingen roll om de lurar sig själva, för när de väl inser det är de döda och … well, de bryr sig inte så mycket då. Hur som helst, då får jag höra ett citat: ”If reincarnation is true, I want to be reincarnated as a cheerleader and then I want to be fucked by the whole football team.”

Mamma, om du läser det här så är det inte jag som sa det.

Andra bloggar om: , , , ,

Handhångelfråga

Chandler: I am telling you, years from now, schoolchildren will study it as one of the greatest first dates of all time. It was unbelievable! We could totally be ourselves, we didn’t have to play any games…

Monica: So have you called her yet?

Chandler: Let her know I like her? What are you, insane? It’s the next day! How needy do I want to seem? I’m right, right?

Joey and Ross: Oh, yeah. Yeah. Let her dangle.

Monica: I can’t believe my parents are actually pressuring me to find one of you people.

– Friends, S01E20, ”The one with the evil orthodontist”

Egentligen var vädret det sämsta tänkbara. Det var en typisk ta en kopp varm choklad och spränga sig själv i luften-kväll. Jag hade haft en halvt avslagen och oproduktiv helg, och förväntade mig inga stordåd från min sida. Det kanske var därför det blev så avslappnat. Istället för att försöka simma i en förutbestämd riktning la jag mig och bara flöt med.

Dejten med mr. P kan sammanfattas så här:
Graf över dejten med mr P

Fråga: fake yawn-move light som ursäkt för handhångel i biomörkret, är det Peter Parker i Spider-man 1 (charmig tönt) eller Peter Parker i Spider-man 3 (skämskuddetönt)? Inte för att jag någonsin skulle göra det, men jag har en kompis …

(Kompisen hälsar förresten att en biodejt med handhångel är värd minst tre whatever-dejter utan något hångel alls. Barasånivet.)

Andra bloggar om: ,

Yeah. Cushions the blow.

Chandler: Or ’You’re such a nice guy’ means ’I’m gonna be dating leather-wearing alcoholics and complaining about them to you’.
Phoebe: Or, or, y’know, um, ’I think we should see other people’ means ’Ha, ha, I already am’.
Rachel: And everybody knows this?
Joey: Yeah. Cushions the blow.

Vänner, S01E03, ”The one with the thumb”

Dejten var som en utekväll i miniformat. Jag var förväntansfull flera timmar innan, hade kul under själva dejten och fick en baksmälla några timmar senare. Jag skulle inte säga att det här var en dejt där man bara klickar, men jag skulle definitivt klassa den som tillräckligt bra för att förtjäna minst en uppföljare.

Det är med dejter som med anställningsintervjuer. Jag kan inte avgöra efteråt hur det var. Jag vet ju vad jag tyckte, men när det gäller dejten hade det varit enklare om det varit en koala jag dejtat. Mest för att koalor tänker typ ”mmm. hungrig. eukalyptus!” eller ”mmm. kåt. sex!” eller ”oj. måste bajsa. nu.”

Gillar han mig, eller var det bara bra pokerfejs? Är den där charmigheten ett tecken på att han trivs och slappnar av, eller är det bara socialt geni på gränsen till american psycho? Jag räknade hur som helst med en andra dejt.

Räknade. Ända tills jag skickade ett meddelande på QX och fick ett artigt svar som avslutades med ”Ha en kalaskväll!”

Rachel: What? He said ’ha en kalaskväll’, that’s good, right?
Monica: Uh, no. Loosely translated ’ha en kalaskväll’ means ’You will never see me naked’.

Andra bloggar om: ,