It’s complicated

Där fanns inga baktankar med filmkvällen igår. En incident med städfirman på jobbet hade gjort att jag fått gå upp strax efter fyra och uppleva en soluppgång på jobbet. Framåt kvällen var jag inne i det där behagligt tröttmosiga stadiet där det är skönt att vara uppe bara en stund till.

Att dela tröttmosighet och förkylning och sällskap var alldeles tillräckligt. Det gjorde inget alls att filmen inte var så bra. Det var spännande nog att känna hans andetag där han halvlåg med huvudet mot min bröstkorg.

Det är kanske just för att det var helt oväntat och oplanerat som stunden innan vi kysstes blev så magisk. Längtan och åtra var inte längre bara känslor. De var en fysisk förnimmelse i mina läppar varje gång de närmade sig hans.

Att två och en halv timma, en Ben & Jerry’s Peace of Cake, en massa snack och lika mycket hångel senare åka hem, istället för att sova över, var någonstans i gränsmarkerna kring ”plågsamt”.

Andras blogginlägg om , ,

It’s oh so quiet, it’s oh so still

Jag skulle kunna skriva en massa om killen jag dejtar just nu, men detaljerna får vänta. Det är lite skört så här i början, och jag vill inte överanalysera. Det känns bra, och det är allt som räknas.

Jag kan berätta att vi var på första och andra dejten på samma dag, när vi först brunchade på Sirap och sen promenerade genom Hagaparken till Solna och sen bestämde oss för att höras på kvällen, efter träning och andra sysslor. Samma kväll såg vi ”Into the wild” på Saga, och jag är glad att vi såg den ihop. Det är skönt att ha en varm hand att hålla i när man ser en så gripande film.

En annan sak som har hänt är att poletterna som skramlat runt i huvudet efter min UGL nu börjat trilla ner på riktigt. Det är fortfarande en röra av beteenden, behov och drivkrafter bakom dessa och det skulle kräva en hel roman (eller i alla fall ett helt eget inlägg) för att avhandla – men det börjar klarna. Jag behöver reda ut det lite till för att kunna sätta ord på riktigt på det.

Andra saker som jag lärt mig: att jag är rätt bra på att köra gaffelvagn, att jag är en helt annan ledare idag än för tre år sedan och att Ben & Jerry’s har tråkat till namnen på sin glass. ”Peace of Cake” heter numera ”Strawberry Cheesecake”, ett namn som också återfinns hos konkurrenten Häagen-Dazs. Den senare är godare. Häagen-Dazs har också gett ut en cookie dough-glass, men deras kakdeg smakar som om någon meckat med bilen och inte tvättat händerna innan hen knådade kakdegen.

Andras blogginlägg om ,