Jag är beredd för att anamma devisen ”lev och låt leva” när det gäller QX. Jag är beredd att ta den för vad den är och rycka på axlarna. Jag hörde skvaller om att de skulle börja med en tevespelsdel, vilket visar att redaktionen har hjärnkapacitet som klarar av mer än att vifta svansen ur led så fort någon PR-byrå kommer ihåg att skicka varuprover till dem.
Dessutom har de trots allt använt sig av kompetent folk, och det i sig är smart. Calle Norlén, Mats Strandberg (som dock tappat stinget som krönikör sedan författarskapet gjort entré) och Ken Olausson är samtliga bra rekryteringar. Den nya tevespelsskribenten, Oscar Smulski, har klar potential. Det är grymt kompetent att rekrytera kompetenta människor.
Jag tänker också att Sverige är inte så stort, och det är klart att man får offra lite integritet och värdighet när man är en liten tidning med en relativt liten målgrupp. De har nått botten, och det kan liksom inte bli värre.
Jodå, jag höll på att bli, om inte kompis, så i alla fall tolerant.
Sen läste jag det här:
Nu inser jag att jag har sett duvor äta kycklingrester med mer värdighet än det här. Jag har sett scriptkiddies i World of Warcraft skriva bättre recensioner av medspelare enbart med hjälp av utropstecken och trebokstavsförkortningar. Jag har ta mig fan sett trebenta, skabbätna gatuhundar med mer självrespekt.
Redigering: Dexo fick mig att inse att jag inte varit tydlig nog. Det är inte QX/Magdas betyg på Zero jag tycker är fel. Zero ÄR gott. Däremot hade QX en chans att inte lägga sig platt för en potentiell annonsör som skickar varuprover till redaktionen – men sumpar den. Istället för att ge gott betyg till Zero, och skriva lite vasst om den kackiga kampanjen så skämtar man bort kampanjen. Eller, för att sammanfatta det i en mening: Slitz har mer queertänk än QX haft de sista åren.
Andra bloggar om: qx, cola zero, media, mediekritik
