Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.
Jag har en sektion i min Google Reader som heter ”Bloggtjyrkogården” dit jag förpassar flöden från bloggar jag följt men som inte längre är aktiva. Till skillnad från hundar och barn som begravs, blir jag glad när saker jag lagt här kommer tillbaka.
Dagens återuppståndelse är (drum roll, please) … Pojkfröken.
Fast jag vet inte om jag ville veta det där om tvättstugerunkare.
Sigges blogg. För den sköna blandningen av populärkultur, nyheter, samtida betraktelser och för hans föräldraskap med självdistans. Om Douglas Coupland vore gud, och bloggosfären vore en uppföljare på Generation X så skulle Sigge vara en av huvudpersonerna.
Ellen. För Jake Gyllenhaal, slash fiction, Brokeback Mountain-stalking och inte minst för det klockrena dialogfragmentet:
”… HM. Det går så mycket MODE i att vara homosexuell nu.”
”Det har nog alltid frodats i buskarna, mamma.”
tv igår. För att hat kan vara en underbar känsla. Fast den kära satan har fel om Bounce. De kanske inte är tjugonånting, de kanske kör oldschool, men de har tagit streetdansen från ”kolla på mig vad jag är häftig” till ”kolla på mig så ska jag berätta något”. Dessutom är locking coolt. Kolla bara på Damon Frost.
Mitt liv som populärkultursjunkie. Om populärkultur är knark så är det här en av mina langare.
För övrigt …
… om jag vore porrskådis så skulle jag heta Billy Boner. Vad heter du?