Det passade så bra i vårt dejtingmönster när P ringde mig igår och berättade att han blivit förkyld. Vi fick skjuta en tidig alla hjärtans dag till en mycket sen för att jag blivit förkyld förra gången. Men någon måtta får det vara. Efter jobbet åkte jag hem till P och hade med mig Ben & Jerry’s (världens bästa medicin när man är förkyld) och tredje säsongen av Six Feet Under så att han kan kolla ikapp.
Vi åt nybakad äppelpaj med Ben & Jerry’s till, drack te och pratade i två timmar. Det var som ett embryo till ”the night”, som Monica kallar det när Joey kommer hem efter att ha spenderat hela natten pratandes med Kate, som han har en crush på.
Nu är det över en månad tills vi ses nästa gång. Det skulle kunna kännas jobbigt, men som jag skrev till käre Oswald för en stund sen: ”hellre en snygg som jag träffar en gång i månaden, än en ful som jag träffar varje dag” (och med snygg menar jag smart och charmig också).
Min present till P var en skiva med ”Chasing cars” på. På skivan skrev jag dit:
”Jag var så galet nervös den gången i höstas när du skulle vara med på min Bodypump och jag hade valt ut den här låten just därför att du var med. Jag vet inte om jag sa det så tydligt då, men den var, och är, tillägnad dig. För precis så känns det, jag vill bara att vi ligger bredvid varandra och jagar bilar runt våra huvuden och låter världen snurra på.
Jag vet inte var vi hamnar, men jag gillar vart vi är på väg.
xoxo
M”
