En annan sorts smärtstudie

Studiens syfte:

Att undersöka huruvida det är sant att ljusa alkoholhaltiga drycker medför färre och mildare besvär dagen efter, jämfört med mörkare sorter.

Bakgrund:
I boken ”Finns det någonting som äter getingar?” (ISBN 9185251674) finns följande fråga och svar:

I en broschyr från skotska hälsovårdsstyrelsen läste jag nyligen att bakruset blir värre ju mörkare starkvaror man dricker. Whisky och rödvin och konjak påstods ge svårare efterverkningar än vodka och vitt vin, eftersom de mörkare dryckerna innehåller någonting som kallas congener. Efter en del experiment har jag kommit fram till att det faktiskt verkar stämma. Men beror det på de där congenerna? Och hur verkar de i så fall?

Vin och sprit innehåller inte bara etanol (etylalkohol), utan i många fall också andra biologiskt aktiva ämnen som kallas congener. […] Forskarna tror att congenerna bidrar till berusningseffekten och den efterföljande baksmällan. Det har visat sig att människor som dricker rent etanolbaserade drycker som vodka får färre bakrussymtom än de som dricker mörkare sorter som whisky, konjak och rödvin, som alla har mycket hög halt av congener. […] Studier har visat att bakrussymtomens svårighetsgrad för olika drycker minskar i följande ordning: konjak, rödvin, rom, whisky, vitt vin, gin, vodka och ren etanol.

Tillvägagångssätt:
Under avskedsfest fredag 30 mars bestämmer sig puckot subjektet för att enbart dricka vodka. Subjektet fick, tillsammans med sju arbetskamrater, en liter vodka (Absolut Ruby Red) att konsumera under en förfest fredag den 30 mars.

Studien börjar omkring 20.00. Endast fem personer dricker i något slags utsträckning vodka. Resten håller sig till vin alternativt rom och cola. Subjektet dricker mestadels vodka cranberry (vodka utspädd med tranbärsjuice). Strax efter 23 återstår bara drygt 2,5 deciliter vodka i flaskan. Detta är dock en opålitlig mängduppskattning, då den gjordes av subjektet som vid denna tidpunkt var märkbart påverkad.

Omkring 23.30 har sällskapet lämnat lägenheten och befinner sig i hörnet St Paulsgatan/Götgatan. Subjektet har medtagit flaskan och ses halsa direkt ur flaskan. Detta gör att subjektet (en 30-årig man) misstänks ha förväxlats med en fjortis, men en närmare kontroll visar bara att subjektets värdighet drunknat i vodka tidigare under kvällen.

Strax efter midnatt gör subjektet entré på Torget, en populär bar i Gamla Stan, där en vän i viken konstaterar att subjektet inte alls framstår som lika berusad som han borde vara är. Subjektet förtär ytterligare vodka cranberry för att sedan gå vidare till Connection. I ett sista försök att återfå kontrollen dricker subjektet vatten på Connection, vilket gör att studien riskerar att avbrytas, dock räddas studien av att subjektet råkar på C. Subjektets möten med C på lokal tenderar att mynna ut i större kvantiteter av alkohol, vilket även sker här. Subjektet har ingen räkning på hur många tequilashotsen blev till slut, men minns att saltet och citronen vid de sista kändes som ”oviktiga detaljer”. (Notering: nästa gång subjektet stöter ihop med C, kolla efter bakrus som betingad reflex)

Någon gång runt 02.45 raglar lämnar subjketet Connection och tar en taxi hem till Mörbylund. Subjektet är både synbart och hörbart (och luktbart) påverkad av alkohol, men dock tillräckligt medveten för att lägga märke till att chauffören kör fel (Notering: studie för att utröna hur GPS minskat yrkeskunnandet hos en hel yrkeskår). Väl hemma är subjketet så berusad att minnesluckor uppstår, dock återfinns vissa minnesfragmet i ett misslyckat fylleinlägg på subjektets blogg (”Jagä r så jäälva full som en katrull”). Subjektet faller i djup alkoholinducerad koma sömn och vaknar klockan 11.37. Första tanken var, enligt subjektet själv: ”Helvete, det funkade. Jag är inte ett dugg bakfull!”

Här noteras en missuppfattning hos subjekte. ”Bakfull” är per definition ett tillstånd som inträffar när alkoholpåverkan upphört. Då subjektet fortfarande av berusad vid uppvaknandet kunde graden av baksmälla först bestämmas framåt 18-tiden på lördagkvällen. Enligt subjektet var bakruset inte legendariskt, men definitivt en sjua på den tiogradiga ”Jag ska aldrig mer”-skalan.

Slutsats:
Under studiens mest akuta fas svor subjektet ”Aldrig mer”, något han inte lär hålla. Ändå måste studien avbrytas, då subjektet föredrar att blanda groggar med kaustiksoda och klorin framför att att bli lika berusad på konjak och rödvin. Ett direkt citat är ”Det är behagligare att dö av frätskador på matsystemet än att dö av baksmälla.”

Andra bloggar om: , , , , ,

Legendarisk baksmälla

Det har gått inflation i ordet baksmälla. Så fort man varit ute och är lite trött, uttorkad och sugen på sex och pizza (inte nödvändigtvis i den ordningen) är man ”bakfull”. Vad kallas då en spritrelaterad nära döden-upplevelse med huvudvärk hela vägen ner till tårna, helkroppsdarrningar på gränsen till Parkinsons, illamående som skulle gjort vinterkräksjukan stolt, där man på det hela taget bara vill dö men är för svag för att göra något annat än ligga i soffan och gny? Spritförgiftning låter så trivialt, liksom.

Vad det än kallas så trodde jag att jag skulle få uppleva den i augusti, men det visade sig att receptet jag testade då inte alls var det rätta. Så vill du ha allt ovanstående, inklusive ett långt samtal i stora porslinstelefonen ser receptet ut så här (4 personer):

1 flaska champagne
4 flaskor rödvin
1 hela vodka
toppa med lite gin