Nina på ”Not another planning blog” (för övrigt läsvärd om man har något som helst anknytning till reklamvärlden) skriver ett gäng vettiga tips för studenter som söker praktik på reklambyråer, men det kan lätt översättas till fler kreativa yrken.
Det är bara ett av tipsen som jag nästan, men inte helt och hållet är oense med Nina om:
5. Tänk på att det ska vara rättstavat. Kan verka som en självklarhet, men hittills har jag bara fått ett enda mail som inte har haft något språkfel. Reklambyråer består av kommunikationsexperter. Många av oss är språksnobbar/nördar och har enorma hang-ups på särskrivningar och sånt.
Inte helt och hållet oense, därför att jag fattar att det är löjligt söka praktikplats som copywriter om man har en felstavad text. Det är som att sälja sig som surrogatmamma och ha penis.
Däremot om man söker en kreativ tjänst som har med formgivning snarare än språk att göra så är jag övertygad om att man som kreativ arbetsplats förlorar kreativitetspotential genom att diskvalificera alla som inte stavar rätt.
Det är inte ovanligt att barn skriver ”duv” eller ”jur”. Barn har en fonetisk hörsel och skriver därefter. När de så småningom lär sig att det stavas ”du” och ”djur” vinner de något: att vara (någorlunda) språkligt korrekta. Samtidigt förlorar de något: sin fonetiska hörsel. Eftersom ”du” stavas just ”du” så hör de inte längre det stumma v som faktiskt följer ordet.
En formgivare behöver inte kunna stava rätt. Det är copywriterns jobb. Att kommunicera med kunden är projektledarens eller produktionsledarens jobb. Att välja kandidat till en formgivartjänst utifrån rättstavningsförmåga är som att sätta ihop ett lag till Pictionary och välja personer för deras kunskaper i Alfapet.
Till sist så kan man dessutom ta med en närliggande diskussion, den om vilken miljö som är mer kreativ: den där alla besitter samma kunskaper, eller den där kunskaperna är olika och alla gör det de är bäst på.
(För övrigt är jag en språksnobb ut i fingerspetsarna. Jag kan bli lyrisk av ord som ”offerkofta” eller ”paniktourettes”, jag skrattar åt ordvitsar och jag blir hänförd av briljant copy. Men jag är en högst medioker formgivare, och jag kan knappt rita en människa utan att det blir en huvudfoting.)
Andra bloggares inlägg om språksnobbism, kreativitet, kreativitetshämmare, reklamrelaterat
Åh, jag vet inte. Visst ska man kunna stava när man gått ut grundskolan, vare sig man är kreativ eller inte – det handlar om att kunna kommunicera effektivt (jag har t.ex. ofta typografiska fel i bloggen/kommentarer, men skulle aldrig skicka jobb/professionella texter utan att trippelkolla dem.)
Anna: jo, jag håller med om att man kan köra en stavningskoll. Men på Nina låter det som om texten ska vara helt korrekt ur ett grammatiskt perspektiv. De/dem är till exempel en sak jag har märkt att många kreativa personer gör fel på därför att de inte är ett dugg intresserade av språket. Det är fine. Andra exempel är syftningsfel, särskrivningar och nyansskillnader mellan uttryck och ord. Jag bryr mig inte så länge personen är bra på det hen ska göra.
Jag håller med Nina. Det är otroligt jobbigt att arbeta med analfabeter. Visst, som formgivare behöver man knappast vara någon textvirtuos på något sätt, men man bör i alla fall kunna uttrycka sig grundskolehyggligt i skrift. Detta gäller naturligtvis även projektledare som ofta skriver som krattor. Trots 700 högskolepoäng.
För övrigt anser jag även att helt formdöda copywriters är en belastning.
Fredruk: ”Grundskolehyggligt” är ett godtyckligt mått, och jag vet inte vad just du lägger i det, men för mig är ”grundskolehyggligt” att man inte behöver ha absolut koll på de/dem, särskrivningar eller nyansskillnader. Det säger en del om mina förväntningar på grundskolan, givet.
Hur som helst är jag övertygad om att du får bättre resultat av ett team med en Alfapet-mästare och en Pictionary-mästare, än av ett team med två över-medel-men-i-jämförelse-med-mästarna-mediokra-generalister.
Jag vet inte vilken sammansättning av arbetsgrupper du jobbat med, men min erfarenhet är att resultatet blir mycket bättre när alla är lite bättre. På allt.
Du har säkert, som jag, noterat att copywritern ibland kommer på den bästa artlösningen och vice versa. Den processen är svår att styra över och uppstår bara när man jobbar med kreatörer. Och ja. Det är en viss skillnad mellan en CW, AD och en fullfjädrad kreatör.