Varumärken är som killar.
Vissa har mycket yta och inget innehåll. Snygga på bild, eftersom de försöker dölja det faktum att de har rumstempererad IQ och genom att fullända sin yta. Man kan ibland tro att de är botoxade i något slags permanent blue steel-min, men det är bara tecken på känsloliv som en daggmask. De får många engångsragg, men är oförmögna att ha förhållanden som varar längre än ett tuggummi, eftersom det är påfrestande att dejta någon som åker vilse i en hiss.
Andra kan vara både snälla och glada, och trevliga. Ungefär som kossor.
Sen har vi de där som man vänder sig om på stan efter. De som är hummina-hummina-hummina-snygga och golvar en med ett charmigt leende, föratt sedan visa sig vara trevliga, smarta och bra på att hångla.
Ta smoothies, till exempel. Den stockholmska marknaden för smoothies (fruktbaserade, inte mjölkbaserade) domineras av två märken:
Brämhults, smoothiesarnas Chandler. Inte den snyggaste killen, men man gillar honom ändå för att han är smart, kvick och trevlig.
Froosh, även känd som ”Ben Affleck”. Blåbärhalten i Froosh ”Blåbär & hallon” är ungefär på samma nivå som Bens skådespelartalang: 5 procent. Precis som Froosh ser Ben bäst ut på avstånd.
Ibland, om när man har tur, kan man hitta Innocent. Tänk att Jake Gyllenhaal är precis så charmig, trevlig och witty som han ser bra ut. Förvandla honom sen till en smoothie, och du har Innocent.
Det roliga med både Froosh och Innocent är att de har lite samma tilltal i sin copy. Det ska vara lite personligt, lite kvickt och lite charmigt. Jag vet inte vilka som var först, men jag vet att Innocent lyckas vara precis sådär charmiga och kvicka som Ted är när Barney kör en ”Have you met Ted?”. Froosh däremot känns som killen som läst ”The Game” och skrivit ett manus som han reciterar utantill. Man skäms så mycket att man inte ens vill sympatiligga med honom.
Från en flaska Innocent Strawberries & Bananas:
We thought we’d tell you all about the strawberries that we use in this smoothie. They’re called Senga Sengana and they’re bright red and really juicy. We’ve tried loads of different kinds of strawberries, but these are the best tasting ones. Sometimes we use other varieties, lite Elsanta or Camrosa, for added flavour intensity at certain times of the year. But Senga Sengana are the Don, so to speak. So we insist on them, and it feels better that we know our strawberries by name. Call us old fashioned, but we like to be polite.
Från en flaska Froosh Blåbär & Hallon:
Matematikövning för stadsbor i upplösningstillstånd.
Om bilen framför dig kör tre meter på tio minuter, hur långt har då du i bilen bakom närmat dig hemmet efter 30 minuter? Om ditt hem ligger alldeles efter rondellen med alla stillastående bilar? Strunt samma. Pigga upp dig med medlet mot allt som är dåligt med att bo i en stad.
Andra bloggar om: brämhults, innocent, froosh, smoothies, copywriting, marknadsföring
För att sticka hål på den fina innehållsbeskrivningen från Innocent så är väl Senga Sengana den mest lättodlade jordgubben också (hence odlarnas favorit). ;)
Håller med. Jag minns min barndoms somrar när vi åt självplockade jordgubbar på Öland (självplock är väl nästan utdött numer, tack vare polska gästarbetare och att folk börjar bli för feta för att klara den typen av manuellt arbete), och inte var det Sengana vi föredrog. Först på säsongen kom Precosa, härligt söta och saftiga. Några veckor senare kom Zephyr, lite tristare och syrligare men fortfarande helt ok att äta färska. Sen fanns bara Sengana och det kokade man sylt på.
Haha. Oh well, man kan inte få allt. Men smoothien som innehåller Senga Sengana är jättegod. Jag tycker det är coolt att ni har sån koll på jordgubbssorter. Fram till jag läste innehållsförteckningen på Innocent-förpackningen för några veckor sedan var det ”jordgubbe som jordgubbe” (well, så länge den är svensk)