Johan, killen bakom några av de bästa bloggportalerna i Sverige (Intressant.se, Knuff.se, Bloggar.se mfl), skriver i en intressant postning om ett inlägg som försvann från SvD-bloggens flöde och framsida när det visat sig att inlägget varit felaktigt. Johan skriver att det är vanligt beteende i bloggosfären att radera inlägg istället för att rätta dem, vilket jag reagerar över. Inte över att det förhåller sig så, för Johan har säkert rätt, men över att det har blivit kutym att göra så.
Betaalfa skriver att det ju är upp till bloggaren, då hen äger bloggen i fråga, men att frågan är väl värd att filosofera kring.
Jag tycker absolut att det här är en diskussion som är värd att ta. Det går inte att radera en artikel ur gårdagens papperstidning, men det går att radera gårdagens artikel ur en blogg. I Sverige har ju kvälls- och dagstidningarna satt ett klimat där rättelser ses som något pinsamt och trovärdighetssänkande. Metro är mig veterligen den enda tidning som går mot strömmen och faktiskt publicerar ”Dagens rättelser” varje dag, även om det inte finns något att rapportera. Jag tycker personligen att Metros trovärdighet ökade i och med det, och samtidigt sänkte trovärdigheten något för de tidningar som inte följde efter (framförallt då konkurrenten Stockholm City).
Samma applicerar för mig på bloggar. Skulle jag komma på en bloggare som har raderat ett inlägg för att skyla över ett fel eller ett misstag så skulle mitt förtroende för bloggaren i fråga sjunka snabbare än Ludmilas popularitet efter dopingskandalen. Först tänkte jag att det såklart beror på vilken typ av blogg det handlar om – att bloggar av mer personlig dagbokskaraktär skulle tappa mindre förtroende än nischade branschbloggar – men det stämmer inte riktigt. En blogg av personlig karaktär skulle i allra högsta grad tappa en del av sitt värde som ”varumärke” om något sånt uppdagades. Det här knyter lite an till funderingarna kring bloggares personliga varumärken som Niklas på Deep|Edition hade.
Jag tycker att man absolut får rätta, men man ska vara tydlig med att inlägget har uppdaterats och med vad. Att rätta och låtsas som ingenting är bara snäppet bättre än radera, och de är bägge dåliga alternativ. Har någon hunnit läsa inlägget och kanske till och med skriva om det så finns det spår man själv inte kan påverka.
Vad säger du? Om du skulle ha publicerat ett inlägg som sen visar sig vara åt helvete fel, hur skulle du göra? Och hur skulle du påverkas om du kom på att en bloggare raderade inlägg istället för att rätta?
Andra bloggar om: bloggosfären, bloggar, blogetikett, netikett
Metro valde att göra det i rent varumärkesstrategiskt syfte – att positionera upp sig frÃ¥n skräp till boulevard. Problemet är väl mest att det fortfarande är rätt skräpaktigt – bÃ¥de bildligt och bokstavligt – runt Metro. Jag raderar inlägg – inte för att de är fel (för jag har aldrig fel ;)) utan för att de känns ogenomtänkta. Oftast är det nÃ¥got som hänt, jag skriver halvkvädna ord och Ã¥ngrar mig sedan. Det tycker jag man har rätt till.
Metro valde att göra det i rent varumärkesstrategiskt syfte – att positionera upp sig frÃ¥n skräp till boulevard. Problemet är väl mest att det fortfarande är rätt skräpaktigt – bÃ¥de bildligt och bokstavligt – runt Metro. Jag raderar inlägg – inte för att de är fel (för jag har aldrig fel ;)) utan för att de känns ogenomtänkta. Oftast är det nÃ¥got som hänt, jag skriver halvkvädna ord och Ã¥ngrar mig sedan. Det tycker jag man har rätt till.
Håller med N|. Jag har raderat inlägg jag tycker är dåliga, ogenomtänkta och framför allt: Ointressanta. Detta har jag dock inte gjort så länge de står kvar på första sidan, utan nån vecka senare. Och endast om de saknat kommentarer. Jag har beslutat mig för att jag har rätt att göra det :-)
Tror ingen ens märker när det händer. Vilket är väldigt sällan.
Håller med N|. Jag har raderat inlägg jag tycker är dåliga, ogenomtänkta och framför allt: Ointressanta. Detta har jag dock inte gjort så länge de står kvar på första sidan, utan nån vecka senare. Och endast om de saknat kommentarer. Jag har beslutat mig för att jag har rätt att göra det :-)
Tror ingen ens märker när det händer. Vilket är väldigt sällan.
”Samma applicerar för mig”
Hihi… kul uttryck. Första gÃ¥ngen jag läser det pÃ¥ svenska dock ;)
HÃ¥ller i övrigt med – bloggar handlar om öppenhet och att tro pÃ¥ sina läsare sÃ¥ rättningar är klart bättre än raderingar.
”Samma applicerar för mig”
Hihi… kul uttryck. Första gÃ¥ngen jag läser det pÃ¥ svenska dock ;)
HÃ¥ller i övrigt med – bloggar handlar om öppenhet och att tro pÃ¥ sina läsare sÃ¥ rättningar är klart bättre än raderingar.
Jag tycker det är självklart att man rättar. Absolut inte raderar. Det känns bara fegt. Det är ju i stället moget att visa: se, jag hade fel, men nu vet jag bättre.
Om nÃ¥gon annan raderat sin felaktighet, är det upp till honom. Det finns dock en viss möjlighet att jag skulle skriva om det i min blogg – att han haft fel men nu raderat det (av ren feghet)…
Jag tycker det är självklart att man rättar. Absolut inte raderar. Det känns bara fegt. Det är ju i stället moget att visa: se, jag hade fel, men nu vet jag bättre.
Om nÃ¥gon annan raderat sin felaktighet, är det upp till honom. Det finns dock en viss möjlighet att jag skulle skriva om det i min blogg – att han haft fel men nu raderat det (av ren feghet)…
Men en blogg är på något sätt en persons vardagsrum i cybervärlden. Om en person, anonymt, skriver ett mycket elakt personangrepp i en kommentar, tycker jag det är helt ok att bloggaren plockar bort det. Det gör jag utan dåligt samvete. Det är ingen mänsklig rättighet att spotta i mitt vardagsrum och inte att var elak mot mig. Däremot om en person i en kommentar tycker tvärtemot mig eller rättar något jag skrivit fel, det får självklart stå kvar. Det är liksom vitsen med kommentarer, bland annat.
Men när de är otrevliga och vidriga, bort med dem i papperskorgen.
Men en blogg är på något sätt en persons vardagsrum i cybervärlden. Om en person, anonymt, skriver ett mycket elakt personangrepp i en kommentar, tycker jag det är helt ok att bloggaren plockar bort det. Det gör jag utan dåligt samvete. Det är ingen mänsklig rättighet att spotta i mitt vardagsrum och inte att var elak mot mig. Däremot om en person i en kommentar tycker tvärtemot mig eller rättar något jag skrivit fel, det får självklart stå kvar. Det är liksom vitsen med kommentarer, bland annat.
Men när de är otrevliga och vidriga, bort med dem i papperskorgen.
N|: Å ena sidan förstår jag hur du menar. Men om du skulle ha gjort ett sådant inlägg och någon hunnit länka till det, hur skulle du förhålla dig till det då?
SprÃ¥kpolisen: Shit vilken anglicism. När jag först läste din kommentar tänkte jag ”haha, vem är det som har skrivit sÃ¥” och tänkte pÃ¥ nÃ¥gon av kommenterarena innan. Men sen ser jag att det är JAG som gjort det. Jag skäms och skyller pÃ¥ stress och trötthet. Jag hÃ¥ller pÃ¥ och ställer om till Kalifornien-tid redan nu :-)
Aronson: just sÃ¥ känner jag ocksÃ¥, att det är moget och modigt att visa att ”jag hade fel”.
RS: Jag hÃ¥ller med om att man har full rätt att redigera och/eller radera kommentarer. Det har jag gjort pÃ¥ den här bloggen och kommer förmodligen fÃ¥ tillfälle att göra det igen. Jag syftade främst pÃ¥ blogginlägg (alltsÃ¥ engelskans ”posts”).
N|: Å ena sidan förstår jag hur du menar. Men om du skulle ha gjort ett sådant inlägg och någon hunnit länka till det, hur skulle du förhålla dig till det då?
SprÃ¥kpolisen: Shit vilken anglicism. När jag först läste din kommentar tänkte jag ”haha, vem är det som har skrivit sÃ¥” och tänkte pÃ¥ nÃ¥gon av kommenterarena innan. Men sen ser jag att det är JAG som gjort det. Jag skäms och skyller pÃ¥ stress och trötthet. Jag hÃ¥ller pÃ¥ och ställer om till Kalifornien-tid redan nu :-)
Aronson: just sÃ¥ känner jag ocksÃ¥, att det är moget och modigt att visa att ”jag hade fel”.
RS: Jag hÃ¥ller med om att man har full rätt att redigera och/eller radera kommentarer. Det har jag gjort pÃ¥ den här bloggen och kommer förmodligen fÃ¥ tillfälle att göra det igen. Jag syftade främst pÃ¥ blogginlägg (alltsÃ¥ engelskans ”posts”).
Bra diskussion. Jag tycker att ett inlägg aldrig ska raderas. Det man kan göra om något känns fel är att använda överstrykningen. Alternativt att be om ursäkt för något klantigt man har sagt eller skrivit i ett senare inlägg som pekar på inlägget detta handlar om.
Att däremot ge sig på kommentarer och tänka sig att radera eller redigera dessa är en dödssynd har jag helt nyligen fått lära mig av Centerbloggaren Erik Hultin i bloggen HitOchDit.com.
Här är mitt inlägg för den som är intresserad.
Bra diskussion. Jag tycker att ett inlägg aldrig ska raderas. Det man kan göra om något känns fel är att använda överstrykningen. Alternativt att be om ursäkt för något klantigt man har sagt eller skrivit i ett senare inlägg som pekar på inlägget detta handlar om.
Att däremot ge sig på kommentarer och tänka sig att radera eller redigera dessa är en dödssynd har jag helt nyligen fått lära mig av Centerbloggaren Erik Hultin i bloggen HitOchDit.com.
Här är mitt inlägg för den som är intresserad.
Stefan: Jag hÃ¥ller med dig om man har all rätt att radera kommentarer/trackbackar. Men jag vill lägga till en brasklapp: man mÃ¥ste vara tydlig med varför man raderar eller redigerar ett inlägg. Det ska röra sig om pÃ¥hopp pÃ¥ person eller rena lagbrott och inte att man ”inte hÃ¥ller med” eller har en subjektiv Ã¥sikt om varför det var ett onödigt inlägg.
Jag förstÃ¥r att politikerbloggar och kända bloggare fÃ¥r utstÃ¥ en hel del spott och spe i kommentarerna. DÃ¥ tror jag att man ska system där man registererar sig som användare, kanske med viss karens och ett antal godkända kommentarer innan man fÃ¥r posta fritt. Men jag tycker nog att man alltid ska ge folk möjlighet att kommentera och/eller trackbacka – det är ju liksom det som hela bloggidén bygger pÃ¥.
Stefan: Jag hÃ¥ller med dig om man har all rätt att radera kommentarer/trackbackar. Men jag vill lägga till en brasklapp: man mÃ¥ste vara tydlig med varför man raderar eller redigerar ett inlägg. Det ska röra sig om pÃ¥hopp pÃ¥ person eller rena lagbrott och inte att man ”inte hÃ¥ller med” eller har en subjektiv Ã¥sikt om varför det var ett onödigt inlägg.
Jag förstÃ¥r att politikerbloggar och kända bloggare fÃ¥r utstÃ¥ en hel del spott och spe i kommentarerna. DÃ¥ tror jag att man ska system där man registererar sig som användare, kanske med viss karens och ett antal godkända kommentarer innan man fÃ¥r posta fritt. Men jag tycker nog att man alltid ska ge folk möjlighet att kommentera och/eller trackbacka – det är ju liksom det som hela bloggidén bygger pÃ¥.
PÃ¥ den tiden jag bloggade, när det bara hette ”nätdagbok”, raderade jag en enda gÃ¥ng ett inlägg. Det var mot mina principer att göra sÃ¥ men jag ansÃ¥g det nödvändigt. Jag ersatte inlägget med ett som förklarade att jag hade raderat ett inlägg och att det berodde pÃ¥ att det jag just hade skrivit var skit som jag borde veta bättre än att skriva.
Ibland vore det bra med alkolås på datorn.
PÃ¥ den tiden jag bloggade, när det bara hette ”nätdagbok”, raderade jag en enda gÃ¥ng ett inlägg. Det var mot mina principer att göra sÃ¥ men jag ansÃ¥g det nödvändigt. Jag ersatte inlägget med ett som förklarade att jag hade raderat ett inlägg och att det berodde pÃ¥ att det jag just hade skrivit var skit som jag borde veta bättre än att skriva.
Ibland vore det bra med alkolås på datorn.
Min erfarenhet är att hur intelligent och kunnig en person är direkt avspeglas i hur beredd han/hon är att erkänna att han/hon har fel.
Så et är klart man får radera om man vill, och det är bättre än att benhårt hävda att man har rätt när man är motbevisad, men att erkänna att man hade fel, och ändra sig efter detta är det enda riktigt vettiga att göra.
Tyvärr är få människor beredda att göra detta.
Min erfarenhet är att hur intelligent och kunnig en person är direkt avspeglas i hur beredd han/hon är att erkänna att han/hon har fel.
Så et är klart man får radera om man vill, och det är bättre än att benhårt hävda att man har rätt när man är motbevisad, men att erkänna att man hade fel, och ändra sig efter detta är det enda riktigt vettiga att göra.
Tyvärr är få människor beredda att göra detta.
Jag håller snarare med Monica. Visar sig ett inlägg vara just ointressant, så kan det inte i mina ögon vara särskilt allvarligt eller sänka förtroendet heller, om man tar bort det. Har det däremmot fått stort gensvar och andra har länkat så är det väl bättre att rätta.
Sen beror det ju även pÃ¥ inläggens karaktär. En dikt jag skriver just dÃ¥ alkotestet borde funnits, och som jag sen vill ta bort – ja, den menar jag att man fÃ¥r ta bort. Rakt av. Om man däremot hÃ¥ller pÃ¥ i Ã¥siktskören om nÃ¥gon eller nÃ¥nting, och har fel. Rätta.
En sak som jag däremot inte har någon som helst förståelse för är den där inställningen att allt i vilket fall som helst blir kvar (vilket det säkert blir, det är inte det), på någon jätteserver på KB, och därmed står det skrivet i skyn typ.
Bloggar är inte Mose stentavlor, och har den stora fördelen att de är fexibla, föränderliga och på sätt och vis opålitliga.
Det fÃ¥r man ta med i beräkningen. SÃ¥ även om JÄTTESERVERN – (Gud?), har sett dina tankar, sÃ¥ finns det alltid en möjlighet att ändra sig.
Jag håller snarare med Monica. Visar sig ett inlägg vara just ointressant, så kan det inte i mina ögon vara särskilt allvarligt eller sänka förtroendet heller, om man tar bort det. Har det däremmot fått stort gensvar och andra har länkat så är det väl bättre att rätta.
Sen beror det ju även pÃ¥ inläggens karaktär. En dikt jag skriver just dÃ¥ alkotestet borde funnits, och som jag sen vill ta bort – ja, den menar jag att man fÃ¥r ta bort. Rakt av. Om man däremot hÃ¥ller pÃ¥ i Ã¥siktskören om nÃ¥gon eller nÃ¥nting, och har fel. Rätta.
En sak som jag däremot inte har någon som helst förståelse för är den där inställningen att allt i vilket fall som helst blir kvar (vilket det säkert blir, det är inte det), på någon jätteserver på KB, och därmed står det skrivet i skyn typ.
Bloggar är inte Mose stentavlor, och har den stora fördelen att de är fexibla, föränderliga och på sätt och vis opålitliga.
Det fÃ¥r man ta med i beräkningen. SÃ¥ även om JÄTTESERVERN – (Gud?), har sett dina tankar, sÃ¥ finns det alltid en möjlighet att ändra sig.
Jag tycker att man i princip är kung över sitt eget rike, dvs bloggen, och fÃ¥r faktiskt sätta upp egna regler beroende pÃ¥ vem och vilka man anser sig skriva för. MÃ¥nga bloggare glömmer lätt bort att ”dagboken”faktiskt är till allmän beskÃ¥dan. Vilket bÃ¥de är till fördel och nackdel, beroende pÃ¥ vad man vill med sin blogg. Att nitiskt pÃ¥stÃ¥ att det ena eller andra är rätt känns som att göra det lite lätt för sig och enkelspÃ¥rigt. Man mÃ¥ste fÃ¥ ha rätt till att ändra sina värderingar och Ã¥ngra sig för saker man har skrivit och dÃ¥ det inte finns nÃ¥gra universala regler i bloggvärlden tycker jag att det beror pÃ¥ situation, vem som skrivit det och för vem som läst inlägget.
Jag tycker att man i princip är kung över sitt eget rike, dvs bloggen, och fÃ¥r faktiskt sätta upp egna regler beroende pÃ¥ vem och vilka man anser sig skriva för. MÃ¥nga bloggare glömmer lätt bort att ”dagboken”faktiskt är till allmän beskÃ¥dan. Vilket bÃ¥de är till fördel och nackdel, beroende pÃ¥ vad man vill med sin blogg. Att nitiskt pÃ¥stÃ¥ att det ena eller andra är rätt känns som att göra det lite lätt för sig och enkelspÃ¥rigt. Man mÃ¥ste fÃ¥ ha rätt till att ändra sina värderingar och Ã¥ngra sig för saker man har skrivit och dÃ¥ det inte finns nÃ¥gra universala regler i bloggvärlden tycker jag att det beror pÃ¥ situation, vem som skrivit det och för vem som läst inlägget.
Fast det är inte alltid som läsare tycker att det är bra att saker och ting får stå kvar. Jag fick rätt mycket kritik för att jag lät min postning om Lars Danielsson vara kvar på bloggen av folk som tyckte att jag skulle ta bort den, alternativt stryka känsliga delar.
När det handlar om kommentarer så är du ju enligt lag skyldig att ta bort saker som kan uppfattas om angrepp på andra, hot osv. Blogspot har en trevlig funktion som gör att man kan se att det funnits en kommentar, men att den är raderad av bloggägaren.
Öppenhet är väl alltid bäst annars. För det mesta så talar idiotiska kommentarer för sig själv.
Fast det är inte alltid som läsare tycker att det är bra att saker och ting får stå kvar. Jag fick rätt mycket kritik för att jag lät min postning om Lars Danielsson vara kvar på bloggen av folk som tyckte att jag skulle ta bort den, alternativt stryka känsliga delar.
När det handlar om kommentarer så är du ju enligt lag skyldig att ta bort saker som kan uppfattas om angrepp på andra, hot osv. Blogspot har en trevlig funktion som gör att man kan se att det funnits en kommentar, men att den är raderad av bloggägaren.
Öppenhet är väl alltid bäst annars. För det mesta så talar idiotiska kommentarer för sig själv.
”Ã… ena sidan förstÃ¥r jag hur du menar. Men om du skulle ha gjort ett sÃ¥dant inlägg och nÃ¥gon hunnit länka till det, hur skulle du förhÃ¥lla dig till det dÃ¥?” Jag skulle säga ”tuff skit” och rycka pÃ¥ axlarna. Jag menar – det finns en massa anledningar till att saker blir raderat. Nätet är dynamiskt. Försök att länka till en nyhet pÃ¥ Yahoo! fÃ¥r du se… de försvinner efterhand. Det är inget konstigt med det egentligen. I sin utsträckning menar du att om man startat en blog fÃ¥r man aldrig fimpa den? DÃ¥ försvinner ju inlägg liksom… Det innebär att jag – om jag tröttnar – ska avkrävas att behÃ¥lla mitt webbhotell och domännamn för ett par tusen och Ã¥r sÃ¥ att inte blogginläggen försvinner.
”Ã… ena sidan förstÃ¥r jag hur du menar. Men om du skulle ha gjort ett sÃ¥dant inlägg och nÃ¥gon hunnit länka till det, hur skulle du förhÃ¥lla dig till det dÃ¥?” Jag skulle säga ”tuff skit” och rycka pÃ¥ axlarna. Jag menar – det finns en massa anledningar till att saker blir raderat. Nätet är dynamiskt. Försök att länka till en nyhet pÃ¥ Yahoo! fÃ¥r du se… de försvinner efterhand. Det är inget konstigt med det egentligen. I sin utsträckning menar du att om man startat en blog fÃ¥r man aldrig fimpa den? DÃ¥ försvinner ju inlägg liksom… Det innebär att jag – om jag tröttnar – ska avkrävas att behÃ¥lla mitt webbhotell och domännamn för ett par tusen och Ã¥r sÃ¥ att inte blogginläggen försvinner.
Man äger sin egen blogg och får hålla sig med vilken raderingspolicy man vill. Men om man raderar inlägg och kommentarer där man förlorar en diskussion så tappar man mycket av sin trovärdighet. Det är bättre att erkänna att man har fel och ändra sig, eller erkänna att man var felinformerad (vilket faktiskt ofta är fallet).
Om man råkar skriva något man inte vill stå för så tycker jag att man kan radera det, eller ersätta det med en dementi.
Huvudsaken är egentligen att man klarar av att erkänna sin felbarhet. Då blir man trovärdig.
Man äger sin egen blogg och får hålla sig med vilken raderingspolicy man vill. Men om man raderar inlägg och kommentarer där man förlorar en diskussion så tappar man mycket av sin trovärdighet. Det är bättre att erkänna att man har fel och ändra sig, eller erkänna att man var felinformerad (vilket faktiskt ofta är fallet).
Om man råkar skriva något man inte vill stå för så tycker jag att man kan radera det, eller ersätta det med en dementi.
Huvudsaken är egentligen att man klarar av att erkänna sin felbarhet. Då blir man trovärdig.
För mig sjunker trovärdigheten för dem som deletar inlägg och tillhörande kommentarer. Självklart gör var och en vad den vill på sin blogg, men för mig sjunker förtroendet när jag märker att blogginlägg och kommentarer försvinner. De gånger jag själv kommenterat på deletade inlägg, tycker jag det är en form av censur som jag ogillar. Vad jag vet har det hänt mig hos ett par bloggare och då inte bara en gång utan flera.
Jag har hittills inte deletat något av det jag skrivit, rättat stavfel och liknande har jag gjort, men jag tror aldrig jag gjort någon större rättelser. Mina rättelser är gjorda som tillägg.
Jag tycker det är bättre med rättelser än att ta bort allt. Det visar att man står för vad man skriver.
För mig sjunker trovärdigheten för dem som deletar inlägg och tillhörande kommentarer. Självklart gör var och en vad den vill på sin blogg, men för mig sjunker förtroendet när jag märker att blogginlägg och kommentarer försvinner. De gånger jag själv kommenterat på deletade inlägg, tycker jag det är en form av censur som jag ogillar. Vad jag vet har det hänt mig hos ett par bloggare och då inte bara en gång utan flera.
Jag har hittills inte deletat något av det jag skrivit, rättat stavfel och liknande har jag gjort, men jag tror aldrig jag gjort någon större rättelser. Mina rättelser är gjorda som tillägg.
Jag tycker det är bättre med rättelser än att ta bort allt. Det visar att man står för vad man skriver.