Här är några av guldkornen jag snubblat över på Youtube på senare tid:
Via min kompis Wicke såg jag Sarah Montague göra slarvsylta av Jimmie Åkesson i BBC:s ”Hardtalk”. Hon är påläst, välartikulerad och respektfull, vilket gör det hela lite surrealistiskt med tanke på vilken skämskuddefaktor det här har. Nyckeln ligger i respektfullheten, Sarah gör aldrig Jimmie till åtlöje. Hon bara ger honom chansen att själv göra det och han tar den.
En dörrvakt som också tillhör värdseliten i kickboxning tar hand om en stökig idiot till gäst. Jag önskar att svenska dörrvakter var så här. (via Superpunch)
En fin historia av en kille som hittar ett gäng foton och skapar sig en bild av dem som tappat dem, och inleder en jakt för att hitta dem. Det är några av mänsklighetens finaste drag: nyfikenhet, kärlek, vilja att hjälpa folk. @byBalsam ska ha tack för tipset.
The RSA har nästan alltid intressanta saker, och börjar för mig bli lika viktigt som TED. Här förklarar Philip Zimbardo att det finns sex sätt att förhålla sig till tid, hur geografi påverkar vårt sätt att se tiden och hur vårt sätt att se på tiden påverkar vår politik och det samhälle vi bygger. Det är ett litet AHA-ögonblick för mig. Sofia tipsade.
Trailer för Sound of Music redigerad som en zombiefilm. Det är otroligt häftigt hur man med klippning och musik kan få den här glättiga filmen att bli en zombierulle (via Towleroad)
Jag håller med dig om intervjun med Jimmie Åkesson. Svenska intervjuer och debatter med sverigedemokrater bli lätt så känslosamma.
Och nog är han pinsam alltid. Fast jag måste säga att jag är lite imponerad över hur ledigt han pratar engelska…
Ledigt? Grammatiska och lexikala fel är legio (”in comparation with”, ”let to be members”, ”I think it was in the ’94”, ”necessary to make a possibility”, ”they cost a lost of more money”, ”we can help them more efficient”…), han verkar inte förstå skillnaden mellan ”d”, ”t” och ”th” (såväl den tonande som den tonlösa formen), för att inte tala om hans ”l” som nästan är pariodier på slaviska diton än engelska sådana och oförmågan att uttala ”z”-ljudet korrekt… och sen är prosodin helt fel, med konstiga betoningar och ”öh, uhm, eh” överallt.
Men han är inte lika hemsk som Fredrik Rheinfeldt, nej.
D:
Jag sa inte att han var duktig grammatiskt eller uttalsmässigt. Jag sa bara att han pratade ”ledigt”, det vill säga han stakade sig sällan och samtalet flöt på.
För övrigt verkar du ju vara expert på det här med engelska språket, kanske kan du då vara lite ödmjuk också och inse att alla inte är det.
A: Förlåt. Det är gement att ställa krav på svenskar som tror varann så duktiga, jag vet. Mea culpa.