Det var kusligt hur tonerna från högtalarna la sig över livsviljan som en blöt, varm, kvävande filt över en frusen kropp. Det var inte så mycket att jag fysiskt kände för att dansa ner i en älv eller fors, som att min själ sakta fylldes av ett apatiskt, nolltställt lugn och började upplösas. Jag såg avgrunden framför mig, och ändå vandrade jag likgiltigt framåt.
Näcken spelade inte käck dansmusik på fiol. Han spelade Enyatolkningar på panflöjt.
Den roligaste OCH sjukaste postningen ever.
(Och nu har vi druckit upp ditt Rioja och imorgon åker jag hem.)
Den roligaste OCH sjukaste postningen ever.
(Och nu har vi druckit upp ditt Rioja och imorgon åker jag hem.)
Den roligaste OCH sjukaste postningen ever.
(Och nu har vi druckit upp ditt Rioja och imorgon åker jag hem.)
Hahaha!
Jag haaaatar Enya!
Hahaha!
Jag haaaatar Enya!
Hahaha!
Jag haaaatar Enya!
Jag förstår inte. Men det var vackert sagt…
=)
Jag förstår inte. Men det var vackert sagt…
=)
Jag förstår inte. Men det var vackert sagt…
=)
Hahaha! Verkligheten överträffar dikten. Inget är så ondskefullt som panflöjtstolkningar.
Hahaha! Verkligheten överträffar dikten. Inget är så ondskefullt som panflöjtstolkningar.
Hahaha! Verkligheten överträffar dikten. Inget är så ondskefullt som panflöjtstolkningar.