Jag önskar det funnes någon bra översättning för ”bummed out” på svenska. Det är en väldigt precis beskrivning av hur jag känner mig idag.
Planen igår var en lugn kväll. Samla ett gäng, käka och ta ett par drinkar någonstans och sen se en film. ”Någonstans” visade sig vara TGIF, och ”en film” blev Iron Man. Som alltid när Andy och Wille är med, blev det stundtals en jargong som var väldigt ”How I Met Your Mother”. På det hela taget skulle det ha varit en av de där riktigt bra vårkvällarna, mm det inte vore för samtalet med mr P..
Han skulle egentligen ha varit med, men blev tvungen att ställa in. Jag överraskade mig själv med att säga ungefär så här:
”Vet du, jag träffar dig jättegärna, men som det är nu känner jag mig alldeles för på. Och vi känns alldeles för av. Det har snart gått elva månader sen vi träffades, och i år har vi setts två gånger. Jag tycker att det är kul att det händer bra saker i ditt liv, du förtjänar det. Jag fattar att du måste skörda det du sått under en lång tid. Men jag måste parkera bollen hos dig. Som jag sa, jag träffar dig gärna, men du får höra av dig när du har tid på riktigt.”
Wille och Sofia tyckte att jag var bra, tydlig och vänlig samtidigt som jag lämnade dörren öppen för honom. De korade mig till ”vinnare” i det hela. Well, jag antar att man teoretiskt sett kan klassas som ”vinnare” efter att ha fått sju rätt på lotto bara för att se kupongen blåsa iväg i vinden.
Teoretiskt sett kanske jag kan hitta den där kupongen om jag bara har tålamod, men jag tills dess tänker jag fortsätta spela på nya lottorader.
Låter vettigt. Men det är en sak jag inte förstår. Elva månader sedan och två gånger i år, det går ju inte ihop…?
A: Vi har dejtat sen juni förra året, men träffats rätt få gånger. I år har vi bara setts två gånger. Som sagt, han har en rätt mäktig karriär att fokusera på. Oh well. Det går inte att vinna hela tiden.
Finns inget att klaga på där.
Tycker att det var en vinst, helt klart.
Jag tycker nog att du gjorde rätt. Dessutom lät det vänligt och bra :) Klart att man måste bry sig om karriär och möjligheter, men privatliv är trots allt viktigare (IMHO).
Kanske var det mycket resande involverat(?), men är man i samma stad borde man ju kunna träffas mer än 2 ggr på 4 månader om man verkligen är intresserad. Ni kanske inte kommit till tillräckligt långt, men man kan ju bara träffas: han arbetar / du läser bok. Inte optimalt men i alla fall något.
Se det som en vinst, men det är bra att du går vidare med nya lottorader.
@Sandra: haha. men jag har ju inte fått kvittera ut den. Oh well.
@Nick: Fällan var just att vi inte kommit tillräckligt långt. Jag skulle inte heller vara redo att ge upp mitt älskade, älskade heltidsjobb, mitt instruerande eller något annat av mina stora intressen för att ha tid att dejta någon. Samtidigt är det lätt för mig att säga så, jag har ju lite fritid när jag faktiskt kan träffas. Hur som helst så vet man aldrig vad livet har på lut …