Jag har nu bott i min lägenhet i ett år. Jag har betalat avgift och räntor och amorterat på mitt lån. Inte för att det märks speciellt mycket att man amorterar 1500 i månaden när lånet är på 1,7 miljoner, men det är en form av sparande.
Den stora förändringen är att jag nu har ett hem till skillnad från förut då jag hade ett ställe att sova på. Nu har jag en fristad där jag verkligen trivs och känner mig trygg. Då sket jag i vilka möbler jag hade, nu går jag och letar efter precis rätt tavla att sätta upp på väggen. Jag kan fortfarande komma innanför dörren och undra när någon ska komma på mig, när ska de hoppa fram och skratta ”haha! trodde du verkligen att det var din lägenhet på riktigt? idiot!”. Det är svårt att fatta att det är mitt eget.
Bland det bästa som finns så här i december lördag eftermiddagar, en sen eftermiddag när solen gått ner. Jag tänder bokhyllan och ljusen, slår mig ner i min favoritfåtölj med en Balvenie (galet bra fynd på Heathrow: två enlitersflaskor för 50 pund!) och lyssna på en bra jullåt. Det enda som saknas är Jake som sitter i soffan, också han med en whisky. Vi är helt tysta, och lyssnar.
Vi lyssnar antingen på Röyksopps version av ”O Helga Natt” (tack fina Gangster för tipset!)
Le Cantique de Noël by Röyksopp
… eller på Peter Autys ”Walking in the air”. Den är mättad med en sagostämning som andas Trolltider och Harry Potter och Bröderna Lejonhjärta. Jag älskar artikulationen.
… eller på ”Pie Jesu” (här med Moto Boy – hur otippat är inte det?)
Den här julen kommer att bli mycket fin. Jag hoppas att den blir det för dig också.