Jag vet inte riktigt vad Kristoffer Viita på Expressen vill säga med sin kolumn ”Så fjollig som en mjölk”.
Kokar vi ner det till något slags poäng så är Kristoffers problem följande:
[…] bögarna i Milk är flamboyanta på ett sätt som en straight publik redan har vant sig vid att se: som försnällade versioner av heterosexuella.
För att exemplifiera tar Kristoffer upp Anthony Hegartys (vem fan är det?) kritik mot att Sean Penn spelar Milk ”fjolligt”.
Problem: Sean Penn spelar Milk fjolligt.
Lösning: Sean Penn borde spelat Milk ”straightacting” (too … many … puns …)
Det hade bättre om bögarna varit hårdföra homos som Kristoffers exempel: Omar Little i The Wire.
Det hade kunnat vara relevant kritik. Det händer alltför ofta att skådespelare använder sig av stereotyper för att porträttera bögar.
Kristoffer Viitas inställning reduceras dock till samma fjollhatande nivå som nyutkomna bögar ofta hyser av det faktum att Milk är baserad på verkliga personer. Verkliga personer som i vissa fall fortfarande lever, i andra finns på film. Sean Penn använder sig av ”method acting”, och tittar man på klippen av den verklige Harvey Milk i Youtube-klippet nedan känner i alla fall jag igen rörelsemönstret och sättet att prata från Sean Penns porträttering. Milk var alltså, enligt Kristoffer och Anthony Hegarty (allvarligt – vem fan är det?), fjollig och det är dåligt att porträttera honom så.
Det är helt enkelt en omskriven variant av ”Micke, man kan inte tro att du är bög för du är så normal”. Gäsp.
I min värld har Sean Penn gjort ett fantastiskt jobb med att fånga nyanserna hos Milk utan att spela över. Människor har många lager, och so what om Harvey Milk var fjollig? Det gör honom inte till en sämre människa, sämre hjälte eller sämre bög.
Andra bloggares inlägg om expressen, kristoffer viita, harvey milk, milk, sean penn, fjollfobi, homorelaterat
Hint: Antony (stavas utan h) and the Johnsons
Fan vad bra du är.
Jag… har så många argument och resonemang men du har liksom gjort det åt mig. Tack.
Try to say ”straightacting” with a dick in your mouth….
Det är tydligt att du valt att missförstå min text med mening. ”Allvarligt – vem fan är det?” Ja det står ju faktiskt i texten, Hegarty är sångare i Antony and the Johnsons. Ett populärt band.
”För att exemplifiera tar Kristoffer upp Anthony Hegartys (vem fan är det?) kritik mot att Sean Penn spelar Milk “fjolligt”. ”
Svar: Nej. Jag tar upp Hegartys kritk som går ut på att Sean Penn maskerar sin egen fåfänga med ett patos för homosexuella rättigheter. Men här har du förstår förenklat mitt resonemang.
”Lösning: Sean Penn borde spelat Milk “straightacting””
Svar: Var står detta i min text? Förklara det så kan vi prata om det.
Jag vet inte om min text blev lite otydligt, den kortades ned lite – i Urspungsversionen tog jag upp ”Patrik 1,5” som exempel också, men poängen är inte att det är fel att vara fjollig. Däremot är det fel att utnyttja en alltför överanvänd bild av en marginaliserad grupp för att vinna en Oscar. – Särskilt om man inte tillhör gruppen själv. Det finns ingenting med det som är utmanande, normbrytande eller ens intressant.
Det är som att måla ansiktet i negersmink och vinna en oscar för att ha porträtterat en melonhungrig slav. Vi har ju sett det tusen gången förut, till skillnad från Omar som är one of a kind. Du läser in saker som inte står i min text när du säger att jag förespråkar ofjollighet. Harvey Milk var säkert ättefjollig och en jättefin kille. Men jag tycker inte att Sean Penn är det.
Oj vad många stavfel det blev. SRY
Sanslöst att man kan uppröras över sådant här och missa t ex att ingen i filmen har sex, eller att det förekommer exakt en flata i hela rullen.
(Förresten: Mickes poäng med vem-fan-kommentaren kanske var att ifrågasätta att Hegartys kritik är relevant. Kan tänka mig att New York Magazine ringt runt flera dussin hbt-profiler innan de hittade nån som ville/orkade kritisera filmen…]
Lite sent ute här men…
Malte: Hegarty blurbade ur sig det där i en tvåsidors intervju som i stort handlade om honom och hans nya skiva. uttalandet om Milk var alltså inte något resultat av en rundringning.
Och åter igen refererar jag till min ursprungstext. Där nämner jag att den enda flatan i filmen får lika lite utrymme som en svart person i en high school film (därav slutklämmen).
bra talat.
@Mats @Julia: tack!
@Globetrotter: ungefär så, ja.
@Kristoffer: När det gäller Anthony så säger Malte ungefär vad jag känner. Oavsett vad så är din artikel redigerad på ett sånt sätt att för mig är väldigt lätt att göra min tolkning (och, av kommentarerna att döma är jag inte ensam) och svårt att göra den tolkning du menade. Jag vidhåller fortfarande att det inte finns någon som helst poäng i att skälla på Sean Penn när han gör en karaktär porträttlik. Hela din poäng faller liksom med att Milk faktiskt var fjollig. I min värld hade det varit värt all kritik i världen om han straightat till Milk.
Jag har inte sett Patrik 1,5 och kan inte kommentera den. Jag tycker dock att hur de än spelar i filmen så är det inte dit kritiken ska riktas. Det är istället journalistkåren som begår det värsta normaliseringsbrottet när de alltid fokuserar på ”hur var det att kyssa en kille?” i intervjuerna. Eh?
Anyhow, om din text har slaktats så hårt borde du fått läsa den innan den gått live. Och om det här var resultatet, så hade i alla fall jag vägrat dem publiceringen – för uppenbarligen är det mycket lätt att feltolka dig.
Antony Hegarty är skyldig till att ha skapat ett par av 2000-talets bästa skivor. Rösten påminner om Nina Simone, kroppen påminner mer om en rugbyspelares. Lätt värt att kolla upp. http://www.youtube.com/watch?v=S-NziGE6DVY
Hans egen framtoning är inte så macho, heller.