Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.
Om bloggar, bloggande och bloggliv
Jag skulle bara ta en liten time out, men halkade och det blev en lång. För varje gång jag tänk börja ökade prestationsnivån lite. Så nu måste jag skriva ett episkt fyndigt, roligt, smart, härligt, berörande blogginlägg.
Det tar jag udden av genom att bara säga: Hej, jag är tillbaka.
Jag har länge haft som avsikt att a) rensa ut och uppdatera min länklista, b) installera lite nya plug-ins till WordPress och c) göra om utseendet på bloggen.
a) Min länklista kommer som mest att innehålla 20 av de bloggar jag läser oftast, och nya bloggar där är finaste Julia, Helena, Elin och Sakine. En annan härlig nyhet är att Pojkfröken är tillbaka.
Jag har sedan länge haft en kategori i Google Reader jag kallar ”Bloggtjyrkogården” (efter tre månader utan inlägg hamnar bloggarna där). Istället för att radera flödet från bloggar som läggs ner lägger jag dem där i hopp om att de någon gång ska återuppstå, ungefär som Pojkfröken. Andra minnesvärda bloggar som ligger där: Gycklargruppen, Agaton Blixa Stolpe, Dyslesbisk (saknaden blir dock mindre av att jag kan följa @fredrikw på Twitter), Runkbloggen och Therapeutic Pictionary. Det är bloggar jag fortfarande kan gå tillbaka till för att läsa inlägg och bli road, gråtmild eller inspirerad.
I Bloggtjyrkogården ligger också några personliga bloggar som jag följt. Jag undrar vad som hände sen med de människorna. Som Ellen Glasell. Eller Stan. Elin från Bara Elin.
b) De plug-ins jag installerat är några av dem som Simon tipsar om i ”18 fantastiska plug-ins för WordPress som du antagligen inte använder”. Bland annat ”No Follow Free” för att ge länkkärlek till dem som kommenterar ofta och ”Backtype Connect” för att även få med Twittrade och Facebookade kommentarer på inlägg. Och så EMO Vote, som är ett sätt att snabbt kommentera ett inlägg genom att klicka på ett alternativ när man inte orkar skriva.
c) Jag har för första gången lagt ut pengar på ett tema. Jag köpte Thesis, och jävlar vad verkar vara värt pengarna. Om någon är intresserad av en recension så kan jag skriva en när jag använt det ett tag.
Andra bloggares inlägg om wordpress, bloggande, bloggtjyrkogården, metabloggande, thesis
Jag har en sektion i min Google Reader som heter ”Bloggtjyrkogården” dit jag förpassar flöden från bloggar jag följt men som inte längre är aktiva. Till skillnad från hundar och barn som begravs, blir jag glad när saker jag lagt här kommer tillbaka.
Dagens återuppståndelse är (drum roll, please) … Pojkfröken.
Fast jag vet inte om jag ville veta det där om tvättstugerunkare.
Updated July 30th.
During the last month, Twitter users have been afflicted by a bug that unfollows all the people following them, as well as the people the afflicted users are following. The only protection right now is backing up your Twitter account (or rather, your ”following” and ”followers” lists) with a service like Tweetake.
Yesterday morning my Twitter timeline all of a sudden seemed to have frozen. I was following 340+ people, but all I could see the last five hours was my own recent updates. It was as if all the people I was following had gone quiet (it’s a strangely eerie feeling, by the way).
Doing a quick search on Twitter’s help forum, I realized I wasn’t the only one. It seems like this is a bug that’s been showing up since end of May. The cause is unknown (at least Twitter isn’t commenting on it) but it seems that the real problem is that your account stops following people, and people stop following you.
Another side effect of this seems to be that you disappear from Twitter’s ”Find People” feature.
Some users have reported that this got fixed. However, it seems like it isn’t thanks to Twitter fixing the accounts. It’s rather a random thing just as the bug causing this. For some people, the problem goes away and then re-appears, others report frozen timelines for weeks.
Since Twitter is neither responding, nor (from what I can tell) actively doing something to help the individual users afflicted by this bug, the only thing you can do is the quick and dirty fix: re-follow all the people you were following, and ask them to re-follow you. This will leave your account with false numbers (see list of symptoms below), but it’s either that or hoping that Twitter actually fixes the problem anytime soon (or at least comments on it). If you were following several hundred people, re-following everyone will be an arduous task. Having a list of people you’re following makes it a bit easier. Tweetake is a service that takes all your tweets, your followers and the people you’re following and exports them in a comma separated file (can be opened in Excel, Google Docs or Open Office Calc). You still will have to re-follow the people manually, one by one, but at least you will have the list to get you started.
Symptoms of frozen timeline/lost followers issue:
EDIT: another symptom might be that a day or two before this happens, you might be unable to post tweets through applications like Tweetdeck or through Twitter’s own web interface. Once you go to the web site, log out, and log in again you are able to post.
EDIT: during the last 24 hours, Twitter seems to have corrected the following/followers counts – which leaves people with ”Frozen Timeline”-issue with 0 followers, 0 following. ”Frozen Timeline” is not an issue of frozen timeline, it’s an issue of Twitter dropping relationships which is a disaster. Still no public comment from Twitter about this.
EDIT: I don’t recommend starting to refollow people anymore. Twitters spamdefenses will disable your account for ”suspicious activities” as starting to follow many people at once and not having many followers is something they attribute to spam accounts. Twitter can restore the list of people you were following, but not those who were following you (which sucks). You have to file a request in the support form (which is surprisingly hard to find): http://tr.im/uIqd
EDIT: It seems that Twitter is having more problems regarding followers/following. Some users can’t start following people, some can’t get new followers. Twitter are aware of the latter, but there doesn’t seem to be any solution as of yet.
(And if you used to follow me on Twitter, please add me again – @kazarnowicz)
Låt oss prata Twitter-fenomenet #followfriday, eller #FF som det – helt oironiskt1 – förkortas.
Det handlar om att skicka ett tweet för att rekommendera twittrare som avsändaren tycker att andra bör följa. Ett klassiskt exempel ur verkligheten (jag låter avsändaren vara anonym, eftersom jag inte är ute efter att peka ut en specifik person):
#FF @Birming @JoakimHager @stroemberg @teliaiphoneblog @jan_guillou @brinkenfeldt @stefanronge @henke @JesperAstrom @Hammarstrand @Tindra66
Här har vi alltså en användare som tycker att jag ska följa 11 olika twitterkonton. Eh, okej?
”Vadå, är det inte skäl nog att jag följer dem, menar du?”
Om jag ska vara elak är avsändaren en självgod jäkel som tror sig ha så pondus/bra smak/karma, att det räcker med att endast nämna vilka twitternick som är intressanta, för att även andra ska börja följa dem. Dagens tips: Vore jag intresserad av att följa dem du följer så skulle jag bara ta en titt på vilka du följer i din Twitterprofil.
Men det är ju en komplimang!
Javisst. Att vara ett av elva upprabblade twitternick i ett innehållslöst meddelande får mig att känna mig lika utvald och speciell som att få ett massutskickat SMS som säger ”God Jul önskar xxx”. Jag har fått bättre komplimanger framsluddrade vid stängningdags på krogen.
Som mottagare säger det mig inte heller något. Meddelandet är innehållslöst och jag har sett ”mejlreklam” för kukförlängning och hårdare orgasmer med mer intressant/fyndigt innehåll än #followfriday-tweetar. Att spamma mig och alla andra av dina followers för att vinna karmapoäng bland folk du följer har en motsatt effekt på din karma hos mig och resten av dina tweeples.
Därmed inte sagt att #followfriday är en dålig sak. Det skulle kunna vara ett bra sätt att tipsa andra om vilka twittrare som är värda att följa genom att ge ett eller två namn med motivation. Så här:
Listor av människor kan vara relevant om man sätter dem i något slags kontext. Till exempel:
Nästa fredag hoppas jag få massor med tips på intressanta människor att följa, och mindre #ff-spam.
1 FF kan också betyda ”fist fuck” och kan således även användas som en dubbeltydighet. Ex: ”#FF politiker som gråter i talarstolen innan de ger Quisling ett svenskt ansikte: @federley”
Andra bloggares inlägg om twitter, #followfriday, #ff, spam, twitteretikett
Jag har länge varit ett fan av projekt som ”Post Secret” och ”Found”. Det här brevet som en mash-up av de bägge. Vem är det som har skrivit det? Vad inspirerade honom till att skriva den här listan? Vem är Steve? Blev han någonsin cool i sina egna ögon? Fick han flytta till en storstad?
Det är det här som har legat till grund för mitt nya projekt. För när folk söker på internet avslöjar de, i de flesta fall omedvetet, saker om sig själva. I några ord delar de med sig av hemligheter på ett anonymt sätt, och deras hemligheter har lett dem till min sajt.
Några rader som berört mig och fått mig att fantisera kring vad som lett till dem:
”hans ögon blev svarta av åtrå”
”sårat min tjej omedvetet”
”bli av med homosexualitet”
”min kille ignorerar mig i skolan”
”vad händer, kuken vänder mellan dina tänder”
”hur överlever man skuldkänslorna om man orsakat en annans död ”
”hur man slår ner en vuxen”
”att vara föräldrar för bög”
Under tiden jag legat inne i den medicinska studien har jag förverkligat ett projekt jag haft i huvudet länge, och nu finns Sökordspoesi.se. Där kan du och alla andra bidra med sina egna googledikter, eller bara korta fraser som människor har använt för att hitta till din blogg, och som har berört dig på något sätt. Det är enkelt, du behöver bara en blogg och Google Analytics. Du får gärna länka till Sökorspoesi och sprida ordet vidare.
Andras blogginlägg om sökordspoesi, googledikt, post secret, hemligheter
Idag gjorde jag en inventering i min nätvaro och publicerade äntligen sidan jag kan länka till nästa gång någon på Qruiser frågar ”Vem är du då?” eller ”Vad gör du på fritiden?” eller någon annan av de tusen och-bilen-går-bra-frågor jag ibland får från folk som inte riktigt kan komma på mer fantasifulla frågor.
Jag är grymt nöjd med sammanfattningen, men mest nöjd är jag med det fyndinga namnet ”Mickellanea”. Jag var förmodligen göteborgare i många av mina tidigare liv.
Andra bloggares inlägg om mickellanea, åsiktstorped, micke kazarnowicz
Idag gjorde jag en inventering av min nätvaro och ställde mig återigen frågan om privat vs professionell. Vi kan sammanfatta det så här: ”Hur privat kan man bli på Facebook när man har kunder bland sina Facebook-vänner?”
Det började med bloggar, fortsatte med Facebook och är mer aktuellt någonsin med svensk-explosionen på Twitter. Jag har tagit aktiv ställning i den här frågan för länge sen, så att jag ställde mig frågan idag var mest en statuscheck på om mitt beslut håller. Och det gör det: Idag har jag formaliserat mitt ställningstagande genom att strukturera om lite här på bloggen. Men mer om det i ett annat inlägg.
Så här såg gränsdragningen ut för mig när jag inledde mitt yrkesliv:
Jag blandade sällan mitt arbetsliv med mitt privata dito. De närmaste arbetskamraterna kände till min familjesituation ungefär på nivån ”bekanta”, medan andra professionella kontakter på sin höjd visste var jag bodde.
Med sociala nätverk, bloggar och olika online-communities i olika intressesfärer är det svårt att hålla den åtskillnaden, såvida man inte gör allt under pseudonym eller låser allt sitt innehåll så att bara ens godkända vänner kan se det – och sedan håller ett vattentätt skott mellan vänner och professionella kontakter. Jag tror att det i längden blir ohållbart, dels för att det mesta kommer ut ändå i ett samhälle som blir mer och mer transparent, och dels för att det är en mycket steglös skala mellan vän – bekant – professionell kontakt. Att neka någon som man tycker är en ”professionell kontakt” att vara ens vän på Facebook är faux pas, och enda sättet att undvika situationen är att undvika de sociala nätverken.
(Ett sidospår: Bögar som använder Qruiser har, oftast ofrivilligt, mött den här problematiken för länge sedan. Har man surfat in på en profil och ser en helnaken bild på någon som man annars mest sett i kostym vid kundmöten gäller det att kunna hantera situationen. Och då har vi ändå kvar det något mer pikanta scenariot att sitta och sexchatta med någon, bara för att efter ett tag få en bild och inse att man snackat intima sexdetaljer med någon som jobbar på ett partnerföretag.)
Samtidigt har relationerna även i ”det verkliga arbetslivet” blivit mindre strama; Avståndet mellan ”personligt” och ”professionellt” har minskat betydligt. För personer som använder sig av sociala nätverk som Facebook skulle jag vilja säga att avståndet har försvunnit helt. Ungefär så här:
Mitt beslut kring min nätvaro och mina sociala nätverk kan visualiseras så här:
Att följa mig på Twitter, eller att bli min vän på Facebook är samtidigt ett beslut att ta ett kliv in i området mellan ”professionellt” och ”personligt”. Mina statusuppdateringar kan lika gärna innehålla en personlig detalj, som ett länktips i yrket. Väljer man också att läsa min blogg får man räkna med att man ibland hamnar i området ”privat”. På samma sätt som jag utgår från att personer i min närhet kan hantera svaret till frågor de ställer, räknar jag med att de kan hantera information om mig som privatperson som de aktivt letar upp på min blogg.
Har du funderat på hur din nätvaro påverkar avståndet mellan dina sfärer?
Andra bloggares inlägg om facebook, twitter, sociala nätverk, privatliv, personlig sfär, gränsdragning
Sen är det tråkigt om vanliga bloggar blir ledsna
– Lisa Bjurwald talar ut i Medievärlden om sin fadäs med att i en DN-ledare peka ut alla bloggare som en bunt hatiska särskrivare.
Andra bloggares inlägg om citat, lisa bjurwald, dn, bloggosfären
Det är inte bara Dexo som är tillbaka på Looking for Messiah. Numera kan du också hitta Pojkfröken där.
Andras blogginlägg om dexo, pojkfröken, looking for messiah
