QX har fått konkurrens

Konkurrensen på tidningsmarknaden är stenhård. I Göteborg såg jag att Anders Öhrman har fått hård konkurrens – kanske framför allt när det gäller innehåll. Denna tidning återfanns i en Presstop-butik:

Tidningen om Väder
Tidningen om Väder

Skämt åsido, det finns riktigt bra livsstilsmagasin som riktar sig till bögar. Jag hoppas att det finns minst lika bra som riktar sig till flator. Jag tror att det är svårt att göra ett och samma som riktar sig till hela HTB-samhället. Här är samma grej som när det gäller programpunkterna på Pride: HBT-samhället måste våga stå enade utåt, men vara diversifierade inåt och erkänna att ibland har bögar och flator nästan ingenting gemensamt, och ibland har de massor. Liksom homosexuella och transpersoner. Hur som helst, varje gång Winq landar i brevlådan blir jag jävligt glad. Den kommer bara ut varannan månad, men i gengäld innehåller varje nummer mer substans än QX i Anders Öhrmans tappning lyckas åstadkomma på ett år.

Winq
Winq

Stockholm Pride 2010: höjdpunkterna och skämskuddarna

Det är lite mer än en vecka kvar till Stockholm Pride 2010. För dig som vill vara säker på att pricka de sevärda programpunkterna och ha med dig skämskudden de gånger den behövs; här här mina tips.

Årets höjdpunkter
Prideparaden
En svårslagen punkt, och den enda stund på året då alla som ingår i HBTQ-paraplyet verkligen är fria att vara sig själva på stan utan att ifrågasättas eller behöva förklara. Frihet. I år går paraden från Ringvägen/Zinkens väg (vägen som leder till Tantolunden och stället där Pride Park legat tidigare år), längs Hornsgatan, över Slussen och Skeppsbron till Hamngatan och sedan längs Strandvägen ut till Sjöhistoriska (karta över paradvägen). Som uppvärmning och inspiration kan du titta på min samlinga av fotografier från Prideparaderna 2006, 2007, 2008 och 2009.

Prideparaden 2007
Prideparaden 2007

Magdalena Ribbing invigningstalar
Ett utmärkt val av invigningstalare. Jag tror att det kommer att bli det mest spännande talet sedan Jan Guillou invigningstalade 2006 (dessutom efter ett uttalande om att det inte fanns bögar på 1600-talet, vilket han formellt har rätt i). Som uppvärmning kan du läsa Magdalena Ribbings svar på etikettsfrågor som rör homosexuella par, som Fem flator har gjort en utmärkt sammanställning av.

Pride goes 90’s
Förra årets höjdpunkt i Pride Park var, förutom Bungy Jump-kranen,  just 90’s-kvällen. För oss som är uppväxta med disco där Dr Alban sjöng ”No coke, no heroin, no hasch hasch, no amfetamin” och Haddaway frågade ”What is love” är det ett ”kära dagbok”-moment när de två gör en duett på scen. Att E-Type avslutade kvällen och dessutom visade på humor och självironi var grädden på moset. I år ser jag fram mot Sash! Glad eurotechno när den är som bäst. Här är en megamix som uppvärmning:

Pride House
Mycket tack vare Pride Parks flytt till Sjöhistoriska hoppas jag att Pride House får ett uppsving i år, framför allt bland bögarna. En av de viktigaste utmaningarna för Pride House för att lyckas locka mainstreampubliken är att våga separera etiketterna. Att Stockholm Pride utåt håller ett HBTQ-perspektiv förhindrar inte att man inåt separerar etiketterna. Det är snarast en nödvändighet om man vill undvika att Pride House på sikt blir flatborgen och Pride Park, well, bögparken. Några punkter jag tror blir intressanta: kyrkan diskuterar om de kan godkänna polyamorösa familjebildningar, rullstolsteknik för normalhandikappade, hjärnforskning och homosexuella hjärnor och så klart mitt, Carlos och Finns samtal om bögar, raggning och vem som har makt (som tyvärr krockar med Immanuels ”Bög utan kuk” som jag himla gärna velat se). Som uppvärmning: läs ett inlägg om raggning på Qruiser och ett om min kroppsbild som jag skrivit.

Årets mest omdebatterade
Pride Park flyttar till Sjöhistoriska. Visserligen kommer det att gå direktbussar varje kvart (som dock inte är inkluderade i entrén, vilket kommer att ställa till det för turister) från Sergels Torg till Sjöhistoriska och tillbaka, och man kan alltid åka med SL:s reguljärtrafik, men jag tror ändå att det innebär att färre kommer att besöka parken på off-tider. Jag tror att flytten som helhet är positiv för parken, eftersom både yta och omgivning är mer fördelaktigt än Tantolunden, men det kommer att ta ett par år att arbeta in det ordentligt och få bort alla barnsjukdomar. Alla kommer att ha en åsikt om det, och det kommer att vara ett av årets mesta samtalsämnen. Som uppvärmning: ta en promenad på Djurgården och bekanta dig med området om du inte redan varit där, eller gör en virtuell promenad med Eniros gatuvy.

Årets meh
”Schlager-kvällen”. Den dog med buller och bång 2008, när Edward af Sillén körde sin sista show. Om du har förhoppningar om att det ändå ska bli bra i år ska du tänka på att Pride under förra året gick back med 2,5 miljoner och därmed tömde samtliga buffertar. Namnen man lockar med till denna kväll kan bara tilltala schlagerfantaster från Örkeljunga som för första gången besöker ett Pridefirande. Som uppvärmning: googla Safura, Hera Björk, NEO, Jenny Silver och Hanna Lindblad, för de är locknamnen till ”schlagerkvällen”.

Årets sekundärskamchock
Trodde du att det inte kunde bli pinsammare än 2007, när Cissi Ramsby och 6AM sjöng ”I’m gay”? Tänk om. I år gör Bonde-Peter och Anki Bagger den officiella Pridelåten. En föredetting och en dokusåpakändis som vägrar släppa taget om rampljuset kommer att ta skammen till nya höjder. En pikant detalj är att Bonde-Peter inte gillar Pride (eller han ”fattar inte grejen med det”). Som uppvärmning: ta dig igenom dessa svenska Idol-auditions. Upprepa tills du inte känner någon sekundärskam alls. Du är nu redo att se Anki Bagger feat. Bonde-Peter på scen.

Kristna som ber om ursäkt i Prideparaden

Chicagos pridefirande hölls för någon vecka sedan. Deras prideparad hade en kristen församling som åskådare. Det i sig är inte ovanligt, däremot var deras budskap det. Istället för budskap som hotar med helvetet, skärselden och evig plåga om man inte gör bot (tänk Maranata i Stockholm, Livets Ord i Göteborg eller Phelps församling i USA) bad de om ursäkt. Emanuel Karlsten, tidigare webbredaktör på tidningen Dagen och därför nätverkad inom de svenska frikyrkorna, frågar på sin blogg om inte svenska kristna borde ta efter: ”Kanske borde vi säga ”förlåt”?

Det är en fin tanke. I teorin. I praktiken kommer det inte att fungera.

Pridefärger i regnvåt asfalt
Pridefärger i regnvåt asfalt

Jag tror inte det. Ett ”förlåt” är nämligen inte bara en ursäkt, det är också ett löfte att man inte ska göra om det man ber om ursäkt för. Utan det löftet är ”förlåt” bara tomt och hånfullt självförhärligande.

De flesta kristna som har något mot homosexualitet brukar säga ”Vi älskar individen, men fördömer handlingen”. Beroende på hur konservativ och bokstavstrogen Bibeln församlingen är, kan ”handlingen” vara allt från att öppet erkänna att man är homosexuell (utan att vilja omvändas/botas) till att ha sex med en person av samma kön. Hur som helst spelar det mindre roll hur konservativ man är om man har denna inställning, för oavsett vad säger man ”vi älskar individen, men fördömer homosexualitet”. Friheten att vara den man vill utan att få leva som man vill är som friheten att vara svart så länge ens hudfärg är vit.

Så vilka församlingar lämnar det här som kan be om ursäkt? De som redan välkomnar homosexuella fullt ut. De som inte har något att be om ursäkt för i det här sammanhanget. Enskilda individer som är med i de konservativa församlingarna kan be om ursäkt hur mycket de vill, deras ”förlåt” blir inte allvarligt menade förrän de aktivt börja jobba för att förändra sin församling (alternativt lämnar den).

Det finns inga gråzoner här. Det finns få personer som skulle tycka att det var okej att vara med i en församling som tycker att rödhåriga inte ska få gifta sig, eller att lite invandrarfientlig tolkning av Bibeln är okej för att församlingen står för så mycket annat bra. Du har ett val, och ditt val att vara med i en homofob församling blir inte rättfärdigat bara för att du ber om ursäkt i Prideparaden.

Vinn veckopass till Stockholm Pride

Reklam på bloggen. Jag har fått förfrågningar förut, och jag har funderat på hur jag ska ställa mig till det. I de flesta fall skulle renodlad reklam kännas konstigt. Därför avstår jag till exempel från Google Adwords och liknande reklamsystem (lyxen med att ha en egen installation av WordPress). Jag har inte bloggen för att tjäna pengar på den.

När Swedbanks kampanjansvariga för Pride hörde av sig föll en pusselbit på plats: jag gör reklam när budskapet är relevant, när avsändaren känns renhårig och när jag kan göra situationen till en win-win-win för alla tre parter: mig, mina läsare och avsändaren. Som i det här fallet.

Så här skriver Swedbank:

Som stolt sponsor av Pridefestivalen har Swedbank en tävling där ni kan vinna två veckopass genom att designa det snyggaste bankkortet. I juryn sitter den ena halvan av designerparet Simon och Tomas. Tomas kommer att avgöra vem av er som skapat det snyggaste, coolaste eller mest imponerande bankkortet. Välj ut din favoritbild och var med och tävla här: www.swedbankkampanjer.se/pride

Har du inga bilder får du gärna använda dig av mina foton på Flickr (t ex Pride 2006, Pride 2007 och Pride 2008). Jag har använt en av de bilderna på mitt bidrag:

Bankkort med Prideflagga
Mitt bidrag till Swedbanks tävling

Jag är så klart nyfiken på hur du som bloggläsare uppfattar det här. Du får gärna berätta i kommentarerna. Eftersom jag för det här får två Pride-pass, men bara behöver ett själv, så lottar jag ut ett veckopass till Pride till en av er som kommenterar senast söndag 4 juli.

Jag = het gymhunk

Det är snart Pride, och i år finns en extra stor anledning att ta sig till Pride House i Kulturhuset; Jag, Carlos Diaz och Finn Hellman kommer att prata om makt och raggning på nätcommunities typ Qruiser. Vem är åtråvärd, vem har makt och hur ser objektifieringen ut?

Jag kommer att prata om det utifrån min resa från normalt otränad till vältränad, och om det jag noterat på Qruiser och Sylvester (när det begav sig) utifrån den erfarenheten.

Exotiska blattar och heta gymhunkar: torsdag 29 juli, 17.00 i Kulturhuset

Jag funderar på att komma halvnaken, men jag måste först fundera på om det skulle stärka min poäng.

Delvis ekonomiska skäl till att bögar inte får lämna blod

I december 2009 slogs det på stora trumman när Socialstyrelsen annonserade de nya reglerna för bloddonation (”Nu får homosexuella donera blod”). Förslaget var dock samma gamla grej i ny tappning, eftersom bara bögar som inte haft sex alls under ett år fick ge blod. För den som vill läsa mer gjorde jag ett knäck om de nya bloddonationsreglerna för Nyheter24.

De nya reglerna för bloddonationer skulle ha trätt i kraft 1 mars i år. Det gjorde de inte, vilket Martin på ”Vi som aldrig sa sexist” som uppmärksammar (dock har han fel om sexmånadersgränsen, förslaget landade alltså i 12 månader). ETC och Stockholms Fria Tidning har skrivit om det (bägge har gjort intervjuer med mig, då jag är en av dem som skrivit mest om frågan).

Anledningen till att de nya reglerna inte trätt i kraft är för att Läkemedelsverket stoppat dem. De är intressenter i Blodcentralerna, och här är grejen: 80% av blodet som ges i Sverige säljs vidare till läkemedelsframställning. Det måste dock vara så att det som säljs vidare är blodplasman som separeras från de röda blodkropparna. Det låter orimligt att bara var femte donators blod går till blodtransfusioner. Stämmer mitt antagande kommer de röda blodkropparna alltså till den användning som de flesta föreställer sig när de ger blod. Det är dock intressant att individer inte ska tjäna på att ge blod, däremot är det uppenbarligen okej för statliga verk att göra det. Och att det i sig ska ge regler som gör att färre kan ge blod, när det varje år uppstår blodbrist.

(Dessutom finns det många studier som visar på tydlig korrelation mellan blod som lagrats länge och följdkomplikationer inklusive dödsfall. Vi skulle alltså behöva jobba på att minska lagringstiden, vilket kräver ännu fler donatorer.)

Mitt drömbröllop: QX + konkursförvaltare

Jag har för länge sedan slutat förvänta mig att QX ska leverera något som kvalitetsmässigt ligger ens i samma riktnummerområde som till exempel Winq. Jag vet att QX levererar mingelbilder från bögfester och schlagernytt, och att jag får vända mig till Bengt Held för att få analyser av, och nyheter kring, politik som rör HBT-frågor.

Till och med Roger Wilsons medverkan känns mest som the token Bögjävel.

Jag trodde helt enkelt att QX inte längre kunde göra mig arg och besviken, för jag förväntar mig inget av dem.

Så såg jag deras senaste omslag.

Paolo "Rädda äktenskapet för barnens skull" Roberto på QX omslag

Numret handlar om ”fem par vi önskar gifte sig”. Här visar QX sina sanna färger. De är inte intresserade av bögar, flator och andra ostraighta personer. Av tio deltagare är två icke-straighta i någon grad: Regina Lund och ”Mr Gay Sweden Christo” (som för övrigt har mina sympatier: att tituleras som ”Mr Gay Sweden Christo” och inte med för- och efternamn är sorgligt på nivån med att vara Big Brother-whatever).

Innan jag går in i det koleriska stadiet av det här inlägget vill jag buga inför det mycket skickliga sätt som Anders Öhrman utför sin uppgift som chefredaktör. En lyckad chefredaktör sätter en tydlig personlig prägel på sin produkt och QX är i allra högsta grad en en vit, medelklass, medelålders Onkel Tom som förkroppsligar (vissa) bögars önskan att få förföra en straight gymkille med prilla och 90-talstribal runt överarmen. (Och Magda Gad är inte bara QX kvinnliga alibi, hon har också alltid varit kåtare och villigare på att tillfredsställa bögarna än samlade Patricia en annandag Påsk-morgon 04:59, så länge de kan erbjuda kändisskap eller makt i utbyte.)

Det är alltså varken faktumet att man väljer killparet, eller att majoriteten av personerna som medverkar är straighta som gör mig rasande. Nej, orsaken är Paolo ”Rädda Äktenskapet (för barnens skull)” Roberto.

2006 skrev ett 40-tal personer under ett upprop. Bland dem fanns Siewert Öholm, Jan Myrdal, Ulf Ekman och ordföranden för Medvandrarna (en rörelse som tror man kan bota homosexualitet). Paolo Roberto var tillsammans med Anna Maria Corazza Bildt affischnamn för rörelsen.

Visst, ”Rädda Äktenskapet” Roberto gör avbön i en intervju i det här numret. Han berättar att han visserligen inte höll med om allt som stod där men att han ville väcka debatt. Vad han inte höll med om är oklart, läser man uppropet är det ingress + sex stycken som går ungefär så här:

Till detta hör enligt artikel 7 i Barnkonventionen att barnet så långt det är möjligt skall få omvårdnad av både sin mamma och pappa. Mer än någon annan relation tillgodoser äktenskapet detta behov.

Om äktenskapet görs könsneutralt kan det inte längre kopplas naturligt till barn och barns rättigheter – den samkönade relationen är ju principiellt steril. Med ett könsneutralt äktenskapsbegrepp kommer barnen med nödvändighet att hamna i bakgrunden. Då finns det inte heller någon unik, av staten sanktionerad, institution för mamma-pappa-barn-relationen.

Jag gillar tanken på att man kan ändra sig och få en andra chans. Men att lyfta någon från homofob med kvasibiologiska svepskäl till omslagspojke och ”drömbröllopspar” lämnar onekligen en besk smak i munnen.

Jag debuterar som reporter

Jag ska berätta om min nya lägenhet, det snyggaste soffbordet på hela Telefonplan och andra detaljer som har hållit mig sysselsatt de senaste två månaderna. Men först vill jag berätta att jag gjort debut som reporter: jag har jobbat med Nyheter24 och skrivit en artikelserie om hur homo- och bisexuella män även fortsättningsvis diskrimineras av blodgivningsreglerna.

Inledningen finns här. De andra artiklarna finns i högerspalten, under ”relaterat”. Som en bonus kan du också få höra mig spela rollen som ”Micke, sexköpare som vill ge blod” i en av artiklarna.

Andra blogginlägg om , ,

Socialstyrelsen: Ditt bögblod är okej, så länge du inte bögar

En ändring i reglerna kring bloddonation är på väg. Vid första anblick kan man tycka att det är en liberalisering, men tittar man på konsekvensen av regeländringen går Socialstyrelsen från att säga ”bögar är opålitliga lögnare” till att göra samma ställningstagande som Påven och Sverigedemokraterna: ”vi fördömer inte individen, vi fördömer bara handlingen”.

Bögblod? Ja tack! ... men bara om du inte bögar
Bögblod? Ja tack! ... men bara om du inte bögar

Igår rapporterade såväl DN som SvD om att homosexuella män får ge blod. Olyckligt är att ingen av dem nämner att det handlar om att Socialstyrelsen nyanserar sin homofobi snarare än att de liberaliserar regelverket.

Regelverket för bloddonationer säger att heterosexuella som har en ny sexpartner måste vänta i tre månader innan de får ge blod. Det är en karenstid för att eventuella sjukdomar skall kunna upptäckas. Man utgår alltså från att heterosexuella klarar av att leva i monogama förhållanden (jag har inga illusioner om att regelverket är skrivet med tanke på polygama exklusiva relationer). Under dessa tre månader finns ingen gräns för hur mycker sex de får ha med sin nya partner.

För homosexuella säger de nya reglerna reglerna att man får ge blod om det gått ett år sedan senaste sextillfället [med en annan man]. Det spelar ingen roll om du lever i en monogam relation. Du behöver leva i celibat.

Intressant att notera är att det i utredningsarbetet föreslogs en sexmånadersgräns. Den har alltså ökat till ett år. Det finns ingen rationell anledning ur smittosynpunkt till att ha ett års karenstid för bögar, och det finns framför allt ingen rationell anledning till att kräva att bögar ska leva i celibat för att få ge blod. Såvida man inte har ideologiska ställningstaganden som på ett obehagligt sätt liknar Påvens och Sverigedemokraternas.

En intressant parentes är rubriksättningen i DN (”Även bögar får bli blodgivare”) respektive SvD (”Även homosexuella män får bli blodgivare”).

Andras blogginlägg om , , , , ,

Dagens citat (eller: varför religion ska hållas utanför politik)

– Jag vet inte hur mycket stryk den personen skulle få. Han skulle få löpa gatlopp.

Imam Ayoub Chibli berättar i Sydsvenskan om den förmodade reaktionen bland det muslimska prästerskapet ifall en imam skulle få för sig att viga samkönade par.

Jag tycker att det här visar tydligt på varför prästerskap och religion ska hållas långt bort från politiken. Att godtyckligt hitta på en ”högre makt” och hänvisa till den för att få inskränka på andras frihet, och diskriminera andra är något som inte har i politiken att göra.

Det här gäller även för de liberala präster och samfund som finns, eftersom det inte går att dra några gränser mellan ”liberal” och annan typ av religionsutövning.

Andras blogginlägg om , , , , ,