Kategori: totally unstraight

Inlägg relaterade till homosexualitet och ett liv som bög.

Öppet brev till City om bögar (och flator)

Kära Mikael Nestius och alla andra på Stockholm City,

Det är beklämmande att en så pass stor tidning som Stockholm City år 2006 har så dålig koll på minoritetsfrågor. Jag förstår att det är med all välmening ni använder vinjetten ”schlagerbögarna” om de tre bögar som skriver om Stockholm Pride. Menar väl gör även de som till nyutkomna homosexuella säger ”Är du sån? Men du ser ju inte sån ut!”. Även de som konverterar homosexuella till heterosexuella menar, på sitt eget skruvade sätt, väl.

Som exemplen visar så är ”att mena väl” långt ifrån ”att göra väl”, ett misstag som även Stockholm City gör sig skyldiga till.

Något jag tycker är lustigt är att ni aldrig någonsin använt något som helst prefix för heterosexuella i er tidning. Jag har aldrig läst om radhusheteros, rockheteros eller matlagningsheteros. Ni skulle aldrig komma på id�n att låta tre personer av judisk härkomst köra en serie om hushållsekonomi och sparsamhet under vinjetten ”sparsamma hebr�erna” eller ”snåljudarna”. Om någon av era medarbetare kom med id�n om en matlagningsserie med indisk mat under vinjetten ”curryindierna” så är jag säker på att de flesta på redaktionen skulle inse det idiotiska i det namnet.

Nu kanske ni tänker ”Schlagerbögarna är inte samma sak, det är ju liksom roligt”.

Nej. Det är inte roligt. Än idag får skolinformatörer i Stockholm ofta frågan om varför ”bögar är si och flator är så”. Än idag får homo- och bisexuella stå till svars för saker personer i deras omgivning anser vara ”typiskt homosexuellt”. Det ni gör är att ge en rejäl örfil för alla som kämpat och kämpar mot fördomar, och att ni ger den örfilen i all välmening gör inte att den svider mindre. Tvärtom så bränner det lite mer såhär under Pride-veckan.

Om ni behöver förslag på vad ni kan kalla dessa tre bögar istället så har ni säkert folk som kan spåna fram bra namn. Här är några förslag: ”Citys bögtrio” ”Citys böggäng” ”Citys Pride-bögar”.

Jag skulle kunna köra en överkurs också och fråga varför Stockholm City bara låter bögar (män) synas i Pride-sammanhang, när Pride berör hobbitar oavsett kön, men det tar vi när första poängen gått hem.

Jag har raljerat på det här temat tidigare, och jag står absolut fast vid det tidigare inlägget. Den här gången väljer jag att vara gravallvarlig eftersom jag vill ha ett svar. Stockholm City har följdaktligen också fått erbjudande att svara här på Åsiktstorped.

Uppdatering: Det har kommit ett svar från Stockholm City.

Andra bloggar om: , , , , ,

Veckans fulklubb

Jag är intresserad av hur folk presenterar sig på olika communities. Det är intressant med ordval, vad man väljer att lyfta fram, vilken slags bilder man använder – allt säger lite grann om personen. En del av presentationen på Qruiser handlar om vilka klubbar man är medlem i. Häromdagen snubblade jag över en snubbe som var medlem i klubb som är så korkad att jag härmed utnämner den till veckans fulklubb: Fel killar raggar

Ur klubbens beskrivning:

Varför är det alltid äckel som blir intresserade? Varför är det inte den där puddingen som står och ser ensam ut i hörnan som tittar tillbaka på mina trevande blickar?

Eller så ser man att en slemmig typ har varit inne på min sida. Tio sekunder senare så ser man att man har fått brev, och blir till en början glad. Men vem är det som har skrivit? Ja, gissa!

Om din kompis säger ”-Gud vilken läcker kille, han är ju intresserad av dig”, och du bara vill kräkas när han försöker flörta med dig, så är detta rätt klubb för dig!

Tjejer är naturligtvis också välkomna!

Förutom den intressanta paradoxen i att man uppenbarligen är fel kille om man raggar på personen, så tror jag att presentationen skulle kunna bli tydligare och kortare. Håll tillgodo:

Jag är bitter över mina förstulna blickar inte syns. Jag föraktar folk som vågar göra sånt jag är för feg för: ta kontakt.

Det bästa med att vara bög

”Vad sa dina föräldrar när du berättade?”

”Hur knullar ni?”

Det var den typen av frågor som eleverna ställde till mig när jag var ute i olika skolor och informerade om homo- bi- och heterosexualitet. Det är bra frågor, eftersom de ställdes av uppriktig nyfikenhet, med en vilja att veta. Den bästa frågan jag fått kom från en gymnasieelev: ”Vad är det bästa med att vara homosexuell?”

Jag fick tänka en stund innan jag svarade att ”det bästa, det är att jag är friare än heterokillar”. Om en heterokille gillar att dansa och blir aerobicinstruktör så riskerar han att få sin sexuella läggning ifrågasatt. Jag får min könsidentitet bekräftad när jag gör klassiskt macho saker, och jag får min sexuella läggning bekräftad när jag gör klassiskt omanliga saker. Vinst varje gång.

Såklart finns det nackdelar också, som att alltid förväntas kunna svara på varför (vissa) homosexuella beter sig som de gör. Nästa gång någon oförhappandes frågar mig om ”varför alla bögar gör si eller är så”, ska jag kontra med att fråga ”Vad är dealen med heterosexuellas våldtäkter hela tiden? Man läser ju bara om killar som våldtar tjejer, är det genetiskt tror du?”

Andra nackdelar är att alltid behöva komma ut eftersom jag antas vara hetero tills jag säger motsatsen. Och, som Robin sa häromdagen: ”Jag pratade med en kompis som undrade varför det finns stadsdelar för homosexuella utomlands. Jag sa åt henne att se sig omkring. Hon kan flirta i matbutiken, på gatan, i krogkön. Hela Stockholm är hennes lekplats. Vi bögar har Lino.”

(Nu är det inte riktigt sant. Vi har Mälarpaviljongen och Torget också.)

Egentligen är hela Stockholm också vår lekplats, men utbudet är inte detsamma. När man väl hittar någon så kommer en annan grej: hålla handen på stan. Det är sjukt att det ska kännas som ett politiskt ställningstagande att hålla sin pojkvän i handen. Det är galet att behöva överväga riskerna att bli nerslagen innan man pussar den man är tillsammans med. Det är helt sjukt att individer som inte har ett skit att göra med vem jag blir kär i eller knullar med anser sig ha rätt att tycka till om eller fördöma mitt liv.

Men fördelarna överväger. Inga förväntningar på barn eller giftemål. Om man får barn så är det resultatet av planering och aldrig efter ett oskyddat semesterligg på Mallis. Det är okej att objektifiera män: jag får uppskatta Abercrombie & Fitch och Franklin & Marshall utan att bli kallad för sexist. Jag får kolla på porr av samma anledning.

Det är klart skönt att vara bög, och jag skulle inte vilja byta bort det. Såvida inte jag fick Angelina Jolie på köpet, då kan jag börja tänka på saken.

Andra bloggar om: , ,

Pride-skvaller

Styrelsen för Stockholm Pride konsultar parallellt med Pride-festivalen på ett helg-jippo i Farsta Centrum. Eftersom Consoul och Troll inte längre finns tillgängliga så fick Trazan och Banarne, Janne Schaffer och PayTV duga. På det sättet slog man två flugor i en smäll: man klarade av två evenemang med minsta möjliga jobb, samtidigt som Trazan och Barnanes mängdrabatt plus pengarna PayTV betalar för att få ställa upp säkerställer att Pride-festivalen även i år går med ett plusresultat, trots royaltykostnaderna för att få använda sig av ”Go West” som melodi för årets Pride-låt.

Andra envisa rykten hävdar att Arja Sajonmaa vägrade ställa upp på schlagerkvällen eftersom uppbådet i övrigt bestod av Johnny Logan, Markku Aru & Koivistolaiset (Finlands bidrag från 1971) och en bunt stampande baltiska Ruslana-kopior. Hon flyttades till lördagen, och man tog beslutet att inte på förhand avslöja det torftiga utbudet av artister under schlagerkvällen av rädsla att de förlorade biljettintäkterna skulle äta upp all vinst man gjort på Trazan, Banarne och PayTV.

Diskussioner hålls också om att nästa år flytta Pride-firandet till ett mer passande ställe: Trolldalens Dansbana i Degeberga, men risken att nästa års planerade artister tycker att det är en för stor arena för dem är överhängande.

Andra bloggar om: , ,

Bögbomben

Gamla nyheter, men nya för mig. Amerikanska militären gick i funderingar på att bygga en bögbomb, som skulle göra fiendesoldaterna ”sexuellt oemotståndliga” för varandra. Frågan är om det är den som blir besprutad som skulle bli oemotståndlig, eller om killen som blev besprutad som fann andra killar oemotståndliga. Och hur funkar den egentligen på tjejer? Många frågor, inga svar: planerna på ett sexårigt forskningsprojekt lades på is.

Love bombing, någon?

Det fanns inga bögar på 1600-talet (Guillou inviger Pridefirandet)

Aqurette gör mig uppmärksam på att Jan Guillou ska invigningstala på Pride-festivalen. Det var jäkligt oväntat. Efter förra årets fiasko svor jag att inte gå i år, men det är nästan tillräckligt för att få mig att vilja köpa biljett ändå. Har de valt en så okonventionell invigningstalare så kanske de tänkt om också kring uppträdandena på scenen?

Jag måste också ge Jan Guillou rätt. Det fanns inga homosexuella på 1600-talet. Ordet homosexuell fanns nämligen inte då (det myntades förmodligen under 1800-talets senare hälft). Det är svårt att identifiera sig som något man inte kan sätta ord på. Du kanske är en ognofnord, men det vet du inte förrän någon myntat ordet och det har fått en betydelse. Däremot fanns det gott om män som hade sex med män, och kvinnor som hade sex intima relationer med sina väninnor.

Men jag väntar nog med Pride-biljetten tills jag fått se programmet. Jag tänker inte betala 550 spänn för att se schlager på scenen varje kväll.

Bara bög, tack!

Det finns en särskild krets i helvetet, där personer sitter och roterar på varsin kaktus spritsad med grovsalt i all evighet. Den här kretsen är reserverad för människor som tror att homovänlighet är detsamma som att skriva en artikel där bögar eller flator nämns i stereotypa sammanhang, bara för att det är positiva ordalag. I denna krets hamnar också folk som helt oironiskt använder sig av fördomarna kring sin egen minoritetsgrupp för att främja sin egen karriär eller publicitet.

I denna krets finns redan fyra krukor märkta ”Jonas Hellsén”, ”Patric Sundell”, ”Tobias Norman” (aka Schlagerbögarna) och ”personen på Stockholm City som kom på idén med Citys Schlagerbögar”

Jag vill inte ha ”biffiga brandmansbögar” eller ”hårdföra hantverkshomon” som motvikt. Vad jag vill är att slippa ett helt jävla godståg med etiketter som jag måste ansvara för varje gång jag kommer ut för en ny bekantskap. Jag vill kunna lyssna på schlager utan att kreti tänker ”aha, det är för att han är bög”. Jag vill kunna berätta att jag hoppar fallskärm utan att pleti utbrister ”det var ju jävligt obögigt”.

Just det, där hamnar också alla som säger ”Det trodde jag aldrig, du ser ju inte alls ut som en bög” när jag berättar att jag är homo. ”Tack. Du ser inte ett dugg hetero ut heller.” ska jag svara nästa gång.

Jag hoppas kaktusarna är stora som spädgrisar.

Nya ord: påbögad

Ett nyord som jag för första gången läser i Nöjesguidens artikel om bögklubbar är påbögad. Följer man samma struktur som övriga ord med ”på” som prefix (påpeka, påbörja, påminna) så torde det vara ”påböga, påbögade, påbögat”, men jag gillar inte riktigt flytet där. Spontant känns det bättre ”att böga på någon” än att ”påböga någon”. Därför:

Böga på: (verb) att som person av manligt kön utföra diverse homosexuella gärningar på annan person av samma kön. Böjs ”böga på, bögade på, bögat på” men blir i perfekt particip ”påbögad”.

Exempel:
”Får jag böga på dig?”
”Jag vill (inte) bli påbögad av dig”
”Akta dig så han inte bögar på dig”
”Ska vi böga på varandra?” (kan i informella sammanhang uttryckas som ”Ska vi böga”?)

Tack Aronson för tipset om artikeln!

Presentationsteknik del 3: bögraljans

Under en period var jag rätt aktiv på dejtingfronten. Jag var inte helt främmande för att ta en fika med killar jag träffat över nätet. Fika i ordets rätta bemärkelse, jag kallar gärna sex eller one night stands för vad de är. Hur som helst, många gånger kändes det som om det fanns en viss diskrepans mellan personernas presentationer och personerna själva. Jag kanske var naiv, men jag fattade inte riktigt det kodspråk som dejtingdjungeln innebar.

När jag väl sett ett mönster, så skrev jag ner vad personer på bögcommunities skriver på sina sidor, och vad de egentligen menar. Väldigt raljant, but hey, that’s DebraMicke!

På sidan: Bild på en modell och texten ”Det är inte jag på bilden, men visst är han snygg?”
Betyder: ”… jag önskar jag vore det också.”

På sidan: Bild på modell och texten ”Det är inte jag på bilden, men han är lik mig”
Betyder: ”… på långt avstånd en stormig vinternatt. Speciellt om man kisar och lutar huvudet åt sidan.”

På sidan: Bild på (lättklädd) modellsnygg, rätt tränad kille och ingen text om bilden för att antyda att det är bild på en själv.
Betyder: ”Jag botar sexmissbrukare. Kroniskt stånd? Hah! Min riktiga bild är får till och med rigor mortis i ett veckogammalt lik att släppa.”

På sidan: ”Jag ser bra ut enligt andra”
Betyder: ”Mina kompisar är synskadade. Min mamma ljuger för mig. Jag är inte speciellt smart. Kan du hjälpa mig att stava till ’sjlävdistasn’ förresten?”

På sidan: ”Jag är straightacting” (Inte sällan kombinerat med medlemskap i klubben ”Grabbiga straightacting vältränade sportkillar”)
Betyder: ”Jag är stel och svårpratad. Folk tror att jag har ett komplett strandset uppfällt i rektum. Jag blandar ihop manlighet och dominans. Jag tror att ’kyssa’ är detsamma som att helikopterslicka min partners halsmandlar. Jag njuter i hemlighet av att suga kuk, men man är väl ändå inte bög bara för att man suger av en kompis, hoppas jag?”

På sidan: ”Fjollor göre sig icke besvär.” (Kombineras gärna med medlemskap i klubben ”vi grabbiga straightacting som gillar killar som är killar för annars skulle vi gilla tjejer och vara straighta”)
Betyder: ”Jag är straightacting och tänder bara på folk med samma diagnos. Jag lider av lätt personlighetsklyvning: är jag man eller är jag bög?”

På sidan: ”Utseendet spelar ingen roll, det är insidan som räknas”
Betyder: ”Jag är ful och desperat. Jag tar vad som helst som har en kuk och går hyfsat upprätt. Att försöka supa mig snygg leder till grav alkoholförgiftning. Jag skulle bli dissad av en sexmissbrukare som svalt en burk Viagra, om jag så vore den sista kroppsvarma varelsen på jorden.”

På sidan: ”Jag svarar inte på mess från pervogubbar över 30”
Betyder: ”Min främsta tillgång är min ungdom. Jag får aldrig stånd, mitt könsorgan blir bara tidvis paralyserat av ångest vid tanken på att jag snart är närmare (pervogubbåldern) 30 än 20.”

På sidan: ”Jag 29 år gammal, mellan XXX och XXX centimeter lång […] Jag söker killar MAX 25 år gamla”
Betyder: ”Jag svarar inte på mess från pervogubbar över 30. Jag har varit 29 i sju år nu, och om jag lyckas få en 23-åring i säng i år igen betyder det att jag kan passera som 29 nästa år också.”

På sidan: ”Jag är sportig” (Gärna kombinerat med medlemskap i klubbarna ”sportkillar”, ”sportiga killar”, ”vältränade”, ”vi som sportar”, ”vi som gillar sport”, ”sport is the shit”, ”elitidrottare”)
Betyder: ”Jag har keps och sneakers. Jag har en tajt tanktop från Abercrombie. Jag har fillingar från Aussiebum. Jag har ett kort på S.A.T.S. som jag använt tre gånger det senaste halvåret. Jag känner igen David Beckhams överkropp, och jag ser fram mot det där Fotbolls-OS som går i sommar. Byter de fortfarande tröjor efter matchen, hoppas jag?”

På sidan: ”Jag är en helt vanlig grabb”
Betyder: ”Intresselös, tråkig, grå, trist, torr, enformig, ointressant och glädjelös. Jag har en snopp.”

På sidan: ”Oseriösa människor som söker sex kan göra det någon annanstans” (gärna kombinerat med en ”Söker inte 6”-logga)
Betyder: ”Jag är en madonna. Om någon har sex med mig så är han en hora, slampa, slyna och billigt sprutluder som utnyttjar och förnedrar oskuldsfulla lilla mig. Varje gång jag har sex är jag ett offer. Jag har skuldkänslor när jag onanerar, så jag kan bara runka med ljuset släckt.”

På sidan: ”Ålder spelar ingen roll”
Betyder: ”Jag är 31 och mycket liberal när det gäller ålder. Mina sexpartners får gärna vara upp till 33, är de riktigt fräscha och vältränade så funkar nog 35 också.”

På sidan: ”Söker oerfaren kille”
Betyder ”Jag tillfredsställer dig ungefär lika bra som en gastroskopi via ändtarmen, men är du oerfaren har du inget att jämföra med.”

För övrigt …

… så kanske det blev en höna av en fjäder när det gäller Fredrik Ljungberg och moralpaniken hos Stockholms Stad?

Dags att dö, QX

QX befriade den svenska gayvärlden, och tog den sedan som gisslan.

En gång i tiden behövdes QX. Någon som gjorde en kommersiell tidning som riktar sig till en gaypublik. Någon som kunde uppmärksamma annonsörerna på en målgrupp de ofta missade och inte helt sällan uteslöt i sina annonser. Kvalitet var inte det viktigaste, det viktiga var att vi fanns. Vi fanns på PR-byråernas, annonsörernas och mediebyråernas radar.

Heder till QX för det. Heder till QX ägare för att de vågade satsa. Heder till Jon Voss, som vågat sticka ut hakan och vägrat vara bekväm. Heder till QX för att de fostrat fram skribenter som Mats Strandberg, som fläckvis är mycket begåvad.

QX befriade gayvärlden, den bröt igenom isen som är heteronormen, bara för att strandsätta gayvärlden i homonormen.

QX ser sig själva som talorgan för Sveriges homo- och bisexuella. Kolla på Gaygalan. QX har själva jämfört Gaygalan med GLAAD Media Awards:

För 17e gången hölls i lördags GLAAD Media Ward [sic!] i Los Angeles. USAs (lite större) version av GayGalan.

Dignitetsmässigt är det som att jämföra Videogalan med Filmfestivalen i Cannes.

Utåt sett vill man gärna framstå som en seriös journalistisk produkt. Jag vill påstå att man delvis lyckas när till exempel Svenska Dagbladet i en notis om Zanyar Adamo nämner att Zanyar varit nominerad till ”årets hetero” i Gaygalan, som vore det en merit.

Inåt jobbar man hårt för att hålla homonormen vid liv. QX-bögen är gayvärldens svar på Planksteksfolket. QX-bögen gillar schlager, shopping och Aussiebum. Han är mellan 30 och 40, men ständigt ”ung i sinnet”, han är svensk eller möjligen från ett västland. Han är politiskt intresserad om det gälller homofrågor, i brist på annat röstar han på det parti vars ungdomsförbund har den snyggaste ordföranden. QX-bögen går gärna ut och festar på Patricia och ser sig gärna som en blandning av Carrie och Samatha, med inslag av Patsy Stone om han är fjollig.

QX har ingen konkurrens idag. Det finns inte plats för två aktörer på en så liten marknad som Sveriges gayvärld är. Det innebär att jag får dras med QX kloakjournalistik i ett bra tag framöver. Journalistik som anser att ”Vilket land tävlar Andreas Lundstedt för i årets Eurovision Song Contest” är gaykunskap. Journalistik som säger att schlagerkvällen på Pride är det bästa av det bästaste, och bad som Phrank helst ska försvinna. Däremot kan typ Vikingarna få komma, för dansmusik i gayvärlden finns ju ingen annanstans. Journalistik där citat bara hittas på för att få ett fint avslut på en rätt medioker artikel.

Egentligen skulle jag inte bry mig. Att läsa QX är som att doppa kuken i ljummet vatten. Det är varken skönt eller obehagligt. Jag skulle inte bry mig alls, om det inte vore för att QX just gör sig till talorgan för också mig. Och om det inte vore för att QX, ivrigt påhejade av bögpöbeln, konkurrerat ut tidningar som Sylvester, Zon, Straight och Morriss. QX har aldrig skrivit något så bra som artikeln om fantasy ur gayperspektiv i Morriss, aldrig haft ett så snyggt egenproducerat modereportage som Sylvester eller kört en prylguide som är lika bra som Straights.

Jag ska inte ens gå in på flator. Jag antar att QX uttalat riktar sig till bögar och att flator får sitt lystmäte i Corky. Annars är Mian Lodalen inte alls så bright som hon verkar om hon nedlåter sig till att skriva för en HBT-tidning som är mer mansinriktad än Slitz, Café och Aktuell Rapport. Ta bara senaste Telenor-blir-Vodafone-annonsen i QX: Allt rött blir bögblått.

Kära mediagudar, hör min bön och döda QX. Låt det uppstå ett tomrum som fylls med något intelligentare än den här kackiga rosafärgade smörjan som inte ens duger att torka röven med.

(Jag vet att Kom Ut! finns, men det är inte en kommersiell tidning. Den är dock bitvis väldigt bra.)