Inlägg av privat natur – Sida 64 – Being Micke Kazarnowicz

Tack för att du väntar

Jag har spenderat en och en halv timma med ”Tack för att du väntar” uppläst på engelska var tionde sekund. Jag är lite för bakfull för att sortera i upplevelserna idag, men jag kan avslöja att de innehåller bland annat fantastik mat, hångel med underåriga och bajsmän (inget av detta samtidigt, dock). Imorrn kommer jag ha massor med tid att både sortera och skriva när jag spenderar hela dagen med att flyga hem via Oslo, eftersom strejken gör att alla direktflyg London-Stockholm med SAS är inställda.

Tills dess får du leka Miss Marple eller Hercule Poirot, vilket du nu föredrar (själv gillar jag Miss Marple bäst). Maila svaren till micke snabel-a asiktstorped.se så kanske du får en överraskning hemskickad.

PS. Grattis Sandra, Oswald och Sophia, som vann i förra tävlingen. Priser är inhandlade och kommer (förutsatt att jag kommer hem)!

Så. Jävla. Bra.

Visserligen bidrar det faktum att jag är i London och sitter på Kitchen & Pantry med vuxenvälling till jag är på så bra humör, men när jag läser bloggande på så hög nivå hos Bögjävlar – till exempel det här inlägget av Tomas Hemstad – så skulle jag lika gärna kunnat sitta på ett sunkhak i Örkeljunga och vara nästan lika lycklig.

—

Jag kan inte bestämma mig för om det är skönt eller jobbigt att vara bortrest när det sitter en sån här lapp i min port?

Andra bloggar om: bögjävlar, homorelaterat, bloggtips

…och piloter är glorifierade busschaufförer (Dagens citat)

-Att vara kabinpersonal är som vilket kaféjobb som helst, de serverar kaffe och talar om säkerhetsreglerna. Jag tycker det har gått över styr, säger hon.

– Lena Andersson från Sollentuna, på väg till Luleå och Tekniska Universitetet, fastnar i SAS-strejken och kommenterar kabinpersonalens krav. Jag ska inte säga att jag hoppas att hon råkar ut för en incident på vägen hem och får den här typen av kafép… förlåt, kabinpersonal på sin flight. Men det gör jag.

Andra bloggar om: sas-strejken, citat, lena andersson, kabinpersonal

Hur skulle du dö i SAW?

Okej, Jeopardykategorier i all ära, men här kommer en riktig utmaning: Om Jigsaw fanns, och började stalka dig – varför skulle han ta dig? Och hur skulle ditt scenario se ut?

Här är mitt scenario:

”Hello, Michael. You don’t know me, but I know you.”

”So far in your life, you have been going for the instant kicks and quick rewards. You’re so eager to get to the reward that you don’t take the time to savor the present. You are fast forwarding moments, ungrateful for the pleasure in between kicks.”

”I want to play a game. Since you can’t see the pleasure in the now, let’s see which pleasure you’ll choose to live without.”

Det finns få ögonblick som är så fantastiska som en klunk kall Gainomax choklad efter ett hårt, svettigt träningspass. Den söta, gräddiga smaken när jag är slut och uttorkad känns som att skölja munnen med … njutning. Synd bara att jag dricker den i typ två klunkar utan att egentligen känna smaken. Det var häromveckan, när jag druckit upp Gainomaxen och tänkte ”synd att de är så små, förpackningarna”, som det slog mig. Det är inte förpackningarna det är fel på. Det är mig. Jag har så bråttom att njuta att jag missar poängen. Jag har hela tiden siktet inställt på nästa njutning, nästa kick, utan att ta mig tid att njuta av nuet. Jag älskar när syrénen blommar, men har under de fyra år jag bott i Mörbylund alltid gått förbi syrénbuskarna utanför Danderyds Sjukhus utan att lägga märke till dem. Jag gillar att spela tevespel, och börjar oftast spela noggrant och njutningsfullet, men det slutar nästan alltid med att jag stressar igenom dem med något slags frebrig tvångstanke om att bli klar så fort som möjligt för att kunna göra något annat istället för att låta det ta tid och … well, njuta.

Jag är hela tiden på väg, jag är aldrig framme, och när jag är på väg är allt fokus på målet och inget på vägen.

Hade Jigsaw tagit mig så hade jag vaknat upp i en skitig industrilokal, uppspänd i en mekanism som krävde att jag antingen klippte av mig genitalierna med en rostig bultsax eller slet av mig en mask som rev ut min tunga och mina ögon på köpet. Resten av livet utan sex, eller utan syn och smak. För att stressa på mitt beslut lite skulle en ”Judas stol” vara inblandad. Ju längre tid jag tog på mig, desto mer tyngd hamnar på stolen.

Nu dattar jag DIG. Hur skulle Jigsaws fälla för dig se ut?

Andra bloggar om: jigsaw, saw, bloggutmaningar, datta

Vilken teveserie?

Okej, uppenbarligen var förra tävlingen omöjlig. Eller så var inlägget för långt. Hur som helst är ni ena svårflörtade jävlar. Det är därför jag gillar er. Så, här har ni en tävling varenda person ska klara av. I alla fall om personen är född på 70-talet (eller tidigare) och anser sig ha någorlunda popkulturell allmänbildning tillsammans med ett uns självrespekt. Du får 12 melodier, jag vill veta vilka teveserier de tillhör. Skriv ner dina svar i ett mail, skicka till micke snabel-a asiktstorped.se, tillsammans med ett enda adjektiv som beskriver dig. Adjektivet bestämmer vad jag köper för pris till dig i London i helgen. Deadline: fredag

(Utslagsfråga: hur många mail har jag i mappen ”spam” i mitt Gmailkonto när vinnaren skall koras?)

Det här programmet spelades in som en interngrej på mitt förra jobb. Lång historia som återfinns här. Grattis till Freddi på Dyslesbisk som vann ”Latter Days” i förra tävlingen (gay mormons, yay!)

Andra bloggar om: radio, teveserier

Spray Date saknar mig inte :-(

Jag fick ytterligare ett mail från Spray Date, där de tycker att jag ska kolla in några av deraas heta pumor av kvinnligt kön. Dags att sluta gnälla och göra något, tänkte jag och drog iväg ett mail till Lisa Rönnberg, ansvarig för marknadsföring på Spray (och Spray date).

To: Lisa Rönnberg
Subject: Spray Date saknar mig inte :-(

Hej Lisa,

Jag fick ett mail från er på Spray Date om att ni saknar mig. Det tyckte jag var lite fint, även om jag såklart förstår att det inte bara är så att ni saknar mig. Ni vill också ha så många användare som möjligt för att attrahera potentiella annonsörer.

Gott så.

Mailets syfte är ju att få mig lite nyfiken och logga in igen eftersom jag ”inte besökt [Spray Date] på länge”. I mailet berättar ni att ni har nästan en halv miljon singlar som ”letar efter den rätta” och skickar med några exempel som ska få mig lite sugen på att logga in igen.

Gott så.

Ni skickar också med fyra exempel på profiler, kompletta med bilder och allt, som en 29-årig kille som jag skulle kunna tänkas vara intresserad av. ”Minnea8”, 27, är absolut snygg. ”Mary-Katherine”, 29, gillar styrketräning vilket ger oss minst ett gemensamt intresse. ”Emmi_78”, 28, gillar att ”leva livet och ha så kul som möjligt” vilket är snudd på min livsfilosofi.

Gott s… Nä. Vänta ett tag. Det är nu jag känner mig lite lätt lurad. Ni har inte alls saknat mig, trots utropstecken och allt. Ni saknar en kille som är jämnårig med mig och heterosexuell.

Jag förstår att både utskick av mail såväl som urval av lockbeten är en automatisk process. Jag tycker att kritik skall vara av det konstruktiva slaget, därför tänkte jag passa på att föreslå tre alternativa lösningar på dilemmat:

A) Ni ändrar rubriken på mailet till ”Vi saknar dig (om du är straight)!” alternativt ”Du har nog bara inte legat med rätt tjej än”

B) Ni ändrar namn till Straight Date och tar bort alternativen ”Har inte bestämt mig än”, ”bi” och ”gay” på frågan om läggning.

C) Ni ändrar automatiken till att ta hänsyn till vilken läggning personen ni saknar har valt.

Mina bästa,
Micke Kazarnowicz

PS. Hade jag varit straight och gillat, säg, äldre kvinnor så hade jag nog inte heller känt att ni saknat mig speciellt mycket, inte ens om ni haft två utropstecken och ”saknar” i fetstil.

Fortsättning följer …

Andra bloggar om: spray date, dejtingsajter, heteronormativitet, nätdejting, homorelaterat

Du vet att du sett aningens för mycket Vänner när …

…. du värmer upp på gymmet, och slötittar på Vänner-avsnittet ”… with all the poker” och ser att översättaren har översatt fel när hen skrivit ”Du tog orden ur mun på mig, Monica”. Rachel säger nämligen ”Kinda stepped on my point there, Mon”.

Och teven är såklart på ljudlös.

En back ger en bra recension, för två får ni kissa på oss också!

Jag är beredd för att anamma devisen ”lev och låt leva” när det gäller QX. Jag är beredd att ta den för vad den är och rycka på axlarna. Jag hörde skvaller om att de skulle börja med en tevespelsdel, vilket visar att redaktionen har hjärnkapacitet som klarar av mer än att vifta svansen ur led så fort någon PR-byrå kommer ihåg att skicka varuprover till dem.

Dessutom har de trots allt använt sig av kompetent folk, och det i sig är smart. Calle Norlén, Mats Strandberg (som dock tappat stinget som krönikör sedan författarskapet gjort entré) och Ken Olausson är samtliga bra rekryteringar. Den nya tevespelsskribenten, Oscar Smulski, har klar potential. Det är grymt kompetent att rekrytera kompetenta människor.

Jag tänker också att Sverige är inte så stort, och det är klart att man får offra lite integritet och värdighet när man är en liten tidning med en relativt liten målgrupp. De har nått botten, och det kan liksom inte bli värre.

Jodå, jag höll på att bli, om inte kompis, så i alla fall tolerant.

Sen läste jag det här:

Nu inser jag att jag har sett duvor äta kycklingrester med mer värdighet än det här. Jag har sett scriptkiddies i World of Warcraft skriva bättre recensioner av medspelare enbart med hjälp av utropstecken och trebokstavsförkortningar. Jag har ta mig fan sett trebenta, skabbätna gatuhundar med mer självrespekt.

Redigering: Dexo fick mig att inse att jag inte varit tydlig nog. Det är inte QX/Magdas betyg på Zero jag tycker är fel. Zero ÄR gott. Däremot hade QX en chans att inte lägga sig platt för en potentiell annonsör som skickar varuprover till redaktionen – men sumpar den. Istället för att ge gott betyg till Zero, och skriva lite vasst om den kackiga kampanjen så skämtar man bort kampanjen. Eller, för att sammanfatta det i en mening: Slitz har mer queertänk än QX haft de sista åren.

Andra bloggar om: qx, cola zero, media, mediekritik

Movie quiz? Just walk down memory lane and take a right.

Jag har alltid varit en radiopratarwannabe, ända sen jag som tonåring gjorde programmet ”Sportlov i stan” under flera år. Ett av mina happy places är fortfarande studion i källaren på Medborgarhuset vid Hägerstensåsen där vi åt alldeles för mycket pizza, sov alldeles för lite och spenderade all vaken tid med att intervjua, spåna fram tävlingar och sända radio.

Första året fick vi som var nyast och yngst mest göra bandade intervjuer med olika människor, intervjuer som vi fick vara med och klippa. Vi pratar ”klippa”, kids, för det var magnetband som man fysiskt klippte och tejpade ihop. Under åren vi sände intervjuade vi stjärnor som Håkan Södergren, Claes af Geijerstam och Kayo.

Jag intervjuade Babben Larsson utan att veta vem hon egentligen var, och gjorde Jörgen Lantz jätteirriterad genom att fråga ”Hur låter en björn?”. Jag blev kallsvettig när jag fick skäll för att jag låtit en lyssnare säga ”Konsum” i radio (reklam var big no-no) och referensbandet samtidigt tagit slut – så vi hade ingen dokumentation av händelseförloppet (even bigger no-no, dock inte mitt fel).

Roxette var sjukt heta året vi började sända, och Mikael Rickfors fick sin storhit ”Vingar”, som blev mer långlivad än den samtida one hit wondern ”Jimmy Dean” med Troll. Något år senare kom Midi, Maxi och Efti med ”Bad, bad boys och utnamade Troll om platsen som den tidens största svenska one hit wonder.

Det bästa jag visste var att sända live. Jag älskade ögonblicket när introjingeln gick, och mikrofonlampan gick från rött till grönt. Det bästa jag visste var Magnus nöjda flin från teknikerrummet när vi tajmade ett svårt intro. Jack Killian och Mike Donovan i all ära, men Magnus var den barndomshjälte som gav mig bekräftelse på riktigt. Det var stort.

Anyhow, nu har jag förirrat mig långt ut på memory lane. Jag kommer definitivt återvända till Sportlov i Stan, för att få mina minnen på pränt men nu till det som triggade allt det här: inlägget skulle handla om att jag förra julen fick jag chansen att leva ut den lille radioprataren, när jag och Andy fick i uppdrag att göra en radioshow till vår julfest. Vi skulle iväg till Södertuna Slott, och radioshowen skulle underhålla våra arbetskamrater på bilfärden dit. Det mesta av showen är för internt för att vara intressant, men några av tävlingsmomenten håller även för bloggen. Här är ett delmoment: Filmquiz. Om du fixar svaret på frågorna, och vill vinna en film som är mer cheezy än något av det vi säger i programmet så mailar du svaren till micke snabel-a asiktstorped.se.

Vill du höra mer av Andys ljuva stämma så kan du höra honom sända C64-musik på Slay Radio.

Andra bloggar om: c64, slay radio, radio, frågesport, film, splis, sportlov i stan, närradio, radio sydväst

Fyra tips på kvällskvisten

Henrik Tornberg, en av killarna bakom Sylvester, har numera blogg. Han är skarp och välformulerad om allt från schlager till politik.

—

Om du behöver göra dig av med bevisen är det dumt att stycka kroppen och lägga den i en resväska i, säg, Alby. Använd dig av de kommunala tjänsterna.

—

För någon månad sen var jag ute på stan en lördag. Medan jag drack en latte på kedjan-formerly-known-as-coffe-cup såg jagen massa kids gå runt med skyltar ”Gratis kramar”. Här är deras inspiration. Jag tycker den är jättefin:

—

Jag har totalt missat Helicopter Girl, vilket inte är så konstigt när hennes skivor inte ges ut i Sverige. Jag har ännu inte lyssnat igenom ”Voodoo chic” som ligger här, men alla Everything But The Girl-fans lär gilla ”White Revolving Circles”