Med jämna mellanrum brukade jag få propåer från en kille på Qruiser om ”vad jag skulle göra om han hoppade upp på ryggen på mig”. Jag gissar att han har något slags fetisch för att bli övermannad/nedbrottad och lider av väldigt kort närminne då han varje gång inte hade något som helst minne av att han försökt tidigare. Jag antar att han delvis skulle vilja att jag reagerade som Michael Fassbenders häst i filmen ”Jane Eyre”.
Michael Fassbender i Inglorious Basterds
Mia Wasikowska, hans motspelerska berättar:
”Allt jag minns är att närhelst min medspelare Michael Fassbender hoppade på hästen fick den en jätteerektion”
”Den stackars hästen var bara … väldigt glad! De var tvungna att låta honom springa runt kvarteret varje gång Michael hoppade på honom. Det stoppade filmningen lite grann. Saken bara … dinglade!”
Ikväll var träffade jag Joel Burns, den enskilda och för mig okända person som påverkade mig mest under förra året. Hans tal om ”it gets better” är helt fantastiskt. Alla andra videos jag sett på temat ”it gets better” innehåller hjärta, men den här innehåller också ett risktagande. Joel hade ingen aning hur det här skulle påverka hans karriär, och om något så skulle det kunna påverka honom negativt. Ändå gjorde han det. Det är modigt.
Han är längre än jag trodde (vilket innebär längre än jag är – vad säger det om min världsbild?) och väldigt professionell minglare. Jag är glad att han specifikt bad att jag skulle bli inbjuden, det var intressant att prata med honom. Han visste mer om Sverige, våra politiska partier och händelser här än vissa svenskar jag träffat.
Jag kommer att vara med i SVT Debatt imorgon kväll och prata om att Victoria och Daniel blev ”årets duo” på Gaygalan. För mig är det ett tecken på att homosexuella i Sverige blivit mätta katter och anser sig ha uppnått sina mål, att vi gått med på den villkorade acceptans som erbjuds av heterosamhället (vi accepterar dig så länge du är som oss) och att det fortfarande finns en internaliserad homofobi hos många homosexuella. Tanken på att en tidning för svarta skulle utse ”årets vita person”, hur känns den? Det är precis vad Birgitta Ohlson blev i år. Fast med ”hetero” istället för ”vit”.
Tidigare idag var jag så nervös att jag bara kunde jämföra det med mitt första fallskärmshopp, och imorgon kommer det vara än värre. Tänk om jag råkar säga något sånt här:
Det sinnestillstånd jag varit i de senaste veckorna är förmodligen vad folk avser när de pratar om att vara färdig med livet på ålderns höst. Känslan har funnits där länge, men det först idag insikten kom; den avatar jag lever nu, den femte i ordningen, är på väg mot sitt slut.
Min första avatar tog slut när jag var sju år gammal. Det är den enda avatar som jag inte avslutat genom ett eget, om än omedvetet, beslut. När vi flyttade från Polen till Sverige var det ganska naturligt att ett helt annat liv tog vid där det gamla tog slut. Jag tog med mig nyfikenhet, ansvarstagande och en förnumstighet som bara kan besittas av sjuåringar som läst för många böcker.
Min andra avatar dog åtta år senare, samtidigt som jag gick ut nian. Med den dog också det namn jag burit ända tills dess, Przemyslaw (fast det förkortades Przemek) eftersom jag redan då förstått att man inte kommer någon vart i Sverige med ett svåruttalat förnamn av icke-anglosaxisk börd. Ett udda efternamn är okej så länge du kompenserar för det med ett svenskklingande namn. Jag började på Frans Schartaus Gymnasium inne i stan, EG-linjen. Jag tog med mig en tro att jag kan göra det mesta bara jag sätter manken till, ett frö till misstro mot auktoriteter och en fantasi som fortfarande var kvar på barnsliga nivåer.
Den fjärde tog vid ytterligare åtta år senare, någon gång 2003. Jag lämnade bakom mig min tredje avatar – en överviktig datornörd som varit rankad som en av de 10 bästa i världen på Counter-Strike och levde på en diet av Jolt, 7-Elevens korvar med räksallad och rostad lök, cigaretter och snus. Jag tog med mig en gedigen kunskap om teknik, datorer och internet, en insikt att egoism är en stark och positiv drivkraft hos människan och en stolthet över att vara homosexuell.
Min fjärde avatar var kortlivad. Kanske för att den var så intensiv. Jag spenderade de flesta av mina vakna timmar på gymmet där jag tränade och jobbade. Livet kretsade kring kost och träning. Jag förändrades fysiskt på ett sätt jag inte hade förändrats sedan puberteten. Någon gång framåt slutet av 2007 gick jag över i min nuvarande avatar. Jag tog med mig träningen, insikten att det läskigaste inte är att hoppa fallskärm/att säga upp sig utan att ha ett jobb/att stå framför 200 personer och föreläsa utan själva rädslan i sig, och insikten att det sällan är för sent och aldrig att man har för lite tid; allt handlar om vilja och prioritering.
Insikten att min femte avatar är på väg mot sitt slut kom när jag funderade på varför mina tankar kretsade kring dystopier med öppna slut; filmer som handlade om att mänskligheten stått inför en händelse som nästan raderat ut dem, men i sista stund räddat sig med en slutscener som i stort sett gick ut på ”jaha, och nu då?”. Samma känsla som förmdelas i musik som Daft Punks soundtrack till Tron: Legacy (Spotify-länk). Något nytt, något annorlunda. Något oprövat.
Det är det här som gör att jag har så svårt för personer som säger att man är densamma när man är 50 som när man var 20. Jag tror att man förändras ganska mycket. De flesta förändras motvilligt och bara av kriser eller stora passioner. Min passion är livet självt. Upplevelser. Erfarenheter. Jag förändras för att jag vill. Jag har en kropp, ett medvetande och jag vill prova och utforska dem i alla tänkbara sammanhang (och många otänkbara). Jag vill ta med mig det som funkar och lämna allt som är överflödigt. Jag kommer snart att levla till nivå 6, och jag vet inget om den avatare än. Annat än att den kommer att bli legen – wait for it …
Alla listmakare får ursäkta, men det här är nog den bästa listan från 2010. Det är förmodligen för vågat för Oscarsgalan, men inte för bloggen My New Plaid Pants. Där listar man de tio snyggaste (halv-)nakenscenerna från förra årets filmer. Jag gissar att James Franco inte spelat in speciellt mycket avklädda grejer förra året, då han inte är med, men där finns en hel del godis.
Cam Gigandet på tionde plats över snyggaste nakenscenerna 2010
Min största insikt 2010 handlade om relationer. Jag har lovat att skriva om det och jag tänkte börja 2004. Då skrev jag nämligen en text om relationshierarkier för RFSL:s tidning ”Kom Ut”. Vissa saker har ändrats till idag, till exempel ser jag att öppna förhållanden är mer accepterade i HBT-samhället. Jag vill dock mena att det mesta häri stämmer även idag, sex år senare.
—
När jag är ute och surfar runt på HBT-communities ser jag snabbt en tydlig struktur som återspeglar samhällets moralsyn på relationer. Högst upp, såväl för homosexuella som för heterosexuella, återfinns det tvåsamma förhållandet baserat på kärlek som inbegriper ett sexliv
Frågan ”Är ni kompisar?” besvaras aldrig med ”Nej, vi är bara tillsammans”. Däremot är det inte ovanligt att den omvända frågan, ”Är ni tillsammans?”, besvaras med ”Nej, vi är bara kompisar”. ”Bara” kompisar, eftersom vänskap som relation inte är lika värdefull som Förhållandet, en relation mellan två personer baserad på kärlek. Som i sin tur leder till sex.
Det finns en tydlig maktstruktur när det gäller relationer mellan människor i vårt samhälle. Förhållanden värderas olika. Ju mer moralisk och önskvärd en relation är i samhällets ögon, desto mera status och makt ger den. Detsamma gäller åt andra hållet; ju lägre förhållandet befinner sig på stegen, desto mera status och makt förlorar man om det uppdagas. För oftast är det så, att man sällan är öppen med förhållanden som befinner sig långt ned i hierarkin.
Relationshierarkin är underförstådd och framskymtar mellan raderna. Det mest uppenbara exemplet på HBT-communities är användandet av ordet ”seriös”. Seriös betyder ”allvarlig; på allvar intresserad; allvarligt menad” men har på nätet kommit att betyda ”söker inte tillfälliga sexkontakter”. Formuleringar som ”Är du bara ute efter sex eller är oseriös på annat sätt” och ”Det finns så många oseriösa som bara har sex i huvudet” markerar att innehavaren inte är intresserad av tillfälliga sexkontakter. Tillfälliga sexkontakter värderas här som något omoraliskt och icke önskvärt. Samma fenomen återkommer på Sylvester, Sylvia och Qruiser. En skillnad mellan Sylvia, där det mest finns tjejer, och Sylvester och Qruiser, där det till större eller största delen finns killar som gillar killar, är att ordet ”seriös” i nicket på Sylvester och Qruiser nästan uteslutande betyder att man är ute efter ett förhållande. På Sylvia däremot används det oftast av personer som söker sexkontakter.
Karta över icke monogama relationer
Även personer som är ute efter tillfälliga sexkontakter använder sig av ordet ”oseriös” i betydelsen ”tillfälligt sex är oseriöst”. Här finner man inte helt sällan beskrivningar som ”Jag är inte så desperat och oseriös som sidan kan ge intryck av.” eller ”Är intresserad av en seriös ’oseriös’ relation …”. Beskrivningar som ska ursäkta innehavaren av sidan. Samtidigt framställer dessa beskrivningar dem som är ute efter ett förhållande, eller i varje fall inte söker tillfälliga sexkontakter, som mer seriösa. Det hela förstärks ytterligare genom fenomenet att ha två eller fler olika presentationssidor beroende på vad man för tillfället söker. En sida där man söker ”vänner, chattkompisar eller ett förhållande” och en annan där man är ute efter ”en sexträff”.
Tillfälliga sexkontakter står alltså lågt i relationshierarkin, någonstans under förhållande, vänskap och KK-förhållande. Relationer som börjar med kärlek och sedan leder till sex är något högre värderade än relationer som börjar med sex och sedan leder till något annat. De sistnämnda relationerna står i sin tur högre än relationer som enbart går ut på sex. Ju högre den relation man eftersträvar eller har värderas, desto mer öppen är man med sin relation, eller sökandet efter denna. Även här blir det tydligt att förhållande och vänskap rankas högre än den sexuella relationen.
Det är vanligt att presentationssidor på nätcommunities har bilder på innehavaren av sidan. Oavsett om innehavaren söker förhållande eller en sexuell relation. Faktum är att man kan diskutera om det inte är så att det är vanligare att ha en bild på sig själv om man söker en sexuell kontakt än om man söker annat. Dock är bilderna här i de flesta fall anonyma. De visar kroppar och mer eller mindre hud. Huvudet är bortklippt eller ansiktet utsuddat eller dolt under en mask av oskärpa. På sidor där innehavaren är ute efter ett förhållande är det istället vanligare med semesterbilder, porträtt tagna i studio eller andra typer av bilder där innehavaren är klart identifierbar.
Hierarkin mellan olika förhållanden fastslår inte bara hur mycket makt och status som följer med en viss typ av relation. Den avgör också hur starkt fördömande en relation utlöser. De faktorer som är mest avgörande för värderingen av en relation är om den innehåller sex och om den är monogam. Monogamiregeln handlar om att normen i vårt samhälle är tvåsamhet. Denna norm präntas in i oss ända från vaggan: prinsen räddar prinsessan, Barbapappa och Barbamamma, Barbie och Ken. Synen på sex är ett arv från kristendomen, där grundinställningen till sex är att det inte bör utövas. Denna regel kan man bryta mot i olika grader. Den bästa ursäkten är äktenskapet. Förhållandet anses i dagens samhälle också vara en fullgod ursäkt för sex. Även vänskap kan vara en förmildrande omständighet för sex (KK-förhållande) även om det inte är lika bra ursäkt som Kärlek. Längre ner på skalan finner man relationer som varken är monogama eller inte innehåller sex. Polyamorösa förhållanden (relationer mellan tre eller fler individer baserade på kärlek, där sex också kan ingå) och ”öppna förhållanden” hamnar bägge två långt ned på stegen.
Få ämnen väcker så starka känslor som relationer mellan vuxna, samtyckande människor. På nätet kan personer som på sin sida skriver att ”Jag har ett förhållande, men söker ändå sexträffar” få finna sig i att få meddelanden från främmande personer som har synpunkter på deras sätt att hantera sina relationer. Begreppet ”oseriös” appliceras tiofalt på ”öppna förhållanden” jämfört med tillfälliga sexkontakter.
Givet är att det finns ett maktförhållande i en relation också, och att det maktförhållandet är ömtåligare ju fler som är inblandade. Till exempel kan ett öppet förhållande kännas påtvingat för den ena parten om denne egentligen inte är intresserad av sex med andra personer. På samma sätt kan en polyamorös relation vara mer påtvingad på en part, som på grund av sina känslor för en person tvingas acceptera en tredje person.
Samtidigt tillåts relationer högt upp i hierarkin att uppvisa betydligt fler moraliska dimensioner. Ett äktenskap kan vara kärleksfullt, affärsmässigt, ömsint eller romantiskt – en tillfällig sexkontakt via Sylvester är däremot på sin höjd ”tillfredsställande”. Det finns många faktorer som kan påverka maktförhållandet i relation långt upp i hierarkin, men eftersom relationen just står högt i hierarkin tillåts den också ha positiva sidor som uppväger de negativa. En relation som står långt ned i hierarkin får finna sig i att fokus ligger enbart på negativa och nyanslösa dimensioner.
Homo- och bisexuella använder sig till stor del av samma värderingsystem för relationer som heterosexuella för att uppnå acceptans. Genom att ta över hierarkin och använda ord som ”oseriös” om relationer som inte grundar sig på kärlek offrar man många skepnader som mänskliga relationer kan ta sig.
—
Jag återkommer om min insikt i relationer i ett inlägg längre fram.
Senaste tillskottet i min bokhylla är Alien Lamp, designad av Lasse Klein. Inte speciellt mycket belysning, utan snarare popkulturell dekoration med hyllningar till 50- och 60-talets UFO-design.
Lampan på plats i min bokhylla. Sladden är dumt placerad, med tanke på att det är en LED-lampa hade batterier varit bättre.En kul detalj är att kon ser ut att hålla på att lyfta. Ljuset från LED-lampan koncentreras runt kon tack vare konstruktionen.Man kan välja att ha fönstrena i UFO:t tända, att ha strålen tänd eller att ha bägge tända. Fönstrena i cockpit skiftar långsamt färg från orange till grönt och tillbaka. En liten rymdvarelse skymtas i ett av fönstrena.Det är en rätt stämningsfull dekoration. Värd de 995:- lampan kostade.
Lampan finns bland annat hos Designtorget. Tyvärr är den (tillfälligt) slut i de flesta butiker och även på webben.
Fördelen med att sitta och snora på jobbet är att man kan gråta lite utan att det märks. Det var precis vad jag gjorde när jag såg den här bilden från Egypten; kristna som skyddar muslimer medan de ber. Det är i såna här ögonblick jag ser storheten i religion, det är såna här saker som får mig att tro på mänskligheten.
Bilden postades på Reddit, och en kommentar där gav mig en aha-upplevelse i frågan om tolerans vs acceptans: (fritt översatt av mig)
Jag skulle vilja framföra en intressant poäng: tolerant är ett dåligt ord, vilket jag insåg för bara några år sedan. Jag brukade använda det. När du mitt på dagen inser att du har ett hål i strumpan tolerar du det tills du kan byta strumpor. Om man behöver stänga av vattnet i ditt bostadshus under ett par timmar tolererar du det. Du måste tolerera oljudet från en byggarbetsplats när du går förbi den på gatan. Kort sagt tolererar du saker tills du kan undanröja dem eller lämna dem. Det heter ”smärttolerans” av en anledning”. Du ”uthärdar” inte andras livsstilar. Du tolererar inte andra religioner eller människor med annan bakgrund. Du accepterar dem.
Det här är mitt senaste tillskott till köket. Passar utmärkt med det kitchiga salt- och pepparkaret. Det enda jag tycker är lite trist är att den inte visslar när vattnet kokar.
Reafynd på Coctail Deluxe på Bondegatan, 450:-. Det fanns minst en till kvar i grönt när jag köpte min idag. De har en webbshop också, där du bland annat kan köpa ”toa skylt kisspojke” (de är förlåtna den konstiga särskrivningen och namngivningen för att de har rätt fina saker där). Varför tänkte jag genast på Transfrans och Pojkfröken förresten?
Q: How many hipsters does it take to change a lightbulb?
A: It’s a really obscure number, you probably haven’t heard about it.
Telefonplan kallades av någon för ”Hipster Heaven”, vilket var lite främmande för mig. Jag menar, visst finns här Landet som har hög hipsterfaktor, och såväl Konstfack som Hyper Island ligger här ute – men ”Hipster Heaven”? Jag var skeptisk.
Jag började kolla lite efter andra tecken. Ett av dem var kvadratmeterpriserna på bostadsrätter. Jag köpte min bostad, visserligen på ritning, för nånstans runt 28 000 per kvadratmeter. Min syster är ute och letar boende och funderar på att köpa istället för att hyra. När det fanns lägenheter i gamla trevåningshusen bortom landet gick vi dit och kollade. En etta med matrum som byggts om till en tvåa. Köket var nytt och fräscht, hemmarenoveringen var det inte. Listerna var vinda, golvet var inlagt utan mycket planering, väggen som satts upp för att bygga det lilla sovrummet hade annan färg på spacklet än på väggen och man såg tydligt var dörren förut gått. Badrummet hade originaldetaljerna överallt, och de var inte ”charmiga”. Kort sagt: bra första lägenhet om man inte har för höga krav (alt händiga föräldrar/kontakter med händiga polacker).
Utropspriset var 1 095 000, eller 31 285 per kvadratmeter. Det steg till 43 428 kronor. 1 520 000 var sista budet jag följde. Jag bestämde mig för att kolla priserna på andra objekt som gått senaste tiden och det visar sig att priserna varierar mellan 36 000 – 43 000 kvadratmetern. Sån höjning på strax över ett år tyder bara på en sak: hipsterinvasion.
Det definitiva tecknet är dock cafét som ska öppna i grannhuset:
it's B.A.M
De har så klart ekologiskt bröd. Oddsen att de har surdegsdito är ungefär desamma som oddsen för ytterligare en pedofilskandal bland katolska präster. Det i sig säger visserligen inte så mycket med rådande trend. Namnet, däremot avslöjar allt. Det är inte en deli utan mackor (hej Urban Deli!), det är it’s B.A.M. BAM betyder i det här fallet ”Breakfast at Morning”. Det är viktigt att skilja frukosten på morgonen från den man äter, säg, vid lunch. För att inte tala om den jobbiga sammanblandingen med frukost på kvällen. Mitt språkestetiska sinne kräks lite i munnen varje gång jag ser den skylten, och kommer vägra mig inträde där under det första året.
Här är några av guldkornen jag snubblat över på Youtube på senare tid:
Via min kompis Wicke såg jag Sarah Montague göra slarvsylta av Jimmie Åkesson i BBC:s ”Hardtalk”. Hon är påläst, välartikulerad och respektfull, vilket gör det hela lite surrealistiskt med tanke på vilken skämskuddefaktor det här har. Nyckeln ligger i respektfullheten, Sarah gör aldrig Jimmie till åtlöje. Hon bara ger honom chansen att själv göra det och han tar den.
En dörrvakt som också tillhör värdseliten i kickboxning tar hand om en stökig idiot till gäst. Jag önskar att svenska dörrvakter var så här. (via Superpunch)
En fin historia av en kille som hittar ett gäng foton och skapar sig en bild av dem som tappat dem, och inleder en jakt för att hitta dem. Det är några av mänsklighetens finaste drag: nyfikenhet, kärlek, vilja att hjälpa folk. @byBalsam ska ha tack för tipset.
The RSA har nästan alltid intressanta saker, och börjar för mig bli lika viktigt som TED. Här förklarar Philip Zimbardo att det finns sex sätt att förhålla sig till tid, hur geografi påverkar vårt sätt att se tiden och hur vårt sätt att se på tiden påverkar vår politik och det samhälle vi bygger. Det är ett litet AHA-ögonblick för mig. Sofia tipsade.
Trailer för Sound of Music redigerad som en zombiefilm. Det är otroligt häftigt hur man med klippning och musik kan få den här glättiga filmen att bli en zombierulle (via Towleroad)
