Igår var det bloggträff hos Mahir ((Som förresten inte verkar ha något RSS-flöde på sin blogg, vad är dealen med det, Mahir?)), där de presenterade resultaten av sin undersökning om bloggläsande, medievanor hos bloggläsare och deras syn på reklam i bloggar. En intressant siffra är att 6 av 10 bloggläsare köpt någon produkt efter att ha läst om den på bloggar. Dessutom diskuterades bloggarnas egen syn på dessa saker.
En diskussion som uppstod var huruvida trovärdigheten påverkades av reklam, och det är en intressant diskussion. Men det är inte därför jag är här. (Jag är inte heller här för att dricka klorin och sjunga De Lyckliga Kompisarnas superhit ”Hockeyfrilla”). När det gäller ämnesspecifika bloggar, som mode, träning, böcker eller mat är det ganska lätt att veta vilken typ av företag som kan vara intresserade av dessa bloggar, och det är ganska lätt att tänka sig flera typer av samarbeten företag och pr-byråer skulle kunna inleda med dessa bloggar.
När det gäller allmäna bloggar, såna som kategoriseras i ”vardagsbetraktelser” eller ”personligt” är det svårare. Ämnena på inläggen varierar oftast väldigt mycket, och målgruppen är inte entydigt intressserad av ”snabbmat” eller ”tidningar och media”. Däremot vågar jag påstå att stamläsarna på dessa vardagsbetraktelsebloggar fäster mer vikt vid vad personen bakom bloggen tycker om, säg, en mobiltelefon än vad en (professionell) prylblogg skriver om den. Dels därför att den personliga bloggaren inte skriver ur ett proffs-perspektiv, utan ur ett konsumentperspektiv. Dels för att det ligger i personliga bloggars natur att man i alla fall delvis är åsiktsfrände med dem vars personliga bloggar man läser, och därför har lättare att ta till sig när dessa rekommenderar något.
Problemet är att detta fungerar minst lika väl åt andra hållet. Ponera att ett företag skulle låta ett gäng bloggare i kategorin ”vardagsbetraktelser” vara testpiloter för en produkt, och några av bloggarna sågar produkten på ett sätt som får Idol-juryn att framstå som känslig och konstruktiv. Helt plötsligt har det suveräna verktyget blivit ett vapen som är riktat mot en själv.
Jag tror att Mahir sonderar terrängen och försöker komma på hur man skall kunna använda bloggar som en kanal. Det är smart av dem, och det är ännu smartare att ta en dialog med bloggare.
Hur som helst så medförde kvällen en annan positiv grej: jag fick ansikten på flera bloggare, bland annat Rosie på Kulturbloggen, Johnny på Stationsvakt och Annica Tiger (Som jag visserligen känner sedan tidigare genom en mailinglista) på bloggen med samma namn.
Andra bloggar om: mahir, marknadsföring, reklam, bloggosfären
Ja tack för senast. :-)
Jag fick även ett ansikte på dig, även om vi inte talades vid. :)
buhu, sant finbesok pa jobbet och jag ar inte hemma :(
Sakupplysning: De Lyckliga Kompisarnas låt heter faktiskt ”Ishockeyfrisyr”.
Sakfråga: Är då då kanske i stället här för att häva en flaska Listerine och framföra Philemon Arthur and the Dungs gamla goa ”In kommer Gösta” i usch-moll?
Johnny: det var kul att se dig IRL.
Bisonfredrik: haha. Det roliga är att jag fick ett ansikte på dig med, trots att jag inte riktigt visste vem du var innan.
Reblo: Jag tänkte på dig! och tyckte att det var så sjukt synd att du var i Australien. Samtidigt som jag är sjukt avis på dig, jag vill också dit (och jag vill också träffa Silverfisken, jag gillar honom skarpt)
Calle: Är det okej om jag bara sjunger? Listerine bränner så förbannat redan i munnen, jag vill inte ens veta hur det känns när den passerar insidan.
Ja det var kul att träffa dig IRL. Jag undrar lite om din friskvårdsblogg finns kvar. Själv funderar jag på att blogga en del om det och funderar lite på formen. Alltså formen på bloggandet.
Kul att ses IRL.
Jag tror också att Mahir sonderade terrängen lite där, det var en blandad mix av bloggare som var ditbjudna.
Annica