Coaching/outing

”Ursäkta, men skulle ni frågat huruvida svarta ska få adoptera barn om det funnits en svart person i gruppen?” frågar jag när det är min tur att redogöra för min syn på homosexuellas rätt till adoption. Coachen som leder övningen förstår inte riktigt vad jag är ute efter. Hon ser lite förvirrad ut och svarar tveksamt ”ja, det skulle jag”.

Men låt mig börja från början i den här historien om hur jag i fredags halvt kom ut, halvt outades av två (så kallade) coacher.

För att bli ett bättre team projektledare på jobbet kom idén om coaching upp. Jag var positiv, så klart, eftersom jag gillar tanken. En coach är ett bollplank som inte behöver kunna ett skvatt om det du gör, och inte sitter inne på några som helst svar heller. Hen har istället en hel arsenal frågor och infallsvinklar som gör att den som bli coachad hittar svaren själv. Och vad är bättre än svar man själv kommer på? (Vad kallar man förresten en klient till en coach? En coach-bottom? Coachee? Coach-klient?)

Första delen av projektet gick ut på en heldag gemensam coaching. Därför samlades vi i fredags morse i en utbildningslokal ett stenkast från Norra Bantorget. Att gå igenom individernas förväntningar på dagen är smart oavsett vad dagen handlar om, och speciellt när det är något som folk vet så lite om som coaching. Flera visste inte alls vad de skulle förvänta sig, och jag kan förstå att coachingbegreppet är luddigt innan man fätt grepp om det. En av förutsättningarna när man blir coachad i grupp är att åsikter är personliga och att man inte kan tycka fel. Ingen ska alltså bli ställd mot väggen av de andra bara för att hen uttrycker en känsla eller en åsikt som ingen annan delar. För att illustrera detta skulle vi göra en klassisk värderingsövning med etiska ställningstaganden.

Vi fick ställa oss i mitten av rummet. De fyra hörnen fick symbolisera ”ja”, ”nej”, ”ibland” och ”vet inte”. Vi skulle utan att prata ta ställning till ett påstående genom att gå till det hörn som motsvarar våra åsikter. Inga konstigheter, det är värderingsövning 101. Första frågan:

”Jag är för eller emot dödsstraff”

Alla utom två personer, varav ena är jag, går iväg till sina hörn. Jag undrar om det är en kuggfråga eftersom den inte är formulerad som en ja-eller-nej-fråga. Men det är det inte, den är bara lite ogenomtänkt. Alla får kort redogöra för sin ståndpunkt, och även om folk står lite olika är det ingen som säger emot trots att de inte håller med. So far so good. Andra frågan:

”Jag tycker att homosexuella ska få adoptera barn”

Eh? Jag hajar till lite. Det är tidigt på morgonen, jag har bara fått en latte och det tar tid för min härna att berarbeta informationen. De flesta hinner börja röra sig mot sina hörn (”ja” respektive ”vet inte”) innan jag kopplar och lommar fövirrad bort till ja-hörnan, samtidigt som min hjärna försöker greppa det här. Det är 2006, de ska vara coacher med över tio års erfarenhet mellan sig, och de ställer på allvar den här frågan i ett professionellt sammanhang?

När de som står i ”vet inte” fått redogöra för sin syn på huruvida jag ska få bli prövad som adoptivförälder eller inte kommer turen till oss. Jag väntar tills de kommer till mig innan jag slår till. Vid det här laget har jag svårt att hålla ilskan borta från rösten.

Det är alltså här vi befinner oss när en av coacherna svarar ”ja” på frågan huruvida de skulle haft samma påstående med svarta om de haft en svart med i gruppen.

Mitt svar var ”Det tror jag inte på. Jag tycker att det är fullständigt oprofessionellt av två personer som kallar sig coacher att utsätta en grupp kolleger för en sån här situation. Jag är homosexuell, och det här tvingar mina arbetskamrater att ta ställning i en fråga som inte har med något att göra.”

Vid det här laget är det knäpptyst i rummet. Jag förstår vid det här laget inte att jag just kommit ut för flertalet av dem som är med. Trots att jag alltid använt rätt pronomen när jag pratar om dejter på luncherna, trots att två av mina arbetskamrater defintivt vet att det är killar som gäller för min del, trots att jag så sent som ett par veckor tidigare suttit och berättat om vilka manliga skådisar jag tycker är snyggast så har det alltså undgått resten av gruppen att jag inte är straight. Hade jag vetat det så hade jag nog blivit så förvånad att jag glömt bort att vara arg. Men som sagt, just där och då var jag inte medveten om det.

Coachen försöker svara något, men är rätt handfallen. Två av arbetskamraterna i vet inte-hörnet undrar varför man inte kan diskutera det här.

”Homosexuellas rätt till barn är inte en etisk fråga. Vi är inte infertila, vi bara gör ett mycket mer medvetet val än de flesta andra när det gäller att skaffa barn. Att dessutom tvinga en grupp där ni inte har någon som helst aning om personernas sexuella läggning att ta ställning till det här under professionella sammanhang är inte coaching. Det är ett skämt. Den här situationen gör mig skitförbannad.”

Nu ingrep även den andra coachen. De tackade mig för min reaktion, och lovade att ta med sig det här, fundera på det och återkomma till mig.

Det jag var mest förbannad på var att det här var första gången jag känt mig diskriminerad som person. Någonsin. De inte bara gjorde mig osynlig, de ifrågasatte dessutom min lämplighet som förälder. Allt under professionella sammanhang.

De återkom aldrig. De berörde inte ämnet. Det, tillsammans med att ideligen ställa frågan ”hur känns det?” så fort någon sa något, gör att jag inte kan gå vidare till steget individuell coaching. Att jag under hela dagen inte fick en enda insikt jag inte redan medvetet haft med mig hjälper inte upp betyget. Jag sätter mig hellre på ett dagis och pratar en stund med femåringarna, de ger en betydligt bättre insikter än dessa två coacher någonsin skulle klara av.

Det enda jag lärde mig under dagen är att det går att bli sjukt förbannad i professionella sammanhang och skälla ut folk efter noter utan att behöva be om ursäkt för det efteråt – så länge man inte går till personangrepp.

24 reaktioner till “Coaching/outing”

  3. Jag tycker du är så otroligt stark, Micke. Även om jag är väldigt öppen, rak och vågar säga ifrån i det mesta, hade jag nog hållit tyst i det här sammanhanget. Jag hade tyckt att det varit alltför genant…

    I övrigt vill jag gratulera dig till att ha arbetskamrater och kollegor som har integritet nog att inte springa omkring och tala om sina kollegors sexuella preferenser. På mitt jobb är det tvärtom. Här har jag till och med blivit presenterad som ”Det här är ’Aronson’. Han är homosexuell”. Och jag vet inte hur många gånger mina kollegor måste berätta för mig att jag är bög. Som om jag inte visste det…

  4. Jag tycker du är så otroligt stark, Micke. Även om jag är väldigt öppen, rak och vågar säga ifrån i det mesta, hade jag nog hållit tyst i det här sammanhanget. Jag hade tyckt att det varit alltför genant…

    I övrigt vill jag gratulera dig till att ha arbetskamrater och kollegor som har integritet nog att inte springa omkring och tala om sina kollegors sexuella preferenser. På mitt jobb är det tvärtom. Här har jag till och med blivit presenterad som ”Det här är ’Aronson’. Han är homosexuell”. Och jag vet inte hur många gånger mina kollegor måste berätta för mig att jag är bög. Som om jag inte visste det…

  5. Jo, en sak till: jag har gått individuell coaching, och det var väldigt bra. Så har du möjlighet så rekommenderar jag det å det varmaste. Fast jag förstår om du inte har förtroende för de här två. Men försök byta, det kan det vara värt…

  6. Jo, en sak till: jag har gått individuell coaching, och det var väldigt bra. Så har du möjlighet så rekommenderar jag det å det varmaste. Fast jag förstår om du inte har förtroende för de här två. Men försök byta, det kan det vara värt…

  7. [IMG]http://i5.photobucket.com/albums/y157/pellen/actgay.jpg[/IMG]

    Eftersom jag känner mig visuell idag har jag bara en sak att tillägga:

    o/ för dig!!!

    (Det kom dock i anslutning till beslutet att homosexuella ska få adoptera en hel massa undersökningar från BRIS och barnpsykologer och jag vet inte allt. Vilket du säkert är medveten om. Där den tongivande åsikten var att barn får psykiska men av att växa upp utan en manlig och en kvinnlig förebild. Många tänkte säkert att de på BRIS och barnpsykologerna borde ju veta bäst vad som är bra för barnen. Även om vi lever år 2006. Ville bara säga det, även om jag själv naturligtvis anser att föräldrar kan ha de flesta sexuella läggningar. Heterosexuella föräldrar borde dock få genomgå en obligatorisk lämplighetsundersökning innan de gör varandra på smällen.)

  8. [IMG]http://i5.photobucket.com/albums/y157/pellen/actgay.jpg[/IMG]

    Eftersom jag känner mig visuell idag har jag bara en sak att tillägga:

    \o/ för dig!!!

    (Det kom dock i anslutning till beslutet att homosexuella ska få adoptera en hel massa undersökningar från BRIS och barnpsykologer och jag vet inte allt. Vilket du säkert är medveten om. Där den tongivande åsikten var att barn får psykiska men av att växa upp utan en manlig och en kvinnlig förebild. Många tänkte säkert att de på BRIS och barnpsykologerna borde ju veta bäst vad som är bra för barnen. Även om vi lever år 2006. Ville bara säga det, även om jag själv naturligtvis anser att föräldrar kan ha de flesta sexuella läggningar. Heterosexuella föräldrar borde dock få genomgå en obligatorisk lämplighetsundersökning innan de gör varandra på smällen.)

  11. Oj! Vad bra och starkt gjort av dig. Jag hade nog inte heller kunnat hålla tyst i den frågan, men skulle inte skött det på lika bra sätt, och så är jag inte homosexuell – så kanske inte lika känsligt eller vad man ska säga. Ville bara säga att jag blev riktigt imponerad!

  12. Oj! Vad bra och starkt gjort av dig. Jag hade nog inte heller kunnat hålla tyst i den frågan, men skulle inte skött det på lika bra sätt, och så är jag inte homosexuell – så kanske inte lika känsligt eller vad man ska säga. Ville bara säga att jag blev riktigt imponerad!

  13. Äsch jag vet inte Micke.
    Frågan är en ”allmänfråga” som folk diskuterar. Jag tycker det är helt okej att ställa en sånhär fråga till en grupp. I ett professionellt sammanhang.
    Och din reaktion är ju högst relevant och du gjorde din mark och förmodligen fick du en emot dig och betydligt fler med dig.
    Jag tycker du vänder ilskan mot fel håll. Visst kanske de här två coacherna är grymt stupida, men det känns som du projicerar lite allmän ilska på dom här. Du är arg på frågan.
    Skilj mellan sak och person då också.
    Eller jag vet inte för jag fattar ju inte riktigt sammanhanget eller så. Och förmodligen hade jag reagerat likadant, men en sak vet jag: peka ett finger på någon annan, och det är åtminstone fyra fingrar som pekar tillbaka på dig själv.
    Sånt är värt att reflektera över.
    Puss,
    D.

  14. Äsch jag vet inte Micke.
    Frågan är en ”allmänfråga” som folk diskuterar. Jag tycker det är helt okej att ställa en sånhär fråga till en grupp. I ett professionellt sammanhang.
    Och din reaktion är ju högst relevant och du gjorde din mark och förmodligen fick du en emot dig och betydligt fler med dig.
    Jag tycker du vänder ilskan mot fel håll. Visst kanske de här två coacherna är grymt stupida, men det känns som du projicerar lite allmän ilska på dom här. Du är arg på frågan.
    Skilj mellan sak och person då också.
    Eller jag vet inte för jag fattar ju inte riktigt sammanhanget eller så. Och förmodligen hade jag reagerat likadant, men en sak vet jag: peka ett finger på någon annan, och det är åtminstone fyra fingrar som pekar tillbaka på dig själv.
    Sånt är värt att reflektera över.
    Puss,
    D.

  15. Jag bara måste få fråga, Dexo, vad du menar med det där med fingrarna. Ska man inte säga ifrån om man tycker något är fel eller om man tycker att någon gör fel?

  16. Jag bara måste få fråga, Dexo, vad du menar med det där med fingrarna. Ska man inte säga ifrån om man tycker något är fel eller om man tycker att någon gör fel?

  17. Aronson: Klart man ska säga ifrån om man tycker något är fel. Men självreflektion är väl inte heller så dumt? När jag blir arg så blir jag oftast mer intresserad över min egen rigiditet. Oftast kommer jag ju fram till att den är helt relevant… Men många gånger får jag ju värsta själv insiktskickarna.
    Det är ju dock rätt uppenbart att Micke hade ett uppdämt behov av att Komma Ut och att han valde Tillfället. Man ska inte ta lätt på njutandet. Plus att vi bögar, vid slutet av dagen, är lite Drama Queens, inte sant? Det är ju därför jag så ohämmat älskar bögerier.
    Vad, om något, är mer livsbejakande?!

  18. Aronson: Klart man ska säga ifrån om man tycker något är fel. Men självreflektion är väl inte heller så dumt? När jag blir arg så blir jag oftast mer intresserad över min egen rigiditet. Oftast kommer jag ju fram till att den är helt relevant… Men många gånger får jag ju värsta själv insiktskickarna.
    Det är ju dock rätt uppenbart att Micke hade ett uppdämt behov av att Komma Ut och att han valde Tillfället. Man ska inte ta lätt på njutandet. Plus att vi bögar, vid slutet av dagen, är lite Drama Queens, inte sant? Det är ju därför jag så ohämmat älskar bögerier.
    Vad, om något, är mer livsbejakande?!

  19. David: Skön länk. Tack!

    Aronson: det jag är mest stolt över är att jag hanterade ilskan på rätt sätt. Det är så jäkla snopet att bli skitförbannad och vräka ur sig saker som man sen måste be om ursäkt för.

    Ellen: Tack darling. Fantastiskt bra bild. Jag ska skriva ut den och sätta upp den på jobbet.

    Sussi: Jag vet inte om det egentligen var så starkt. Jag trodde ju att alla visste. Men jag uppskattar det glada tillropet.

    Dexo: Mitt i prick. Jag har funderat på varför jag blev så jävla förbannad. Det är så sällan jag blir det, framförallt i professionella situationer. Jag kan bli uppgiven, trött och avslagen men jag blir sällan förbannad. Hade det varit individuell coaching så hade det ju varit ett lysande tillfälle för coachen att låta mig börja grotta i det där.

  20. David: Skön länk. Tack!

    Aronson: det jag är mest stolt över är att jag hanterade ilskan på rätt sätt. Det är så jäkla snopet att bli skitförbannad och vräka ur sig saker som man sen måste be om ursäkt för.

    Ellen: Tack darling. Fantastiskt bra bild. Jag ska skriva ut den och sätta upp den på jobbet.

    Sussi: Jag vet inte om det egentligen var så starkt. Jag trodde ju att alla visste. Men jag uppskattar det glada tillropet.

    Dexo: Mitt i prick. Jag har funderat på varför jag blev så jävla förbannad. Det är så sällan jag blir det, framförallt i professionella situationer. Jag kan bli uppgiven, trött och avslagen men jag blir sällan förbannad. Hade det varit individuell coaching så hade det ju varit ett lysande tillfälle för coachen att låta mig börja grotta i det där.

  21. Men alltså jag förstår ju precis.
    Jag menar: där står Inga-Maj och Kenneth som börjar närma sig de 60 och de har fått ett avgångsvederlag från Försäkringskassan och de gick en kurs i coacking och tyckte det var sååå spännande och nu tänkte dom slänga in lite ”kontroversiella” frågor för att se hur gruppen reagerade och för att prata om Värderingar och, ja, det är ju spännande att se hur folk reagerar, och, tja, käranån inte kunde vi väl tro att Micke skulle vara där och genomskåda oss och hur gör vi nu, jo vi gör som i Handledarboken och tackar för feedbacken och det här ska vi minsann ta med oss som ”minnen” och guuud så givande det var och hoppla där blev vi avslöjade som inkompetenta och ooops byxorna nere och hihi det här med coaching är ju preciiis lika spännande för oss handledare och hoppla nu är klockan fem och vi kan dricka ett glas rött.

    Fy fan.

  22. Men alltså jag förstår ju precis.
    Jag menar: där står Inga-Maj och Kenneth som börjar närma sig de 60 och de har fått ett avgångsvederlag från Försäkringskassan och de gick en kurs i coacking och tyckte det var sååå spännande och nu tänkte dom slänga in lite ”kontroversiella” frågor för att se hur gruppen reagerade och för att prata om Värderingar och, ja, det är ju spännande att se hur folk reagerar, och, tja, käranån inte kunde vi väl tro att Micke skulle vara där och genomskåda oss och hur gör vi nu, jo vi gör som i Handledarboken och tackar för feedbacken och det här ska vi minsann ta med oss som ”minnen” och guuud så givande det var och hoppla där blev vi avslöjade som inkompetenta och ooops byxorna nere och hihi det här med coaching är ju preciiis lika spännande för oss handledare och hoppla nu är klockan fem och vi kan dricka ett glas rött.

    Fy fan.

Kommentarer inaktiverade.