Manifest för mitt fjärde årtionde

Födelsedagar är egentligen rätt slumpmässigt. Två trettioåringar födda olika år behöver inte ens vara exakt lika gamla på sin trettiårsdag på grund av skottårseffekten. Hade vi firat i sekunder så har jag dryga två år kvar till en miljard.
Hade vi bott på Mars hade jag fortfarande varit mitt i tonåren och på Venus är jag snudd på femtio. Vi kommer få problem med vår tidräkning så fort vi börjar kolonialisera andra planeter.

Anyhow, här på jorden har jag gått från att vara äldst bland 20-somethings till att vara yngst bland 30-somethings. De första tio åren gick åt att bli en människa. De följande tio gick åt till att bli en individ. Jag har levt tio år som vuxen, och jag kommer leva minst sjuttio till. Här är manifestet för mitt fjärde årtionde:

MANIFEST FÖR MITT FJÄRDE ÅRTIONDE

Jag ska jobba på min zen-ness.

Jag har inte ångrat mycket sedan 20, och jag ska ångra ännu mindre nu. Varje gång jag oroar mig för något ska jag komma ihåg att mina problem är rätt små när allt kommer omkring.

Jag ska gråta mer.

Jag ska hångla mer än jag gjort som 20-nånting. Varje år ska jag prova på något nytt, vare sig det är att resa till ett nytt ställe, prova ett nytt yrke eller streaka genom det närmaste köpcentrat. Jag ska lansera min egen religion, men aldrig missionera för den.

Jag ska lära mig minst ett nytt språk.

Jag ska göra bort mig oftare, och jag ska skratta mera. Jag ska le varje gång en tjugoåring nojar över att livet är slut vid 30, men inte avslöja den behagliga överraskning som väntar dem då. Jag ska ge fler komplimanger till främlingar och folk jag tycker om, och jag ska ägna mindre energi åt människor jag inte gillar.

Jag ska göra minst tusen fallskärmshopp.

Jag ska stanna och njuta av nuet minst en gång varje dag, vare sig det är i tunnelbanan eller vid poolkanten. Jag ska hitta en följeslagare att dela allt det här med, vare sig det är Jake eller någon annan.

Födelsedagar är egentligen rätt fånigt. Det finns få stegvisa förändringar i livet, och jag är likadan idag som jag var igår. Ändå känns det som om mitt liv precis har börjat, så jag firar min födelsedag, snarare än årsdagen av min födelse.

Andra bloggar om: , , ,

12 reaktioner till “Manifest för mitt fjärde årtionde”

  1. Pingback: Lästips « Dexion

  3. Grattis! Själv har jag alltid sagt att livet börjar vid 30 trots att jag inte ens har fyllt 24. Jag vet inte varför jag tror det men det känns som det. Så här har du en som ser framemot sin 30 årsdag!

  4. Själv tänkte jag fira min 30årsdag, för första och sista gången en årsdag av min födelse, annars är jag mer inne på att fira de stora årsdagarna;
    10.000dagars-dagen, som jag redan passerat.
    11.000dagars-dagen, som kommer om 52 dagar, och så vidare.

    Du kan ju vänta till 15.000dagars ålder innan du firar något nästa gång. ;)

  5. Underbart manifest!

    Jag tänker sno delar av det rakt av (men inte berätta vilka) som en försenad trettioårspresent från mig till dig (eller tvärtom eller hur det nu blev).
    :)

    Hipphipphurra för världes bästa torped!

  8. Haha! Det roliga är att jag igår insåg att jag ska fira när jag fyller en miljard sekunder. Det blir stort. 2009 smäller det.

  9. Oswald baby, du får sno hur mycket du vill. Apropå födelsedagar: jag är fortfarande nyfiken på det där med bloggfödelsesdagen och det nya namnet på din blogg!

  10. Tamigtusan!
    Grattis och välkommen till Ärans och Hjältarnas Ålder. Som jag just beslutade mig för att vi härmed ska kalla den. Jag borde ha tänkt på ett eget manifest där för 2.3 månader sedan, nu är det för sent (sade han och hoppades på att den dåliga ursäkten inte skulle synas i kanterna).

    Förresten… minst tusen fallskärmshopp… Det innebär ju ett hopp var tredje-fjärde dag. Hur många hopp under samma dag brukar du utföra i allmänhet?

Kommentarer inaktiverade.