Det finns planer på att hålla en Pride-festival på Öland, eftersom Åke Green kommer därifrån. Det är humor, och det är framförallt ett bättre sätt att bemöta fundamentalister, reaktionärer och andra extremister än att sätta munkavle på dem med hjälp av lagar.
Det är dock Åke själv som roar mig allra mest. I en radiointervju säger han att det är olämpligt att hålla en gayfestival i Borgholm eftersom det ”kanske leder in fler [unga] människor på den homosexuella livsstilen”. Just det. Öländska ungdomar är vilsna och balanserar på kanten till den homosexuella avgrunden. Allt som behövs är en liten knuff från en illvillig pridefirare så drunknar ungdomen – njutandes! – i homosexträsket.
Teorin om att ”om man pratar om det, så kommer fler bli det” är fantastisk. Den enda teori som är bättre är den närbesläktaktade förförelseteorin, som säger att om man någonsin blir förförd till sex med en person av samma kön så är det kört. Man är liksom homosexuell för alltid efter en sån upplevelse.
Jag älskar dessa teorier eftersom de beskriver homosexualitet som något överlägset och starkt. Sex med någon av samma kön är det röda pillret i sexualitetens The Matrix. Heterosexualitet är det blå pillret, det bleka alternativet man är fast med om man inte träffar en Trinity eller Morpheus som kan hjälpa en ut.
Om det ändå vore så enkelt. Det tar emot lite grann att behöva lindra Åkes oro, men eftersom jag redan förnedrat mig genom att göra tvättmedelsreklam, så:
Käre Åke! Jag känner faktiskt flera heterosexuella, och så tråkigt tycker de inte att det är att vara hetero. De älskar, sexar, stressar, jobbar och lever på ungefär samma sätt som du och jag gör. Jag tycker det är fantastiskt av dig att känna sådan omtanke om din nästa! Du får bara inte utgå från att alla känner samma ambivalens inför att ett liv utanför heterogarderoben som du gör.
För övrigt …
… är BWO:s nya skiva fantastistiskt grymt jättebra.
… så ligger det nära till hands att skämta om multipla personligheter när följande lapp från lokalavdelningen i Riksförbundet för Social och Mental hälsa sätter upp denna lapp i porten. Om det inte vore så att jag misstänker att jag lider av vissa patologiska tillstånd själv. Är rejection junkie en diagnos man kan få i DSM IV?
