I de 9 föregående tipsen har jag sammanfattat delar av den erfarenhet jag fått i min roll som styrketräningsinstruktör, personlig tränare och gruppträningsinstruktör. Det tionde tipset kommer från när jag började träna för sista gången i mitt liv. Jag har börjat träna många gånger i mitt liv. Den sista gången jag började var 2001. Då hade jag tappat lite av vikten jag samlat på mig av att jobba ”med data” och leva på en diet bestående av kaffe, Jolt, cigarretter och snabbmat.
Jag minns att tanken som slog mig var hur snabbt ett år passerat när jag tittar på det i backspegeln. Det är lite som att lägga sig på kvällen och vakna morgonen senare, jag vet rent logiskt att tid har passerat men samtidigt känns det som om det gått på ett ögonblick.
Jag tänkte också: ”Vad skönt att stå där, på andra sidan ett år och vara sådär vältränad som man kan bli om man tränar fem gånger i veckan under femtiotvå veckor. Känslan måste ju vara densamma, att det känns som om tiden flugit fram, samtidigt som man fått grymma resultat av träningen.”
Jag skaffade ett gymkort och började träna 5 dagar i veckan (inget jag rekommenderar att du tar efter – med dagens kunskap hade jag hållit mig på 2-3 gånger i veckan och sluppit den stora skaderisk en sån rivstart innebär). Perspektivförändringen, att jag skulle se alla resultaten om ett år bara jag fullföljde varje träningstillfälle, gjorde att varje tillfälle bara var ett steg mot målet. Jag hade inga förväntningar på resultat om en månad, tre månader eller ens ett halvår. Samtidigt visste jag att varje tillfälle var nödvändigt om jag skulle passera mållinjen.
Det var magiskt. Jag kunde släppa allt som hade att göra med resultat för stunden. Jag tyckte inte att styrketräningen var speciellt kul, men motivationen att möta mitt framtida, vältränade jag gjorde att jag tog mig igenom varje pass, varje uppvärmning (fast jag fuskade en hel del med stretchen). Träna tre dagar, vila en, träna tre dagar, vila en. Jag gjorde uppehåll när jag var sjuk, men det var enda gången. Någonstans på vägen inträffade mycket av det jag skrivit om i mina tips: jag fick en identitet som tränande, jag hittade träningsformer som jag verkligen gillar (helt ärligt så tycker jag att styrketräning på egen hand är tråkigt, men ibland ett nödvändigt ont) och jag insåg hur förrädisk vågen var (jag väger idag lika mycket som jag gjorde 1997 när fotot ovan togs).
Det här tipset kanske är det svåraste att applicera i praktiken, men jag ville gärna dela med mig av det eftersom det ledde till att jag idag är i bättre form än jag någonsin varit.
Helt träningsfobisk sitter jag här i min soffa och på det tionde och sista tipsen, det möjligen ”svåraste att applicera…” hittade jag det som faktiskt skulle kunna motivera mig. Tänk om! Tror i och för sig inte att ett år räcker för mig, och jag är livrädd för att misslyckas. Eller egentligen rädd för att lyckas för att sedan falla tillbaka i dåligt beteende och tillbaka… tillbaka hit.
Egentligen så tycker jag ju att träning är roligt (eller okej, verkligen inte gymträningen ha ha men gruppträning). Ja, jag tyckte det innan det var så fantastiskt jobbigt, innan det var på tok för mycket att släpa runt på – att släpa upp o ner för den där step up brädan ^^.
Hur som helst, nu snurrar hjulen på lite här uppe i knoppen och jag ska se om jag inte kan hitta något sätt att få ihop det här – kontinuiteten som blir klurig i och med barn på deltid och ekonomin som skriker då jag pluggar och har barn. Men vill man så går det?
Tack för inspirationen – du gjorde skillnad i mitt liv just idag. Och jag ger mig fan på att du ska ha gjort större skillnad i mitt liv om ett år!
Hej Ylva! Kul att det här tipset kan hjälpa dig. Jag tror att det här är det mest kraftfulla, och svårigheten ligger nog mest i att verkligen kolla om ett år. Jag lovar att om du håller dig så _kommer_ du att se skillnad. Go for it, och berätta gärna hur det går!
Så, nu ska jag bara fortsätta då, som du skrev i något annat tips. Första baspasset på Friskis o Svettis är avklarat. Det var jobbigt. Jag blev förfasad över hur svag jag är och hur ovig jag blivit. Men nu är ju tydligen tiden för förändring och jag tänker att jag genomlider nu – det är ju faktiskt härligt efteråt. Och om ett år så räknar jag med att jag tycker det här är galet roligt, att min kropp känner sug efter det och jag har fått köpa en ny garderob. Det måste ju vara den bästa belöningen av alla.
Gjort upp scheman och belöningstrappa, ett komplett framgångsdiagram. 2 gånger i veckan är mitt beslut.
Nu kör jag!
Tack tack tack tack!