It’s a free ride when you’ve already paid

Rachel: Wow, he’s cute, Pheebs! But I thought you just started dating that Kindergarten teacher.

Phoebe: Oh, Jason? Yeah, uh-huh, we’re seeing each other tonight.

Rachel: What-Pheebs?! Two dates in one day? That’s so unlike you.

Phoebe: I know, I know! I’m like playing the field. Y’know? Like, juggling two guys, I’m sowing my wild oats. Y’know? Y’know, this kind’ve like y’know oat-sowin’, field-playin’ juggler.

Joey: So Pheebs, do they know about each other?

Phoebe: Does a dog’s lips move when he reads? Okay, no they don’t.

– Friends, S03E23, ”The one with Ross’ thing”

Previously on Åsiktstorped:
I juni träffade jag mr P. Det var mitt under sommmarlov och semestrar, så dejt nummer två dröjde ett tag, åtta veckor för att vara exakt. Andra dejten följdes av en tredje, fjärde och femte. Och det är ungefär där denna historia tar vid …

En av grejerna jag gillar mest med mr P är hur bra han är på att kommunicera utan att prata. Det är häftigt att få en person man dejtar att känna sig bekräftad och omtyckt utan att blanda in ord, sex eller ens lite hångel.

Femte dejten hölls ett par dagar innan terminsstarten, och sammanföll poetiskt nog med första riktiga höstkylan. Det var ungefär här som och mitt och mr P:s dejtande gick ner i en dvala. Det handlade inte alls om ointresse, utan om tid. Att plugga till läkare samtidigt som man har två (framgångsrika) karriärer parallellt lämnar inte mycket tid till annat. Som sömn, nöjen och dejtande. Men hur man än vrider och vänder på det är ”jag har inte tid” bara ett annat sätt att säga ”Jag prioriterar inte det”.

Det var moment 22. Vi hade träffats för lite för att det skulle kännas tillräckligt viktigt. Jag förstår prioriteringen, det är få saker som skulle få komma i vägen för mitt instruerande. Jake Gyllenhaal inkluderad.

Enter mr C.

Mr C är fan-FUCKING-tastisk. Bokstavligt talat. Vi träffades för ett one night stand, men istället för wham, bam, thank you mister blev det sex tre gånger första dygnet. Det var inte bara sexet som var bra, jag kunde också sova tillsammans med honom. På min intimitetsskala är pillow talk betydligt mer intimt än sex, och sova bredvid någon är bara några steg från ”flytta ihop”. Helgen efter sågs vi igen, och helgen efter det, och … ja, du fattar.

På det stora hela var det en angenäm resa. Någonstans dejtade jag mr P, om än sporadiskt. Samtidigt hade jag funnit något oväntat i mr C. Jag visste att jag var på väg mot en punkt där jag skulle bli tvungen att välja, men istället för att oroa mig för det som komma skulle följde jag mitt manifest och njöt av utsikten.

Redan under vår andra dejt hade mr P berätat om sitt utlandsgig under hösten. Då låg det långt fram i tiden, och sex veckor kändes som överkomligt. Men sex veckor blev tre månader, och det är mycket som måste fixas inför en så lång resa. Det gick inte att planera träffarna, allt fick skötas ad hoc. Till sist var det bara att inse, hur vi än vände och vred på situationen var resterande startsträckan för kort för att planet skulle kunna lyfta.

Så jag typ gjorde slut med mr. P. Jag berättade att jag gillade honom, förstod situationen och att han får höra av sig i januari när han kommer hem igen. Om han har plats i sitt liv för mer än det semi-dejtande och de sporadiska träffar vi haft hittills, vill säga.

Ett par timmar senare hade jag en konversation med mr C, som mynnade ut i att mr C gjorde slut med mig av samma anledning: att han inte tror att jag har plats för honom i mitt liv just nu.

Om jag varit en av dem som trodde på ödet, så hade jag sagt att ödet har humor.

Andra bloggar om: , ,

Let’s waste time chasing cars around our heads

Det är fint när man säger saker utan att prata så mycket. Som när P bjöd med mig på middag hos två av hans vänner och efter middagen la sig nära mig i soffan så jag kunde smeka honom över halsen och bröstet. Eller när vi var på utomhusbio i Drakenbergsparken med några av hans kompisar och han låg med huvudet i mitt knä och somnade.

Jag sa det med Bodypump.

P hängde på när jag körde mitt pass igår. Jag hade så här framåt slutet på kvartalet plockat ihop ett best of-program. Jag hade valt ut mina favoritlåtar och inför varje låt berättade jag för deltagarna varför just den låten kommit med:

Rise med Safri Duo för att trummor är ett av mina favoritinstrument. Stomp! för att den samplar en slinga som visslas i Breakfast Club, en av mina favoritfilmer. California för att den är ledmotiv till O.C., som är en av mina favoritserier. Chasing Cars för att en av mina favoritkillar är med som gäst på passet.

Jag är inte såld än, men auktionsförrättaren är inne på ”…tredje…”

Andra bloggar om: ,

Handhångel 2: 8 veckor senare (rated G)

När Ted och Marshall i ”How I met your mother” stöter på ett problem lämnar de ibland över det till Future Ted och Future Marshall. Det är lite så det känns att skriva det här, att berätta en historia för en Future Reader. Mr P. kollade in min blogg, och det betyder att jag inte kan skriva om vårt dejtande i realtid. Jag tänker inte riskera att det skiter sig på grund av mitt bloggande för då måste jag svära över Past Micke. Det låter farligt mycket som att ångra sig.

Efter vår första dejt kom midsommar. Sen kom en massa städer mellan oss. Paris, New York, Istanbul, Visby. Very ”Sunshine in the rain”. (Fast det är rena lekskoleligan om man jämför med Dexo och pv). Som tur är tog det slut, och när bägge var i Stockholm igen blev det en uppföljare. Precis som reglerna för uppföljare kräver blev det mer av allt i tvåan; Mer snack, mer film, mer handhångel, mer connection. Precis som med ”Terminator”, ”Alien” och ”Shrek” var tvåan bättre än ettan.

Just skriver vi ett råmanus till del tre. Fast ”just nu” är förmodligen dåtid när det här publiceras. En hälsning till Future Micke: Nästa gång du ska på dejt, gå inte på kräftskiva dagen innan.

Andra bloggar om: ,

Handhångelfråga

Chandler: I am telling you, years from now, schoolchildren will study it as one of the greatest first dates of all time. It was unbelievable! We could totally be ourselves, we didn’t have to play any games…

Monica: So have you called her yet?

Chandler: Let her know I like her? What are you, insane? It’s the next day! How needy do I want to seem? I’m right, right?

Joey and Ross: Oh, yeah. Yeah. Let her dangle.

Monica: I can’t believe my parents are actually pressuring me to find one of you people.

– Friends, S01E20, ”The one with the evil orthodontist”

Egentligen var vädret det sämsta tänkbara. Det var en typisk ta en kopp varm choklad och spränga sig själv i luften-kväll. Jag hade haft en halvt avslagen och oproduktiv helg, och förväntade mig inga stordåd från min sida. Det kanske var därför det blev så avslappnat. Istället för att försöka simma i en förutbestämd riktning la jag mig och bara flöt med.

Dejten med mr. P kan sammanfattas så här:
Graf över dejten med mr P

Fråga: fake yawn-move light som ursäkt för handhångel i biomörkret, är det Peter Parker i Spider-man 1 (charmig tönt) eller Peter Parker i Spider-man 3 (skämskuddetönt)? Inte för att jag någonsin skulle göra det, men jag har en kompis …

(Kompisen hälsar förresten att en biodejt med handhångel är värd minst tre whatever-dejter utan något hångel alls. Barasånivet.)

Andra bloggar om: ,