Rachel: Wow, he’s cute, Pheebs! But I thought you just started dating that Kindergarten teacher.
Phoebe: Oh, Jason? Yeah, uh-huh, we’re seeing each other tonight.
Rachel: What-Pheebs?! Two dates in one day? That’s so unlike you.
Phoebe: I know, I know! I’m like playing the field. Y’know? Like, juggling two guys, I’m sowing my wild oats. Y’know? Y’know, this kind’ve like y’know oat-sowin’, field-playin’ juggler.
Joey: So Pheebs, do they know about each other?
Phoebe: Does a dog’s lips move when he reads? Okay, no they don’t.
– Friends, S03E23, ”The one with Ross’ thing”
Previously on Åsiktstorped:
I juni träffade jag mr P. Det var mitt under sommmarlov och semestrar, så dejt nummer två dröjde ett tag, åtta veckor för att vara exakt. Andra dejten följdes av en tredje, fjärde och femte. Och det är ungefär där denna historia tar vid …
En av grejerna jag gillar mest med mr P är hur bra han är på att kommunicera utan att prata. Det är häftigt att få en person man dejtar att känna sig bekräftad och omtyckt utan att blanda in ord, sex eller ens lite hångel.
Femte dejten hölls ett par dagar innan terminsstarten, och sammanföll poetiskt nog med första riktiga höstkylan. Det var ungefär här som och mitt och mr P:s dejtande gick ner i en dvala. Det handlade inte alls om ointresse, utan om tid. Att plugga till läkare samtidigt som man har två (framgångsrika) karriärer parallellt lämnar inte mycket tid till annat. Som sömn, nöjen och dejtande. Men hur man än vrider och vänder på det är ”jag har inte tid” bara ett annat sätt att säga ”Jag prioriterar inte det”.
Det var moment 22. Vi hade träffats för lite för att det skulle kännas tillräckligt viktigt. Jag förstår prioriteringen, det är få saker som skulle få komma i vägen för mitt instruerande. Jake Gyllenhaal inkluderad.
Enter mr C.
Mr C är fan-FUCKING-tastisk. Bokstavligt talat. Vi träffades för ett one night stand, men istället för wham, bam, thank you mister blev det sex tre gånger första dygnet. Det var inte bara sexet som var bra, jag kunde också sova tillsammans med honom. På min intimitetsskala är pillow talk betydligt mer intimt än sex, och sova bredvid någon är bara några steg från ”flytta ihop”. Helgen efter sågs vi igen, och helgen efter det, och … ja, du fattar.
På det stora hela var det en angenäm resa. Någonstans dejtade jag mr P, om än sporadiskt. Samtidigt hade jag funnit något oväntat i mr C. Jag visste att jag var på väg mot en punkt där jag skulle bli tvungen att välja, men istället för att oroa mig för det som komma skulle följde jag mitt manifest och njöt av utsikten.
Redan under vår andra dejt hade mr P berätat om sitt utlandsgig under hösten. Då låg det långt fram i tiden, och sex veckor kändes som överkomligt. Men sex veckor blev tre månader, och det är mycket som måste fixas inför en så lång resa. Det gick inte att planera träffarna, allt fick skötas ad hoc. Till sist var det bara att inse, hur vi än vände och vred på situationen var resterande startsträckan för kort för att planet skulle kunna lyfta.
Så jag typ gjorde slut med mr. P. Jag berättade att jag gillade honom, förstod situationen och att han får höra av sig i januari när han kommer hem igen. Om han har plats i sitt liv för mer än det semi-dejtande och de sporadiska träffar vi haft hittills, vill säga.
Ett par timmar senare hade jag en konversation med mr C, som mynnade ut i att mr C gjorde slut med mig av samma anledning: att han inte tror att jag har plats för honom i mitt liv just nu.
Om jag varit en av dem som trodde på ödet, så hade jag sagt att ödet har humor.