« Del 1: Goda människor som Anton Abele
En sak jag har svårt att ta med ro och bara skaka av mig är Chiquitabananer. Varje gång jag går in i random Pressbyrån-butik blir jag irriterad. Pressbyrån har nämligen bara Chiquita-bananer. För dig som inte orkar läsa på är en kort sammanfattning: Chiquita odlar bananer med bekämpningsmedel som skadar hälsan på dem som arbetar med odling och skörd, och Chiquita är inte ett dugg intresserade av att förbättra några som helst villkor för bananarbetarna. Däremot kan de tänka sig att betala för att skjuta av arbetare som är obekväma.
Anyhow, det är inte det som mest utmanar min zen-ness. De som utmanar min zen-ness är personer som tar bort klistermärket på Krav-märkta bananer för att få dem till samma pris som mördarbananer. Det är en sak att aktivt välja att köpa bananer som sparar en tia till det fascila priset av lite cancer och några missbildningar hos fattiga bananarbetare. Men att ta bort klistermärkena för att få de godare bananerna till det lägre priset är så lågt att de som gör det borde bitchslappas medvetslösa. Och det är alltså anledningen till att många butiker börjat plastförpacka Krav-bananerna. Stölderna alltså, inte att tjuvarna bitchslappas medvetslösa.
En stjärna till Coop, som bara har Krav-märkta bananer i sina butiker numera.
(Både Opassande och Bobby har dattat mig med ”Saker jag inte tänker ge en chans”, en dattning som jag antar på mitt eget sätt.)
Andra bloggar om: bananer, chiquita, bananarbetare, krav-märkning